Redan första dagen

Se dessa härliga krumelurer under sin första dag i livet. Flertalet följer snällt föräldrarna vart de än går - någon rebellisk lagd gör det inte. Gissa vem som blir hökmat? Eller hinner  kråkan först?

Men så här långt verkar fortfarande alla med. Till glädje för många åskådare. Ja, det var faktiskt köbildning till fotograferingstillfället. Tror jag det,  menar stolta grågäss.

-Vad ska det bli av med mig? Vad har livet i kikaren? 

Även en stunds kontemplerande hinns med. Gässlingen skådar in i framtiden. Hoppas nu ett långt, rikt gåsliv väntar.

 

Så. Bäst återvända till föräldrarnas trygghet. Roligt att se individuella drag mellan de små. Redan första dagen.

Enkelbeckasinens lilla hemlighet

De är attans svåra att få syn på. Kikare känns obligatorisk. Hur kunde jag klara mig förutan innan?

Väl kamouflerade får de utstå vårens oväder lika mycket som alla andra. Här syns ju fåglarna väl på bild. Hur kan de då vara så svåra att upptäcka?

 

Mer än annars är bilden ovan representativ, på bara kanske tjugo meters avstånd kan mina ögon inte urskilja enkelbeckasin från bakgrund. Men visst, kommer de fram ur gräset så... Kamouflaget verkar fungera även på rovfåglar. De förra stannar hellre stilla kvar och med inga onödiga rörelser gick det bra denna gång också.

Just nu : Livet på ängarna

Vid denna tid erbjuds som vanligt många fina motiv där ute på ängarna. Fåglar rastar, stannar ett par dar eller väljer att häcka på platsen. En av karaktärsfåglarna denna vår är krickan, den minsta anden.

Storken kommer tillbaka, kanske från Polen.

Ett väldigt pipande och tutande där ute nu. En del verkar gärna slippa ta del av det...

Första brushanen för egen del. Satt helt ensam, tyvärr. Spårlöst borta sen dess.

Lika välkomna som punktliga kommer storspovarna hit. Löste ett korsord där det påstods att denna fågel är världens största vadare. Lät överraskande, tyckte jag. Uppgift kontrollerad och befunnen sann.

Mindre vanliga är skedänder. Lycka då att inte mindre än sex hanar och en hona simmade runt för några dagar. Slutaren fick jobba, vill jag lova.

 

Med sina vackra ben i ännu inte uppvuxen omgivning ståtar här rödbenan på bild. Om ens egna kunde vara lika välfärgade...

Svårfångad jorduggla i flykt

På ett enormt fält regerar rovfågeln över alla de små bytesdjur den kan finna. Just arealen är fotografens dilemma : Hur placerar man sig bäst för att få sina bilder?

Började med ett bekvämt ställe där solvarma stenar värmde baken. Först hände ingenting, sen kunde småningom en svag silhuett skönjas. På andra sidan fältet. Så klart.

Förflyttad till den den sidan uppträdde fantastiskt nog inte bara en, utan tre jordugglor runt de där solvarma stenarna jag nyss tagit avsked från... Livet kändes orättvist.

Började mörkna, dagens sista solstrålar pressade kamerasensorn. Därtill började kylan sätta in.

 

Men så. I glipan mellan trädstammar dök plötsligt en av ugglorna upp, tog ett extra varv och förvandlades till någon sorts bild. 

Flera helt resultatlösa kvällar senare förstår jag nu att mycket tur och mer input krävts än vad jag varit beredd att satsa. För detta året. 

Hyggligt substitut

Åkte till Fjällmossen för att spana efter orrspelet. Nix orrar, kanske har de försvunnit från platsen för gott? Om någon vet mer får man gärna meddela här.

Men ett gäng rätt närgångna tranor kan vara hyggligt substitut. Inledde morgonen med danssteg. Men tyvärr skrämde något bort dem.

Här i alla fall en individ som spelar ut sitt fantastiska ljud över nejden. Väl värt den tidiga tidpunkten och låga temperatur som rådde.

 

En sista motljusbild innan de alla försvunnit. Naturen kan ibland vara grym - inte minst i denna blogg. Men även fantastisk vacker.

Cool råbock

Jag fick först intrycket att djuret lekte kurragömma. Gömde sig bakom trädet och tillhörande sly för att därpå raskt titta fram, se om fotografen stod kvar. Vilket jag förstås gjorde...

Nu har den ryckt tillbaka några meter. Tittar upp bakom slyet, sen ner med skallen igen. Så hur skulle den reagera utan skydd att gömma sig bakom ?

 

Fick jag reda på timmen senare. Gick på stigen, tittade åt vänster när välväxta granen passerats. Och där ! Helt oskyddad verkade den ha inväntat mig. Alldeles för nära 500 mm brännvidd, som synes. Blickstilla. Alla tjugotalet exponeringar exakt lika. Med tagningen klar la jag upp enbenet på axeln, tittade en sista gång på bocken. Sa tack så mycket. Djuret fortfarande kvar och helt stilla. En ljuvlig upplevelse jag önskar till alla. Kanske skulle resultera i mindre krig & elände människor emellan då.

Blå kärrhök, honan

Kärrhök är hon. Blå kärrhök hona antar jag. 

Hur som. Denna vackra, men letala, fågel har hållit mig sällskap under större delen av vintern som gått.

Klart är att rovfågeln nu födosöker i vassarna. Som bilderna visar. Men vad finns där för mat om vintrarna? Något måste det i alla fall ha gett.

 

Ungefär en gång i veckan dyker den upp framför mitt objektiv.  Magen pirrar lite extra när fågeln sveper ner från höjderna, hovrar någon meter upp och sen förbluffande snabbt scannar av hela vassbälten. Har jag tur kommer den sen tillbaka för ett förnyat sök. Snart ska du lämna oss sörlänningar för vilda Norrland. Hoppas du dröjer nån vecka till...

Storartade storspovar !

Bland det bästa med våren är - tycker jag - vadarfåglarnas återkomst. Om man nu kan prata om återkomst. När det gäller tofsvipan vill jag bestämt minnas att de fanns kvar så långt som god bit in i december månad.

Andra låter vänta på sig. Förra veckan dök en välkommen exponent upp framför min kamera. Säg hallå till storspoven!

Något tidigare än vanligt kan de kanske vara. Se bara på gräset som är kort och färglöst. Bra för då kan de vackra extremiteterna beundras, annars gömda bakom tuvor.

 

De var fyra individer detta premiärfototillfället. Den siste lyckades jag aldrig pressa in i samma ruta, men jag är lika glad ändå. Som synes rådde idealiska förhållanden och till detta kommer att fåglarna verkade pigga på att fotograferas. De kilade raskt mot mitt håll där jag satt i mobila gömslet. Bara en sån sak. Hjärtligt välkomna !

Fru Bråttom

 

Ja, nog ser hon ut att stressa där fågeln balanserar på smala brädan. Mycket riktigt kan fotografen intyga att det gick undan. Hon ville nämligen bort från mig... 

Samma fågel, annan bräda...

Helt annat dag, men hanen håller sig i honans närhet. På tal om ingenting läste jag häromdagen att tornfalk är rödlistad. D v s ansedd smått kritisk till antalet individer. Det kan inte gälla där jag bor. Här ser man dem ofta.

Hanfåglarna i och för sig rätt sällan. Mycket stilig herre, den där. Tycker jag. Hoppas allt går er tornfalkar väl i framtiden.

Mes vs mes

För en tid sen, trevligt sällskap däruppe i tornet. Vanlig stjärtmes, tänkte jag. Bara lite mörkare än brukligt. Senare på kvällen läste jag på Artportalen om kontinental variant. Rapporterad från samma torn. Snabb check i fågelboken och ingen tvekan där. Så ny underart här på bloggen : Kontinental stjärtmes. Syntes f ö till i flera dagar efteråt. Och verkade lika gemytlig som alla andra mesar.

 

För säkerhets skull bild på vår inhemska, vanliga fågel. Viss är den sötare än allt annat?