Oväntat resultat

Kronhjortsbrunsten har nu pågått ett bra tag. Inte så mycket med min medverkan, dock.
De gånger jag varit ute har inte heller belönats med bilder. Nya beteenden, nya platser och tider som jag har inte hunnit komma underfund med. Daglegan de använt senaste 10 åren verkar numer övergiven.


En trött och nedslagen fotograf vandrar så tillbaka till bilen. Sen kväll mot natt, nu nära nog mörker.  Ser något vitt skymta femtio meter rakt fram. Mina ögon avslöjar en trolig dovhjort som blickstilla står på på samma väg jag går. Först tänkte jag strunta i att föreviga motivet, ljuset räcker inte till. Mycket riktigt jagade autofokusen vilt, kunde till en början inte låsas på motivet.

Givet dessa förutsättningar kan ni kanske förstå min förvåning när jag senare i datorn ser att en av de tre tagna bilderna faktiskt blev ganska skarp. Och rörd över att hjorten tydligen haft hela familjen med. Jag såg och siktade på ynglingens ljusa rumpa och resten blev högst oväntad bonus. Fotot är något beskuret.

ISO 14000, öppen bländare och 1/10 s. Monopod som stöd. Inget brukligt sätt fotografera hjortar på dessa dagar.

Frontalt!

Tur man inte är fisk...

... eller hur?

Den här sista var (kanske) redan mätt och hade tid att kråma sig något.

Försiktighet av godo

Det var tomt i tornet så jag närmade mig med försiktighet.
Varför? Jo, för att inte skrämma bort eventuella sittande fåglar. Inte sällan är där något att fånga med kameran.
Den här gången undvek jag fjärde trappsteget ovanifrån. Det som gnäller till när man trampar på det.
Nu är jag uppe, tittar åt vänster. Inställningar klara. Och se! Något stort kastar sig ut från torrakan...

Känns direkt att här flyger en havsörn bort. Med ett ögonkast bakåt, för säkerhets skull.

Ung havsörn. Hur ung är något för expertisen. Trevligt att dessa fåglar verkar trivas väl runt sjön.

Skäggmes quantum satis (1)

Har varit bortrest, därefter jobbat hårt. Dags att uppdatera bloggen. Här en bild av de många jag fick förra månaden på skäggmes. Det händer mig ungefär en gång vart femte år att man plötsligt finner sig stå omgiven av fåglar. Både på nära håll och - som här - på lite avstånd. Tror att fotograferingen varade nära halvtimmen och hade kunnat fortsätta längre än så om fotografen bara orkat!
Det kommer mer...

Svårsväljd. Heter det så?

-Nu jäklar om du fäller ut ryggfenan en gång till!!

Nå, ett sista försvar måste alla byten få ta till. Vem vet, kanske jägaren nån gång tröttnar. Men denna gråhäger var alldeles för hungrig så efter ha plattat till fisken genom att kraftigt stampa på den och dessutom flera gånger harpunerat den, blev det till slut game over.

En rejäl matbit jag gärna sett på min egen tallrik...

Paradiset inte långt borta...

En arbetsplats, ett fotoeldorado. Fåglar trivs, hjortar likaså. Fotograferna. Ja, de stortrivs liksom säkert alla andra som frekventerar området gör. Gluttsnäppan på bild stannade snällt kvar medan kameran arbetade.

Samma kväll. Ett gäng dovvilt korsar vägen, på väg mot okänd framtid. Ibland är det bara skönt att få finnas till.

Tor dundrar på

Fotografera i värsta åskskuren? Varför inte? Själv torrskodd i gömslet fick jag se hur simfåglarna hanterade rusket. Och de verkade inte beröras av skyfallet. Åakmullret däremot. Precis som vi människor reagerar de med fasa. Efter ett par knallar hade vattenytan framför objektivet tömts på fågel.

 

Men innan det hände. På de flesta bilderna tycker jag mig se att de vilar på vattnet med slutna ögon.
Sothönan ovan undantagen.

Ljusare tider, något mindre intensitet. Medan färger blektes ut genom det värsta börjar de nu åter framträda. Gott att komma ut torr och varm ur gömslet men åskknallarna kunde man vara utan...

Runt, runt

Nånting höll dem igång. I stark vind cirkulerade svalorna runt min del av dammen. Så fort de styrde upp mot vinden - och antagligen fångade en matbit - gick det väldigt sakta. Ja, nästan framåt i promenadtakt.

Så rätt behändigt att fånga dem i flykten. Förmodat juveniler plussar på med flygglädje.
Tillfället lär inte återkomma så värst många gånger...

Dubbelhare

Från en skogsexpedition där nästan allt gick fel. Märk väl med bortglömda kamerainställningar - djuren gjorde sitt bästa. Inte särskilt lyckat fotografera springande harar på 1/80s, eller hur? På lite avstånd verkar det kanske inte så farligt, men ...

... närmare - och här är de en handfull metrar från mig där jag med kamera på stativ fått ställa mig på tå - får ett annars ganska trevligt motiv inte den fotografering det förtjänar. Ser ändå l i t e roligt ut, tycker jag.

När buskagen öppnar upp faller något mer ljus på (de samma) djuren.

Tillbaka!

Det var ett tag sen. Men nu börjar de dyka upp på radarn, igen. Kanske denna höst blir lika bra vad gäller ägretter som förra årets höst - och faktiskt även vintertid. Hoppas går ju alltid.
Den här fiskade på långt avstånd, under skuggorna av strandlinjens träd. En ljusare glipa fanns och till sist ställde sig fågeln där.

En annan prövade lyckan på betydligt kortare avstånd. Ännu har den inte sett mig, men misstanke om något avvikande finns tydligt att döma av hägerns beteende. Mycket riktigt stack den iväg så fort den fått korn på min person.