Kostar så lite att tänka på djurens väl

De växer inte på träd, paddorna. Bäst att ta hand om de som ändå finns kvar.
Jag relokaliserade denne individ när den var på väg under bilarna på parkeringen. Bilarna? Ja, min och en till... Man kan inte tala om trafikstockning därute i skogen. Arbetsgången blir som alltid : Först fotografering, sen hjälp.

Såg att den var fläckig på undersidan. Jättebra om någon därute vågar sig på en gissning om vad för sorts padda. Här tittar den fram bakom grästuvan en bit bortom överhängande trafikfaror, spänner blicken i objektivet. Min fru har alltid älskat paddor, så, ja, det gör jag oxå numera. För visst är de coola?

Hind & kalv

Kan inte tro på det. Jag tittar på bildens Exifdata och den säger nedanstående bild skapades förra veckan. Huh?
Inte hade vi så fint väder, tidig kväll då? Antingen ljuger kameran, eller förhöll det sig faktiskt så. Kanske på bild kvällen ser aningen ljuvligare ut än verklighetens, jag vet inte.

Plötsligt dök de upp framför mig. För ett kort ögonblick, sen var de borta med karaktäristisk studsig galopp. Jag går inte lika ofta mina skogspromenader numer. Så det var första dovkalven för mig hittills i år. Sagodjur i dito landskap. Ibland vill jag vara hjort.

Hälsning till hare!

På bloggen har senaste åren presenterats nästan lika många inlägg om havsörn som på hare. Så fördela det sig förstås inte ute i verkligheten. För att råda bot på slagsidan visar jag ett par bilder på en intet ont anande figur, som aldrig tittade uppåt där jag stod i ett torn. Följaktligen inte såg mig och lika följaktligen gav upphov till bilder från nära håll. Sen morgon råder och sommarnattens dagg har ännu inte gett vika för värmen.

Flitig som ett bi flyttar den sig runt i vegetationen. Sitter stilla några sekunder, klipper med öronen, hoppar vidare.

Här börjar den bli misstänksam. Antar att de välutrustade antennerna pejlat in slutarljudet. Men inte värre än att den stannar kvar ett litet tag till innan den hoppar ut på grusvägen och via den byter "arbetsplats" till annat gott gräs. Fotograferades i nära nog vertikal vinkel.

Tjuv & rackarspel

På bild har jag tidigare sett amerikansk vithövdad örn tvinga till sig fisk från en stackars fiskgjuse. Nu vet jag att örnens kusin i Sverige är av precis samma skrot och korn. Fast denna gång drabbades en glada. Här har förföljandet just inletts. Tagen på långt håll är serien inte av bästa kvalité, tyvärr. Det tråkiga ljuset är inte mycket att göra åt heller. Det verkar höra till när ett sånt här tillfälle yppar sig.

Man kan tydligt se gladans fångst. Och örnens målmedvetna pose där den positionerat sig just bakom.

Genom sökaren såg jag bara att den förföljda fågeln droppade av. Sekunden senare är örnen ensam herre på täppan med sitt nyfångade byte väl förankrat i klorna...

...vilket bättre kan skönjas på denna annars usla bild.
Naturen är hård, den starkare vinner för det mesta. Skicklig fiskare själv syns det ändå en smula underligt att havsörnen måste busa med andra fåglar om fångsten. Jag tror den gör det för sportens skull : Det är roligt att trakassera mindre djur. Men hur kul om gladan skulle försvara sin fångst?

Fripassagerare

Ett par unga starar visar påhittighet. Precis som i filmerna från afrikanska savannerna. Där som här drar djuren nytta av varandras tjänster.

Svårflörtad!

Bara en gång tidigare har det hänt mig. Då landade fågeln några meter utanför gömslet, nästan i jämnhöjd med 400:at jag hade påskruvat då.
Den här gången fick jag fotografera nästan rakt ner. Stod i tornet två våningar upp.

Vad är det då jag fångat på sensorn? Min absoluta misstanke säger rörsångare och den är en svårfotograferad jä.... Sitter stilla knappt sekunden ens innan den byter gren. Förmodar den med sin smala, långa näbb rensar lövverken på små kryp, läs insekter. Inte ens hela fågeln kom med. Rörsångaren sörjer. Men jag är glad. Buskarna huserar även ärtsångare och de är nästan lika svåra att fotografiskt komma till tals med.

Vem behöver en hårtork?

En ytterligare långdistansbild. Ber om överseende med kvalitén. Men stå ut. Den vill berätta om något i alla fall jag inte sett tidigare.

Den gamle havsörnen sitter alltså på den vanliga stolpen. Kan den göra timmarsvis skulle den vilja. Nu flyger den upp och bort, försvinner under vassridån bakom. Eftersom den inte dyker upp och tar höjd, misstänker jag att den rastat nere vid vattnet. Kanske den tagit ett byte? Eller blött ner sig på annat vis?

 Efter några minuter sätter sig fågeln på samma stolpe igen. Och nu händer det intressanta. Likt skarven fäller den ut vingarna, balanserar i motvinden. Så var det. På ena eller andra sättet hade örnen badat. Nu torkar den vingarna. För gott och väl tio minuter håller den på så, vinglar lite men bibehåller balansen. Fäller därefter ihop vingarna och säger tack och adjö i det att den försvinner bortom trädridån.

Kanske fler/alla fåglar låter föna sig efter badet? Bara att jag aldrig sett detta beteende från havsörnen tidigare. Over and out!

Glad som....

Idag är jag glad som lärkan. Har nämligen på egen hand - helt egen hand - fixat hydroforpumpen. Jag, Klas Ljung. Humanisten. Ni läste rätt.
Så istället för att vänta på rörmokaren kan jag åka ner till sjön och se vad den har att erbjuda för dagen. Ett byte jag gärna gör varje dag resten av livet...

Så varsågoda. Självporträtt vid frukosten från idag.

Fiskgjuse

Den här gången förlade gjusen fisket mycket närmre. De är trevliga fåglar att fotografera just nu, mitt i intensiv matningsperiod som de är med en eller fler omättliga ungar i boet.

Den här individen hovrade över vattenytan kanske 20 meter upp.

Synd den inte fick korn på någon fisk. Efter någon halvminut tröttnade den och flög vidare.

Fotografi som förr

Dagens bild få bli skrattmåsens. Den flyger mot mig på låg höjd. Det ger tillfälle att avbilda den mot mer intressant fond.

Visst är sjön vacker? Bilden är underexponerad för att skyddar högdagrarna samtidigt som färger ges extra must. Förr fotograferade jag mycket på diafilm och det tänket finns fortfarande kvar. Uppenbarligen.