De var fyra individer detta premiärfototillfället. Den siste lyckades jag aldrig pressa in i samma ruta, men jag är lika glad ändå. Som synes rådde idealiska förhållanden och till detta kommer att fåglarna verkade pigga på att fotograferas. De kilade raskt mot mitt håll där jag satt i mobila gömslet. Bara en sån sak. Hjärtligt välkomna !
Ja, nog ser hon ut att stressa där fågeln balanserar på smala brädan. Mycket riktigt kan fotografen intyga att det gick undan. Hon ville nämligen bort från mig...
Helt annat dag, men hanen håller sig i honans närhet. På tal om ingenting läste jag häromdagen att tornfalk är rödlistad. D v s ansedd smått kritisk till antalet individer. Det kan inte gälla där jag bor. Här ser man dem ofta.
Hanfåglarna i och för sig rätt sällan. Mycket stilig herre, den där. Tycker jag. Hoppas allt går er tornfalkar väl i framtiden.
För säkerhets skull bild på vår inhemska, vanliga fågel. Viss är den sötare än allt annat?
Samma fågel, bara minuten senare. Redo för nya nappatag. Och ja, vädret har varit omväxlande. Minst sagt. Slutsats : Nu vet vi hur hygiendetaljen i en hägers liv går till. Inte nyttigt med fisk som smakar ba**s!
Fåglarna har sagt sitt. Det råder ingen tvekan över detta. Tidig vår för det har de bestämt. Bilden på tranorna togs igår. Härligt !
Och som vanligt dyker de fina salskrakorna upp efter väl förrättat betarbete i den numer djupare lilla sjön. Djupare p g a allt regn som fallit denna vinter.
Så nu vet vi. Vintern är slut. Men när jag nu tittar ut övertangentbordet snöar det...
En trevlig sak med vintertid är medföljande isbildning på vattendrag. Inte minst i fallet med storfiskaren / gråhägern. Som på bilden ovan talar för sig själv. Bara nu kan man se att den stora kranen har fulländad pendang i foten.
Nä, stjärten har nog inte decimerats genom våld. Förstår jag Wiki rätt syns det attributet bäst i parningstider.
Och de äger knappast rum under januari månad. Första gången jag fotograferar denna granna fågel vid ängarna. Får väl tåla mig till senare under våren. För stjärtens skull, menar jag.
En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte...
Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.
Undrar när ovädret ska dra förbi? Årets första månad har verkligen inte varit nån snålblåst. Medan jag väntar vill jag visa några bilder från inte så dåligt väder. Ingen storm, men väl skiftande ljus.
Vi var två i gömslet som gladde oss över spektaklet som något värmde kroppen i iskalla januari. Nå, inomhus är varmt och skönt. Så länge strömmen inte går. Undrar när stormen blåst förbi.
Härlig färgklick i skånska gråvintern. Har ni någonsin stått under en al där siskor smakar av kottarna? Bäst ta med paraply nästa gång, eller hur?
