Varför inte dessa bilder?

Lite udda bilder som annars bara skulle försvinna in i arkivet. Först ut den flotta storskraken som lugnt fiskade i kanalen. 

Med full kontroll över området sitter ormvråken stilla på sin pinne.

Kanske inte med samma kontroll och bara för några korta ögonblick. Hur som helst. Möt kungsfiskaren.

Betydligt mer sittid här; Jag hann gå runt fågeln för att försöka få med röda hjässfläcken. Lyckades sådär innan den stack.

 

Avslutar med betydligt mer tålmodigt kritter. Den här ungdomen verkade ivrig att ta sig ut ur daglegan men ville väl först invänta vad de större pjäserna hade att tycka om det. Sen kväll och jag upptäcktes snart trots skydd bakom tallstammarna.

I mörkret

 

Den här hittades utanför ytterdörren. Med plirande ögon verkade den undra vad ska hända nu? Det var kväll och jag fick ta i ordentligt för att få bilden.

På tal om mörker.

Detta är från mitt på dagen. Men i tung skugga, uppspaltad av stråle ljus. Så olikt begreppet mörker kan bli.

Fantastisk ungfågel (2)

Åter till årets aftonfalk. Här valde den att slå sig ner i gott ljus, på nära håll. Men, men. På ett - plaströr! Nå, man kan inte få allt. Kanske den ville testa förmågan att skarpt se bytesdjur även i motljus, för detta rör står på andra sidan de vanliga höga stolpar den annars dittills frekventerat. 

 

Fotografen fick istället tacksamt ljus att arbeta med. Snål exponering och orolig bakgrund nästan försvinner. Resten är "mörkrumsarbete". Jag har förresten grävt ner snarlikt plaströr själv i min trädgård och vet att kanten är tunn. Hur sjutton klarar den av att sitta kvar??

Söt är bara förnamnet...

Sena kvällen gav en del fotografiskt utbyte. Kalven med kvarvarande dun tydligt visat i sidljuset charmade. Jag tror den charmade även sina polare bland dovhjortar.

Kalven hade verkligen positionerat sig så effektfullt som möjligt. Har någon skådat något mer näpet? Grattis, i så fall!

 

När den sen kavat gick mot mig, nyfiket sniffande, slog mitt hjärta några extraslag. Klockan var något innan 8 på kvällen och nöjd fotograf vandrade med solens sista strålar i ansiktet mot parkeringen.

Brunsttider

Senaste årens kronviltsbrunst har varit rena katastrofen för mig. Nya bestämmelser som partiellt beträdnadsförbud, även nya vanor bland hjortarna har satt käppar i hjulet. När jag för någon vecka ffg gick ut på kamerajakt en kväll närdes därför inga högre förväntningar; ja, egentligen hade jag inga förhoppningar alls.

Som så ofta sker skapas då mirakel. Hann bara svänga runt första hörnet. Nästan som de väntade på mig. En fin tio-taggare, minsann. Bland de vindpinade tallarna samlar han ihop sitt lilla harem av hindar.

 

Sen tillbaka in i den del av anläggningen som förr utgjorde gängets daglega. Fler kvällar tycks bekräfta att nya vanor förvandlats till gamla. Och då är jag på banan, igen.

Ljusklick!

In från väster flyger en av de - enligt min personliga mening - mest svårfotograferade bland rovfåglar.

Hona alternativt juvenil brun kärrhök. Inte svårfotograferade för att de är särskilt snabba eller knyckigt oförutsägbara till flyktmönster, snarare tvärtom. Men, men. Med min utrustning oväntat svårexponerade. Fjäderskruden liksom suger åt sig av ljuset och lämnar bara en skvätt till sensorn att fånga. Exponera mer och andra detaljer fräts ut. 

Till på köpet oftast med blicken stint riktad neråt så de mörka ögonen försvinner i mörkret. Till dess att  detta utmärkta exemplar kom med blick framåt, i fantastiskt medljus. Se, magi uppstår!

 

Tyvärr verkar fågeln bara ha varit på genomresa. Och jag hade turen att vara på rätt plats och tid. Ses vi till våren?

Fantastisk ungfågel.

Vi har fått fint besök, igen. Juvenil eller möjligen äldre, 1 k har föreslagits. Född förra året, m a o. Oh, aftonfalk, det är dig jag pratar om. Enligt fågelboken ska du egentligen var söder och öster om oss. Men vi är så tacksamma, så.

Tålmodigt sitter den på sin stolpe medan 10-tals fotografer och skådare betraktar den. Rasslet av slutare klart påtagligt. Sen, plötsligt. Ett utfall och upp från grusvägen plockas något gott upp.

 

Här har den antingen just missat eller möjligtvis avslutat den lilla måltiden redan. Bara några meter framför rovfågeln står, sitter, ligger platt - och med dödsförakt - fotografer på trafikerade vägen. Ja, en makalös fågel. Det kommer mer senare.

Inte utan förtjänst

 

Min trädgård har invaderats av mullvad. Deras flitiga arbete syns också överallt. Denna sommar har jag ansträngt mig för att laga vinterns hål i gräsmattan, sått nytt och vattnat och vattnat igen. Bara för att se ansträngningarna försvinna av den grävande banditen som gärna verkar attackera de gamla högarna på nytt. Helt hopplös situation.

Men se. Titta noga. Hämnd har utkrävts. Inte på mitt odjur där hemma. Men i alla fall.

Gladan fick den lille f-n!

Eleganten

 

Består väl mest av fjädrar och brosk, tänkte jag. Vad kan en sån stor fågel väga? Enligt Wiki under kilot, 950 gram. Inte underligt att de kan flyga med så avspänd attityd...

Utmaningen

Kraftmätningen fortsätter.

I röda hörnet lilla fisktärnan. I det blå den mycket större gråtruten (juvenil). Vem vinner? Övriga åskådare förväntar sig en lätt match.

 

När det gäller fåglar verkar utgången ofta oviss. Men ljuger inte bilden ovan får tärnan in den helt avgörande punchen, vass och hård så skelettet bågnar. Klart är att truten fick smita ut ur handlingen. Förmodligen sårad till både själ och kropp...