Den enes död...

På promenad med Kvinnan och såg ett rådjurskadaver intill skogsvägen. På och runt flockades en tre, fyra rovfåglar som genast flög opp. Självklart ingen kamera med. Så hem och hämta, med andan i halsen tillbaka. Soprent med rovfågel även om havsörnen presenterat sig högt däruppe i skyn.

Satte mig intill en tall, kamonätet över skallen och sen väntans tider. Efter halvtimmen dök ormvråken upp. Hungrig. Med enda uppgiften att snabbpåfylla buken med färskt kött och blind och döv för annat, kunde istället jag kosta på mig att låta slutaren spela upp. Förbannade mitt val av fotoplats. Hade inte lagt märke till de där två stänglarna som skjuter upp framför kadavret.

 Efter ett tag blev det intressantare, trodde i alla fall jag. En glada anmälde sitt intresse, vågade sig dock inte ända fram. Sen knölade situationen till sig.

En bil stannade, ut hoppade föraren. Raskt fram till rådjuret, sparkade på det ett par gånger, tog tag i ett framben, vände på djuret. Sen åkte han vidare. Såg att på vilthyllan baktill hade han ett eller ett par skjutna vildsvin. Märkligt! Varför kastar man ut prima matkött i naturen? Hoppas verkligen att kadavret inte förgiftats...