Kö i snö

Eviga tvåan på statistiklistorna. Bara talgoxe är mer talrik inom landet. Knappast heller en fågel man vänder sig två gånger efter. Så här kunde pilfinken presenteras. Man kunde oxå tillägga att de konsumerar mängder av mat då de hänger vid fröautomaten mest hela tiden, sällan släpper till andra arter. Men det kostar på. För en bra plats vid min matning måste man vara beredd att betala priset för att vänta i kön. Det är detta vi ser på nedanstående bild.

Fågeln fotograferades sittande på "understa" grenen. Efterhand fåglarna framme vid automaten käkat klart, flyttas man upp ett pinnhål till nästa gren. O s v. De försvarar sina positioner med näbbar  och klor, var så säkra. Små skärmystlingar sker hela tiden, genererar värme som säkert behövs i snöglopen. Då kan man oxå stå ut med den evigt pinande vinden.

Trafikalt i skogen

Vandrar man i skånska skogar en höstmorgon kan vad som helst hända. Ek- och boklöv lyser upp, scenerier väl värda sina egna fotooperationer. Plötsligt. Det brakar till vid sidan om mig och en vit dovhind trippar fram, ställer sig vid vägkanten, tittar på mig, fortsätter sen framåt i bildens riktning. Så ett än större oväsen och den magnifike, helskovlade hjorten gör entré. Han bryr sig inte om fotografen, inte ett dugg. Har bara blick för den söta hinden. Utan ha sett mig jagar han på henne över vägen och bort.
Så som vi har sett en hel del trafik längs den lilla vägen. Skarpögda blickar har kanske redan upptäckt den övervuxna vägskylten. M som i Mötesplats. Så sant som det står skrivet.

Fotosugen rovfågel (1)

Igår hade jag en härlig träffning med Börringevråk. Har sett den på samma ställe flera gånger tidigare. Då har den försvunnit lika snabbt som den berömda löningen. Nu inte bara sitter den kvar. Den avancerar, som antyds i sista bilden.

Sitter på stolpen kanske 20 meter bort. Jag tog 253 bilder totalt.

Inte av bästa kvalité men bilden förtjänar ändå publiceras. Har gjort några ändringar i nya kamerans setup som måste tränas på. Jag vet flygbilderna blir snart bättre. Fortsättning följer.

Det rullar på

En härlig vinterdag har just passerat. OK, 18 sekundmeters blåst men blå himmel och - sol. Många fågelskådare ute, såg ingen enda fotograf. Knappt heller några fåglar. Kanske det förhåller sig så att naturen s a s krattar manegen för vårfåglarna. Låter fiskar, maskar, insekter och annat fågelgott få vila sig feta under några veckor.
På tal om vårfåglar. Bland de första man kan förvänta sig anlända är tofsvipor.

Sen dröjer det inte länge till detta sker. Och små ungar växer snart upp och kommer kanske först till vårens ängar nästa år. Och så kommer det att fortsätta och jag hoppas få vara på plats och föreviga det hela. 

Fångsten är på väg ner..

Som en giftorms attack. 10 bilder/sekund räcker inte. Fick sekvensen innan då den blickstilla fixerar fisken under vattenytan. Därefter är huvudet begravt i vattnet och på nästa ruta är huvudet redan långt ovan. Med en liten silvrig, utsiktslöst sprattlande fisk i näbben.
Till nästa gång krävs supersnabba kameror, likt de i Formel 1 med tusentals bilder/sekund. Jag är besviken! Nä, inte riktigt. Nå, lite då.
På bilden nedan verkar fågeln begrunda sitt nästa drag.

Ska jag fortsätta posera för den där fotografen - f.ö nu påplussad med okänt antal bildmakare i två bilar som oxå ville föreviga den supersnabbe - eller ska jag dra?

Undrar hur lång tid förflyter innan en måltid hinner passera genom långa halsen ner i magen? Fiskens sista resa säkert en veritabel Golgatavandring... Bilden minimalt beskuren. ISO 1600. Ingen besvikelse i detta avseende!

Före - efter

Regn, blåst och dimma. Inte bästa förutsättningarna att testa nya kameran. Eller ens hitta något motiv att öva på. Till slut ge sig ormvråken-mitt-i-byn till känna. Det är den i bild 2.  Bild 1 är första fågelbilden med nyförvärvet. Togs igår.

Inte så lätt att se i webutförande. Men som sagt. Hyggligt resultat. Alltså före mikrofokusjusteringen. Det är en härlig känsla att i sökaren se hur snabbt autofokusen låses på målet.

Bättre skärpa, utan tvekan. Och viktigare än så. Mer utrymme för justeringar på råfilerna än tidigare. Jag har ju i min Pentaxkamera ( K3:an ) tillgång till Sonys fina 24 megapixelssensor och vet vad den går för. Canon har gjort framsteg, ingen diskussion om detta. Det märks kanske bäst när motiv i motljus ska ljusbalanseras i råfilskonverteraren,  och / eller hela rutan underexponerats. På bilden ovan har en hel del krut fått läggas på vråkens mörka fjäderdräkt och i alla fall jag kan inte upptäcka störande artefakter. Inte mer än vanligt, i alla fall. Och det är gott så.

Jobbigt...

Så har första skjutningen förlöpt med nya kameran. Hade turen med ormvråkar idag igen. Väl hemkommen så ser bildresultatet som helhet hyfsat ut, men den där riktiga skärpan saknas i råfilerna. Har ännu inte framkallat något ur serien så hur det programmet lirar med bilderna tar jag ikväll.
Beslöt på stående fot att utföra mikrofokusjustering i kameran. På det valda avståndet - 20 meter - såg inställning +3 bäst ut på bildskärmen. Ska testas IRL imorgon. Sen kanske behövs ytterligare justeringar. Tror bestämt att jag behövt mata in snarlikt plusvärde i alla Canonobjektiv jag haft. Så förhoppningsvis ett bra utgångsläge ändå.

Här kommer en av de sista bilderna med "gamla" kameran, som blir bra backup om något elakt skulle inträffa. Taget för några dagar sen när snön kom. Kör förbi ett fält och ser tre fasaner intill en stenmur. Dags att agera!

Än så länge har fåglarna inga problem hacka fram födan ur det tunna skiktet nyfallen snö. Den här herrn har kanske just avslutat ett slagsmål för sitt territoriums skull? Som alla ser är i alla fall en stjärtfjäder avbruten. Nu struttade han omkring med två hönor och såg hur fredlig ut som helst. Naturen ger och tar...

Med attityd

Ja, ja. Jag vet. Den tänker utföra något helt annat moment nu innan den lyfter. Men jag tyckte att posen passar fågeln och att porträttet blev bättre med än utan lyfta stjärtfjädrar. Bilden togs vid strandbrinken en murrig vinterdag för någon vecka sen.

Goa ormvråken (2)

Tillbaka till ormvråken - mitt- i - byn. Här sitter den stolt på en gren och verkar bekymmerslöst avslappnad. Man kan undra varför somliga har det temperamentet och andra inte.

Men vänta! Här är något som inte stämmer? Det där röda färgsticket på hjässan, hmmm. Jag får nog granska övriga bilder för en möjlig förklaring...

Aha! I värsta Al Caponestil har den något i mungipan som tuggas på. Så det är blod på skallen och något slags ben tittar ut ut mungipan. Här är nog förklaringen till det milda humöret. Mätt och go är det alltid lättare att fördra även närgångna personer som herr naturfotografen i sin bil :)

Fotosession nollad

Vad hjälper ny kamera när inget finns att fotografera? Så arkivet måste öppnas igen. Väljer en bild från senhösten, förra året. Ur de små ynkliga buskarna invid bryggan ut till fasta gömslet hämtade ett par av dessa mat för dagen.

Till synes oberörd av min person flaxade den från gren till gren, oupphörligt födosökande. Liten som den är måste ändå kungsfågelns mage hållas fylld. För en gångs skull mot ljus bakgrund.