Blå kärrhök, honan

Kärrhök är hon. Blå kärrhök hona antar jag. 

Hur som. Denna vackra, men letala, fågel har hållit mig sällskap under större delen av vintern som gått.

Klart är att rovfågeln nu födosöker i vassarna. Som bilderna visar. Men vad finns där för mat om vintrarna? Något måste det i alla fall ha gett.

 

Ungefär en gång i veckan dyker den upp framför mitt objektiv.  Magen pirrar lite extra när fågeln sveper ner från höjderna, hovrar någon meter upp och sen förbluffande snabbt scannar av hela vassbälten. Har jag tur kommer den sen tillbaka för ett förnyat sök. Snart ska du lämna oss sörlänningar för vilda Norrland. Hoppas du dröjer nån vecka till...

Storartade storspovar !

Bland det bästa med våren är - tycker jag - vadarfåglarnas återkomst. Om man nu kan prata om återkomst. När det gäller tofsvipan vill jag bestämt minnas att de fanns kvar så långt som god bit in i december månad.

Andra låter vänta på sig. Förra veckan dök en välkommen exponent upp framför min kamera. Säg hallå till storspoven!

Något tidigare än vanligt kan de kanske vara. Se bara på gräset som är kort och färglöst. Bra för då kan de vackra extremiteterna beundras, annars gömda bakom tuvor.

 

De var fyra individer detta premiärfototillfället. Den siste lyckades jag aldrig pressa in i samma ruta, men jag är lika glad ändå. Som synes rådde idealiska förhållanden och till detta kommer att fåglarna verkade pigga på att fotograferas. De kilade raskt mot mitt håll där jag satt i mobila gömslet. Bara en sån sak. Hjärtligt välkomna !

Fru Bråttom

 

Ja, nog ser hon ut att stressa där fågeln balanserar på smala brädan. Mycket riktigt kan fotografen intyga att det gick undan. Hon ville nämligen bort från mig... 

Samma fågel, annan bräda...

Helt annat dag, men hanen håller sig i honans närhet. På tal om ingenting läste jag häromdagen att tornfalk är rödlistad. D v s ansedd smått kritisk till antalet individer. Det kan inte gälla där jag bor. Här ser man dem ofta.

Hanfåglarna i och för sig rätt sällan. Mycket stilig herre, den där. Tycker jag. Hoppas allt går er tornfalkar väl i framtiden.

Mes vs mes

För en tid sen, trevligt sällskap däruppe i tornet. Vanlig stjärtmes, tänkte jag. Bara lite mörkare än brukligt. Senare på kvällen läste jag på Artportalen om kontinental variant. Rapporterad från samma torn. Snabb check i fågelboken och ingen tvekan där. Så ny underart här på bloggen : Kontinental stjärtmes. Syntes f ö till i flera dagar efteråt. Och verkade lika gemytlig som alla andra mesar.

 

För säkerhets skull bild på vår inhemska, vanliga fågel. Viss är den sötare än allt annat?

Inte humor ! Detta är observerande vetenskap.

Alla har vi sett att hägrar inte sällan rensar tarmen ovan vatten, över andra fåglar i vattnet mm. Det bekommer tydligen inte det minsta. Men har någon sett dem ba**a i vattnet där de står/går och fiskar?

Tänkte väl det. Inte jag heller. Här kommer svaret varför. Med målmedvetna steg avancerar den bort från bäcken, in mot torra land. 

Hittat bra ställe, vänder sig om. Ingen fara i sikte...

...och så händer det. Direkt därpå tillbaka till bäcken. Häromdagen fick jag på bild en gråhäger med  gott stycke gädda i gapet. Så mat finns.

 

Samma fågel, bara minuten senare. Redo för nya nappatag. Och ja, vädret har varit omväxlande. Minst sagt. Slutsats : Nu vet vi hur hygiendetaljen i en hägers liv går till. Inte nyttigt med fisk som smakar ba**s!

Äntligen

 

Fåglarna har sagt sitt. Det råder ingen tvekan över detta. Tidig vår för det har de bestämt. Bilden på tranorna togs igår. Härligt !

Sedan någon vecka tillbaka har gravänder gjort sig hemma stadda på samma ängar som tranorna .

Först kom de i enstaka antal, nu är numerären flera hundra. Alltid lika välkomna varje år.

Och som vanligt dyker de fina salskrakorna upp efter väl förrättat betarbete i den numer djupare lilla sjön. Djupare p g a allt regn som fallit denna vinter. 

Så nu vet vi. Vintern är slut. Men när jag nu tittar ut övertangentbordet snöar det...

På hal is

 

En trevlig sak med vintertid är medföljande isbildning på vattendrag. Inte minst i fallet med storfiskaren / gråhägern. Som på bilden ovan talar för sig själv. Bara nu kan man se att den stora kranen har fulländad pendang i foten.

På helt annat sätt uppvisas sättet att promenera fram. Fågeln blir bättre proportionerad, till helhet mer fulländad.

Vilket inte utesluter att fågeln fortfarande kan se riktigt komisk ut. - God dag, min herre. Däråt finns andra fotomotiv. Kan jag få fiska i fred nu??

Stjärtand utan stjärt

Nä, stjärten har nog inte decimerats genom våld. Förstår jag Wiki rätt syns det attributet bäst i parningstider.

 

Och de äger knappast rum under januari månad. Första gången jag fotograferar denna granna fågel vid ängarna. Får väl tåla mig till senare under våren. För stjärtens skull, menar jag.

Vintrigt

Koltrastarna är överförtjusta. Till slut föll polletten ner och jag har äntligen börjat utfodra dem. Så numer pryds trädgården med halvdussinet exponenter av denna Sveriges nationalfågel.

En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte... 

Kallt, så kallt...

Det var ett nöje att se havsörnsparet med sin respektive närvaro uppvakta varandra. Inte alls så att den ene fick en fisk av den andre. Nä. Tätt, tätt tillsammans så länge jag stannade kvar. Sånt kan räcka långt.

Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.
 

Vinterbad

Undrar när ovädret ska dra förbi? Årets första månad har verkligen inte varit nån snålblåst. Medan jag väntar vill jag visa några bilder från inte så dåligt väder. Ingen storm, men väl skiftande ljus.

Knölsvanen badade sig med besked. Roligt värre verkade den också ha. Helt ensam som den ovanligtvis var. 

 

Vi var två i gömslet som gladde oss över spektaklet som något värmde kroppen i iskalla januari. Nå, inomhus är varmt och skönt. Så länge strömmen inte går. Undrar när stormen blåst förbi.