Vi blickar tillbaka...

För att leva upp till bloggens namn är det hög tid för hjortbilder. Bilden överst från i vintras. Majestätisk skovelhornad tog djuret igen sig högst upp på backen och vi tittar ner på låglandet i bakgrund.

Också från i vintras då jag mer eller mindre punktbevakade ett område i skogen. Tittar man noga kan på den översta bilden i trion ett Janusansikte skådas. På sex ben, minsann. Och det snöade...

 

Samma vinter, samma skogsbit. Hade ffg anskaffat ett vintercamoställ. Japp, alla bilder från Skåne... Tror kanske inte att kamouflaget var avgörande, men jag fick många bilder och fler än vanligt.

PS/ Visst ser det gott ut med snön i värmeböljan de flesta av oss just nu upplever...? / DS

Om smått & gott

Föräldrar har just nu ett veritabelt slitgöra med att mata ungarna sina. Står man alldeles intill ett gäng av de senare förstår man. I det här fallet matas de kanske inte direkt regelbundet, men i alla fall med korta intervaller. 

Man hör först ett smackande fågelläte, rätt ungar svarar pipande och en svart skugga pilar in i byggnaden. I det här fallet ett gömsle så stort att det härbärgerar flera svalfamiljer. Blixtsnabbt överlämnas delikatesserna och lika fort förvinner de ner i hungrig strupe. Bilderna tagna med 700 mm brännvidd och  för att ge fåglarna rum i sökaren fick jag maka in mig tajt mot bakre vägg .

 

På tal om föräldrar. Ffg har vi haft nöjet att husera en rödstjärtsfamilj i stalldelen. De - rödstjärtarna - övertog, möjligen med våld, ett svalbo som genast byggdes om. På bilden den stolte pappan. Lite är det väl som de säger : Utfärgad hane är en av de vackraste fåglarna på våra breddgrader.

Familjen svarthakade

Åter till familjen svarthakebuskskvätta (puh!). Vem kom upp med sådant namn?!

Överst ser vi honan posera och hon gör det med den äran, tycker jag. 

Här är produkten. Jag menar ungen, såklart. Kunde vid fototillfället redan flyga, men föredrog att bli matad sittande på planket. Smart tänkt!

 

Sist den granne hanen. Trevligt nytillskott till svenska faunan för nu verkar det väl som arten kommit för att stanna? Åtminstone med somrar som de senaste... Hör väl egentligen inte hit men visst känns det frustrerande med en hetta som nästan tvingar in en inomhus? Tycker nog de flesta annars utomhusvana för - väl ute på platserna - påträffas bara sällan tvåbent sällskap. 

Eftermiddag med rävunge.

Tillbaka till rävgrytet. 

Här bilder av Lilleman, betydligt senare i utvecklingen. Sladdbarn?? 

Jag upptäckte honom när han från sidan smög sig mot ingången. Inte för att han hade några som helst planer att gå in där. 

Nä, lämplig plats att sova middag på var det som gällde. Här blir nog bra!

Men först annat av livets nödtorft. Detta prekära läge utspelar sig kanske 10 meter från mitt objektiv. Här vilar inga blygsamheter!

Därefter. En stunds välgörande powernap. Godmiddag, over and out!!

En kväll "på jobbet"

Alla bilder från samma ställe, nästan alla på samma dag. För så är det där : Antingen - eller. Flesta passen ger ingenting alls, andra vräker ut bildmöjligheter. Överst lärkfalk en face.

Sen en raritet. Rostbrun hona, gök. Fågeln har dykt upp lite då och då och gett mig flera fototillfällen. Under den dubbelbeckasin. De där extra spoilerna - läs vingarna - baktill är förmodligen de som är upphov till fågeln speciella ljudeffekt under dykning.

Fiskgjuse med fångst är numer välbekant syn i min sjö .

 

Två tranor landade på strandängen nästan mitt framför näsan. Genast skallrade de ut sina underbara läten, rullar fram över hela dalsänkan. Tacksamt ljus. Ser det inte lite norrländskt ut? Från en underbar sommarkväll där hettan något förtogs av den stilla bris som rådde. Något att minnas till kyliga vintern.

Ljus i skuggor

Oftast - läs alltid - exponerar jag manuellt när det kommer till fåglar. Tycker att det känns som det säkraste sättet att hämta hem hyfsat korrekt belysta bilder. Med den bonusen att emellanåt skapas intressanta effekter.  Ovan framgår väl att jag värnar om högdagrarna.

Vit duva mitt i byn utgör inga problem och ringduveparet vilade sig i djup, djup skugga vid Lunds reningsverk. 

Åtminstone med min utrustning vore det annars så lätt, så lätt att krascha vitheten mot annars mörka bakgrunder. 

 

Med taltrasten exponerade jag så snålt att detaljer i skuggorna försvann och högdagern i bäret gör bilden. Tycker jag. Andra får tycka annat. Gärna i dessa spalter.

Röriga bakgrunder tonas ner. Inte för att storken på bild egentligen behöver stöd för att hävda sig på bild. Den som tittar noggrant ser att det regnar. Vätan gör ju att högdagrar betonas än mer. 

Ormår och annat

Det sägs att denna sommar är huggormens. Bland reptiler, vill säga. Har ännu inte sett till någon sådan orm. Men väl snok. Jätteexemplaret på bilderna slingrade ner sig längs bergsidan, spelade med sin tunga...

 

Not!

Detta exemplar var kanske 35 cm långt. Men utgjorde gediget fotomaterial då den låg rätt stilla, cool som en -  snok.

Grodan som hörs. Med små kindpåsar ändå ett förvånansvärt kraftfullt läte. 

Intresset för amfibier och insekter är inte överdrivet stort. Men kan vara roliga att fotografera när inget annat står till buds. Har jag inte ett gammalt makroobjektiv glömt/gömt nånstans?

Fiskelycka !

Svepandes från höger till vänster dök den stora rovfågeln upp med jättebytet fast förankrat i klorna. 1 - 0 till gjusen!

Den här ovan från lite större distans men ser ändå ut att vara liknande byte. Sutare? 2 - 0  till gjusen!

En till jättefisk. Kan ju tycka att att med så mycket kött kanske föräldrarna kan unna sig lite paus från fiskandet. 3 - 0 till gjusen!

 

Och här en sista matleverans för den här gången. Och kanske även för dagen då bilden togs sent  om aftonen. 4 - 0 till gjusen !

Hatten av för fenomenal fiskare. Bilderna från samma sjö under senaste veckoperioden. Förmodat en och samme matanskaffare eller tillsammans med partnern. Sista bilden visar ytterligare prov på fiskandets svårigheter : Nämligen att få behålla fångsten. Här gick det bra mot skrattmåsarna men ibland tillkommer havsörnen och då tvingas gjusen släppa bytet, kvickt uppsnappat av den större rovfågeln. Annars vankas däng...

Kärrhökar!!

Ända sedan fågelintresset väcktes två decennier bort, har rovfåglar alltid lyckats fascinera mig. Skånska gladan är kanske nummer ett. Tätt följer kärrhök i sina variationer. Brun dito ser jag inte så ofta i mina hemtrakter. Då ställer jag istället gärna kosan till sjön Tåkern, Östergötland.

Här finner man dem nämligen i övertal. En dags fotograferande vid denna sjö utan kärrhök finns inte på kartan. Så varsågoda, ett smakprov av dessa fina skapelser.

 

När de majestätiskt kommer sakta glidande, med hängande ben eller inte och på låg höjd. Då går larmet bland alla de småfåglar som häckar i sjöns enorma vassbälten. Larmet når fotografen som genast gör sig beredd. Ögonblicket är snart över. Bara sällan ser jag att rovfågeln lyckas knipa sitt byte. Men det måste så klart ske. Säkert flera gånger varje dag om ungar finns att mätta.