Den enes död...

På promenad med Kvinnan och såg ett rådjurskadaver intill skogsvägen. På och runt flockades en tre, fyra rovfåglar som genast flög opp. Självklart ingen kamera med. Så hem och hämta, med andan i halsen tillbaka. Soprent med rovfågel även om havsörnen presenterat sig högt däruppe i skyn.

Satte mig intill en tall, kamonätet över skallen och sen väntans tider. Efter halvtimmen dök ormvråken upp. Hungrig. Med enda uppgiften att snabbpåfylla buken med färskt kött och blind och döv för annat, kunde istället jag kosta på mig att låta slutaren spela upp. Förbannade mitt val av fotoplats. Hade inte lagt märke till de där två stänglarna som skjuter upp framför kadavret.

 Efter ett tag blev det intressantare, trodde i alla fall jag. En glada anmälde sitt intresse, vågade sig dock inte ända fram. Sen knölade situationen till sig.

En bil stannade, ut hoppade föraren. Raskt fram till rådjuret, sparkade på det ett par gånger, tog tag i ett framben, vände på djuret. Sen åkte han vidare. Såg att på vilthyllan baktill hade han ett eller ett par skjutna vildsvin. Märkligt! Varför kastar man ut prima matkött i naturen? Hoppas verkligen att kadavret inte förgiftats...

Ur led är ljuset !!

Uppgifter gör gällande att vi runt staden Lund fått en knapp timmes solsken hittills denna månad. Jag tror på det för jag är nästan säker på att känna igen solsken när jag ser det...

För att få tjänligt ljus och samtidigt någon marginal till förflyttning ute i landskapet bör kvällspasset inte börja senare än max 14:00. Bilden ovan togs 15:38. Så inte mycket tid till förfogande.

 

Ännu något senare. Från bil med stöd av fönsterbågen. Motsvarar ISO 30000... för att nå åtminstone 1/125 s. Inte alls konstigt att man känner sig något bitter på skånska vintern. För första gången i mitt fotograferande liv räcker inte ljuset till flygande fågel. Det projektet lades på hyllan redan förra veckan. Snart ska det vända. Påstås det...

För snart ett år sedan...

Åren går fort. Så blir snart också detta annus horribilis lagt till handlingarna. Kinesisk djurmarknad sätter fälleben på resten av världen. Groteskt. Som flesta andra försöker vi klara oss undan genom självvald isolering. Tillvaron skälvde dock till när grannens barn blev smittat. Nu - på lokala planet - är situationen i stort värre än någonsin. Ska det aldrig ta slut?

Som om skånsk vinter inte redan i sig självt kan skapa ångest i människan. Är i alla fall djupt tacksam för att viltfotograferandet kunnat fortsätta som nästan som vanligt.

 

Bilderna från tidigt 2020. Sparvhökar tog stundom stort intresse för min fågelmatning. Kunde också sitta på staketet intill landsvägen och långa stunder inte göra annat. Medan småfåglar hukar sig bland buskar och snår, hungrigt väntande på sin tur att få ta för sig av serverade läckerheterna. Snacka om att kontrollera sin omgivning. Nästan lika effektivt som pesten...

Grått

Och mörkt, så klart. Majestätiska havsörnens apparation drabbas även den. Suddiga "fingrar" på vingen förråder den långa exponeringstiden, 1/800 s. Himlen så mörk att den inte ens fräts ut av så lång exponering. En viss tröst, i alla fall.

Stötte på denna granna hackspett på vägen hem. Med så många färger. Hur ter den sig i flykt??

Jo, utvecklas ju till riktig färgbomb. Har aldrig tidigare lyckats fånga gröngölingen i flykt och det verkar som de under vingarna är ytterligare färglagda. En effekt som bara överträffas av vingarnas rörelseoskärpa i dunklet. Fågeln liksom föll rakt ner från sin gren ovan och jag lyckades fånga den när vingarna bar.

 

Bonusbild där den sitter i annat träd. Hur är den grenen egentligen beskaffad!?

Bilderna från tidigare i veckan.

Stannfåglar

 

Några steglitser råkade hamna framför mig under eftermiddagspromenaden. Vilken tur, tänkte jag. Nu ska här tas bilder! Men, men. Tistlarna verkade redan vara avätna, fåglarna flyttade från en gren till annan efter millisekunden. Några naglade jag i alla fall hyfsat fast.

Två som tog det makligare. Båda spejar intensivt efter landlevande kryp att fånga. Vråken tagen i Skåne och här har mörkret redan lagt sig. Med besked. Varfågeln norröver, med bättre ljus men kortare dagar. Våren får gärna komma vilken dag som helst...

En kuttrar, andra kuttrasju!

Först kom ägretthägern insvepande på låg höjd. För full hals, med sitt diskreta, kuttrande läte.

Men vad händer här?

Något slags kamp, till synes två hanar emellan. Då kan det ju ofta röra sig om en tredje part som det bråkas om. Du gissade rätt. En hona. Närmare bestämt snatterandshonan.

 Kombattanterna var utan tvekan i toppform, energin rann inte ut under flera minuters oupphörligt jabbande mot rivalen, kurtiserande med trätoämnet. Till slut fick honan nog och flög helt enkelt bort. Lämnade de två snopna rivalerna åt sitt öde.

Bilderna tagna på (alldeles?) för stort avstånd, kvalité därefter.

Sommarfåglar

Några fåglar från i somras. Bitvis hade vi outhärdligt hett - anser jag -  och torka rådde. Men ändå. I minnet är sommaren alltid ljuv....

Av detta förra skymtas inte mycket i bilderna. Mer än ett par timmars sammanhängande utevistelse blev för min del inget av. Solsting lockar inte.

 

Man skulle haft de där vattenkylda, coola kläderna en del F1- team låtit manufakturera. Eller annars gå naken till fotoställena. Fördelen med det arrangemanget skulle uppenbart bli den totala ensamrätten på fågellivet just där. Till dess polisen kommer...

Två händelser

 

Sen en tid vandrar åtminstone en prutgås bland de vitkindade på ängarna. Bilderna är inte från samma tillfälle men ändå troligtvis samme juvenile individ. Kul och nytt för mig. Ganska lätt att leta upp, gick i utkanten av mindre flock vitkindade.

Låter gör den också.

Sen rapportering från mycket arla morgon, precis när det något börjat ljusna. Gäller för första bild i dovhjortsviten ovan. ISO 15000, full öppning och ändå bara 1/15 s.  Unge mannen gick minuten innan tillsammans med en fullskovlad, men kameran klarade inte att fokusera... Letade efter brunstande djur, hittade tyvärr inga. Skogsavverkning pågår. Tycker nog att djuren kan fredas under denna period. 

Tycken & smak

 

Hemmasjön producerar bilder på skäggmes som aldrig förr. Säkert har senaste milda vintrarna något med det att göra. Jag nöjer mig oftast med bilder som dessa.

Frun tycker annorlunda. Nu tvingar hon mig att publicera den i förstone misslyckade bilden ovan. Tätting med mössan på, menar hon. Ska vara särskilt "gulligt". Puh!!

Kan för egen del sträcka mig till motiv som detta. Mes med punkfrisyr. Eller kanske som på viss aktuell president?

Råbock i gryning!

Dovviltet brunstar. Har jag hört. Hittills faktiskt lyckats få någon sorts bilder men hoppas på mer och bättre. Istället visade sig en råbock på bästa morgonhumör.

 

Det var tidig morgon och djuret klev fram så där som jag gärna vill de ska. Käcka, orädda, nyfikna. Tyvärr är väl de egenskaper jägarna först eliminerar; djuret som på bilderna behöver knapps ens siktas på. Så pass nära kom den. Det var hur som helst en trevlig morgon i skogen. Inte minst för att vildsvinen brakade fram. Men det blir en annan historia.