Liten, kaxig (1)

Fick närbilder på en i dessa vassmiljöer kanske inte så vanlig fågel.
Träffar normalt på den i skogsområden. Särskilt avhuggningar som så smått börjar hämta sig igen. Med mycket ris och grenar i virrvarr att plocka mat från.

Men käcka gärdsmygen finner sig uppenbart väl tillrätta även i Tåkerns enorma vassbälten. Likt skäggmesen kommer den gärna fram och sjunger nån trudelutt på stolpar och räcken. I alla fall detta år. Kan inte minnas jag fotograferat dem där tidigare.
Fotograferade från c:a 5 meter.

Take off!

Ingen text idag.

Tuffa förhållanden

Överraskades av stort oväder i skogen igår.
Först regnade det rejält. Sen blev det än värre. Därefter började det hagla... Ingen hit, precis.
Särskilt inte som jag mesta tiden hade en brunstande, vit dovhjort i sökaren och inte vågade flytta mig från vägen jag stod på.

Hjorten hörde kameran arbeta men verkade inte exakt kunna pinpointa var dess ägare uppehöll sig. Hur som helst, En blöt bild. Men den första från årets dovhjortsbegivenhet. Den kan duga så länge.

Eftermiddag vid sjön

På tal om stridigheter. Även om fjädrar inte direkt rykte.

Tornfalk och sparvhök ville jaga på samma territorium. Jagade varandra över hela ängen. Vem  vann?
Jag tror båda förlorade. En duvhök dök upp på scenen, stannade några dagar och sen var ingen kvar. Hade duvhöken på gaffeln när en crosscyklist sumpade det fototillfället för mig... Men gläds istället över att bo så nära där saker händer.

Strid på plankan

De har kämpat hårt för sina platser för stunden. Ingen inkräktare välkommen här!
Den förvånade gråhägern tog inte striden här och nu. Utan gav sig iväg.

Även sinsemellan kivas det. Det ska vara en mycket modig individ som tar platsen från andra. Räkna med en eller annan fjäderförlust...

Ladusvalor och en överraskning

En svala gör ju som bekant ingen sommar. Lyckas två bättre?

I alla fall visar de att de bemästrar balansen i kastvindar. Även om för säkerhets skull ett eller annat vingslag stabiliserar.
Bäst som jag på mycket nära håll beundrar dessa konstflygare...

...dyker oväntat sällskap upp! Ensam men stark ansluter sig en avvikare till truppen. Har tidigare inte haft lycka med backsvalor. Här sitter en bara fyra meter bort! Fräckt utmanar den med blicken.

Fågeln stannade kvar i gruppen ladusvalor så länge jag passade på dem. Kanske andra fotografer har mer tur, men helt ny företeelse för mig. Älska naturen!!

Rovfågelbonanza !!

Tog en sväng ner till Falsterbo, mitt bland värsta fågelsträcken. Enligt räknare på näset försvann från fastlandet kvartsmiljonen bo/bergfinkar under den enda dagen... Tanken svindlar.

Gäng härjade i alla himlens hörn, drog förbi i stort sett kontinuerligt. I alla fall upplevde jag det så.
Nå, jag koncentrerade mig på en betydligt mindre frekvent fågelart. Även om också sparvhökar verkligen bjöd upp till fotografisk dans.

Ackumulerat över hela livstiden såg jag långt fler av dessa fina rovfåglar under denna enda dag. Otroligt, egentligen. Får ju nästan alltid besök varje vinter, besök till vintermatningen, menar jag. Inte var de blyga av sig heller. Där jag stod på Naturums tak höll de kameraslutaren igång. Vädret var fantastiskt och utflykten födde tankar på fler.

Skäggmes quantum satis (2)

Åter till de väna fåglarna från den stora sjön i "främmande" land. Nämligen Tåkern, Östergötland.
Mesarna pingande är för de flesta naturfotografer - ja rentav för de flesta naturintresserade - en fröjd att höra. Överväldigande känsla av vänlighet och förnöjsamhet med livet strålar mot en.

Att de sen förmodligen tvärt om har ett tufft liv väljer jag att bortse från. Eskapism, den jäkla eskapismen...

För nu njuter jag av de bulliga skapelserna som i Sverige för första gången lär ha upptäckts - i min egen hemsjö.
Det skålar vi på!

Nyhet

Den här krumeluren representerar en liten, liten del av det förändrade klimat vi lever i. Gamla arter flyttar på sig, nya kommer in. Får jag presentera svarthakad buskskvätta. Nyhet framför mitt objektiv, åtminstone.

Fotograferad i snålt motljus intill Falsterbo Fyr. Tyvärr vågade vi oss inte på att smyga närmare.

Hur som helt en ny, spännande bekantskap. Det är gott så.

Väl dolda...

...tittar de ändå gärna ut. Vill väl veta vad jag är för en.

Ibland lyckas de se ut själva men ändå kräva mer än tillfällig blick för att avslöjas. Hornen avslöjade denne dovhjort - jag kom körande på mindre landsväg och hade möjlighet att stanna bilen - trots väl tillbakalutat huvud.

Glad som spelemannen tittar han upp, i god vetskap om att när insektsbetten blir för svåra stå ut med är det bara att igen sänka sig ner i rapsfältet.
Bilderna från den ljuvliga sommar som nyss lämnat oss.