Bildräddaren

Det är inte ffg. Inte heller för sista. Du har suttit i ditt torn eller var du nu valt för observationsställe. Inget händer och när du går därifrån är du inte mycket klokare då heller. Dina tankar kanske går till middagsbordet hemma; vad ska du ställa på bordet idag? Kanske gå ut på lokal istället. Eller...Vad var det!? Därborta vid trädroten? Synen skärps, hörseln växlas upp. Ett par steg framåt, kameran aktionsberedd. Vart tog den lille kanaljen vägen? Där, redan uppe vid grenklykan. Ekorren sitter till synes oberörd, solar sig i eftermiddagssolen.

Jag tar ner kameran, leendet på läpparna är svårt att sudda ut. Ännu en gång har den lille trädråttan räddat dagen för fotografen.

Hoppsan!!

Några kvarglömda bilder från tidig mars 2012. Kungsörn en vacker vårvinterdag, hur kan man glömma? Nå, nu är den skadan reparerad.

Den där blå himlen... Vill ha! Här regnar det, övriga tider råder gråväder. Tillbaka till kungsörnen erinrar jag mig nu en situation där en tidigare vinterstationär fågel blev bortmotad från sitt revir av flera havsörnar och sen inte längre syntes till. Det är nog den fågeln som är i bild. Jösses, tänk om man kunde tanka ner ett bättre minne på burk. Nytt 50 TB flashminne, tack.

PM till fotografen

På tal om fokus. På nära håll måste skärpan placeras på millimetern rätt - såklart, helst även på längre avstånd - för skärpeplanet blir med min utrustning rakbladstunt på full öppning. Därför måste jag komma ihåg att blända ner ett steg eller två vid närbilder. Skulle ha gjorts vid denna bilds tagning, märker jag nu.

Hej! Jag heter ängspiplärka och gillar att hoppa runt i vägkanterna. Här samlas allt möjligt ätbart och annat intressant. Men det är lite farligt .De flesta kör med insidan av huvudet, men det kan gå riktigt illa för en liten som jag om jag inte i tid hinner flyga iväg. Försiktiga förare hjälper!
Tillbaka till skärpan. Nästan alla sensorns pixlar finns med, det är bra utgångsläge. Kameraoperatören tyckte tydligen att min skuldra var viktigast och jag räddar bilden åt honom genom att luta huvudet tillbaka mot kameran och på så sätt något återta plats i skärpeplanet. Full bländaröppning rådde. Jag vet för det kör han nästan alltid med. När jag nu bjöd till och poserade på fyra meters avstånd måste han komma ihåg - blända alltid ner vid närbild!! Aahhrrg!

Exponerad !

Nu räcker ljuset till för det mesta. Kanske inte regniga dagar som idag när detta skrivs, men annars silas tillräckligt ljus ner mot marken även i de mörkaste skånska skogar. Såg något mörkt som rörde sig i skuggorna på stigen. Smyger framåt, går ner på knä.

Med kameran inställd på punktmätning och punktfokus behöves inte så många ändringar ens i fall som detta. Ut kommer en skapligt exponerad fågel och den ljusare bakgrunden har jag tonat ner rejält i efterbearbetning. Koltrasten ser snopen ut, hade kanske inte väntat sig detta...

...you never walk alone...

Vi är väl några som håller på Liverpool i Premier League. Just nu verkar lager slarva bort titelchansen. Nå, rubriken anspelar både på sången klubben gjort till sin och läget ute i skogarna. Även om du inte ser djuren kan man lugnt räkna med motsatsen. Skogen har många spanande ögon.

Här kan man ju förledas tro att denna grupp dovvilt syns på kilometerns avstånd; men sanningen är att jag hittade dem genom en liten, liten lucka av lövverk, stammar och buskar. Lätt att gå förbi oupptäckta står de säkert 75 meter från mig. Och som bilden visar har de inga problem att varsebli fotografen.

Kvällens konferencier

- Du! Ja, just du. Du som ser ut att ha så tråkigt och alltid måste bära så mycket! Jag ska försöka få upp ditt humör en smula. Här i skogen är vi nästan alltid glada, har många vänner och behöver aldrig bära något. Förutom när vi bygger bo, såklart. Men det har redan klarats av. Får jag presentera : Gulsparvens solosång, den vackraste i världen, tycker all vi fåglar.

- Nå vad tycker du? Inget dåligt stycke, eller hur? Släng bort alla vardagsbekymmer och stäm in i sången du med. Och vad tycker du om scenen jag valt för mitt uppträdande? Snyggt bygge, inte sant? Det blir kvällskonsert kl 18.00. Välkommen då!

Kvällsvisit hos hare

Häromkvällen var jag på fotosafari i djungeln skogen. Det hann bli sent, jag var ensam hemma, vädret gick inte att klaga på. Så varför ta en skogspromenad? Därför att det var länge sedan och jag kände att det kan bli riktigt roligt.

Kameran på 1600 ISO, full bländaröppning och iväg bar det. Efter ha gått längs ett nyanlagt stycke viker jag av mot en gammal skogsväg. Får nedgående solen rakt i nyllet, smällar man får ta. Långt där framme sitter en hare mitt på vägen. Det knastrar av krosstenen under mina skosulor, att smyga här är inte att tänka på. Efter femtiotalet steg är jag frestad att sätta ner stativet, men fortsätter 10 steg till. Haren sitter lugnt kvar.

Den lystrar efter något, troligtvis en harkompis. Vänder sig om, klipper med öronen. Så länge jag står kvar där jag står utgör jag inget hot, tycks djuret resonera. Till slut skuttar den ändå in i skogen och jag kan fortsätta promenaden.

Kakafoni i kubik

Nere vid sjön råder ett himla liv. Värst är - förstås - gässen. De ensamma kan bringa en ur balans med sitt läte. Hest kacklande i 100 decibel, minst. Less is more heter det ju, men på det örat lyssnade inte Vår Skapare när han sysselsatte sig med gåsen. Sen har vi kolonin med skrattmåsar. Knappast heller fisktärnorna är särskilt melodiska. Men rätt bildmässiga. Och de är inte ett dugg skygga för kameramannen.

Den här skicklige flygaren ryttlade tyst ovan vasskanten på bara 15 meters avstånd. Och det var på en av veckans många härligt soliga dagar. Bästa tiden är nu.

Ett ögonblick vid ängarna

Fortsätter på tema mås... OK, kanske inte riktigt då. Men nog finns fiskmås på bilden nedan? Istället en storspov som majestätiskt blickar ut över ängarna. Med fast blick och den där fantastiska kranen, så användbar att putsa sig själv och plocka upp mat med.

Det var bloggvännen Fjällripan som satte mig på spåret. Visst hade jag hört dessa fåglar ljuda tidigare. Men efter hennes kommentar lyssnar jag ordentligt. Och kan nu urskilja storspovens läte bland hundratalet andra fåglars. Så vackert, så melodiskt. Jag har det på skiva och får erkänna att raskt är jag på väg att nörda ner mig i fågelträsket. Storspoven är helt klart en av de ansvariga för detta :). 

Mås vulgaris

Fiskmås är i mina hemtrakter vanligt förekommande, på andra orter säkert än mer frekvent. Däremot fotograferar jag den sällan. Dags att ge fiskmåsen en chans.

Tyckte jag fick till lite djup i detta tunna stycke verklighet där säkert mer än 100 individer omgav motivet. Bilden togs för ett par veckor sedan, jorden är redan övertäckt med grödor.