Oväntad gäst

Just som jag fotograferade mina matade fåglar genom fönstret trippar den här lilla förtjusande fasanhönan fram. Hon är väldigt nervös, tittar efter katterna och huvudet knycker åt alla håll med en fart som inte alls har motsvarighet i den långsamma gången. Väl framme käkar hon upp småfåglarnas matspill. Med precision dammsugs allt ätbart upp genom näbben. Får jag fler besök lär jag inte få vildsådda solrosor till nästa sommar... På bilden kan man ju oxå se att hönorna är inte så grå som man från normalt betraktningsavstånd kanske trott. 

Nötskrika stillsamt skildrad

Den sitter stilla och tyst på regnvått räcke, omgiven av jordfärger under den kusligt mörka dagen. Man hör bara sjöfåglarnas larm därborta över sjön och regndroppar som tungt faller mot marken. Den sedan länge obebodda lilla gården är idag ett paradis för alla möjliga sorters fåglar och ekorrar. Precis som fiskar och gamla sjunkna skeppsvrak ofta är en bra kombination. Stilla och tyst?? Jo, nog hade den koll på mig. Ta bort det vita och blå så har ju fågeln ett riktigt bra kamouflage, smälter fint in mot bakgrunden. När de flyger upp vet vi alla hur de kan skräna, här ville den bara inte överge sin fina provianteringsplats för andra att ta del av.

Byggmästarormvråk!

Miljön kan i dessa bilder se lite rufflig ut, men bilderna har tagits i den lilla byn. Huset är bebott, bilar är uppställda och om kvällen lyser belysningen vackert inifrån fönstren. Men det hindrade inte ormvråken det minsta från att ta siesta mitt på tomten! Som framgår av Exif var ljuset uruselt - mitt på dagen samma kameravärden som mycket tidig morgon i mitten av september - och bildkvalitén blir därefter. Men hellre än att inte fotografera alls, tycker jag. Man kan i alla fall i undre bilden se hur fågeln med ohöljt bekymrad min noga överväger krackeleringen  i tegelväggen. Det hade jag inte velat missa.

Kungsfågel!

Detta är Europas minsta fågel enligt min fågelhandbok. Där står oxå att den, sin litenhet till trots, är orädd och lätt att komma nära. Hmmm. Kan hålla med om att den kanske inte precis skakade av rädsla. Men glöm lätt att komma nära.  I alla fall här i Fågelriket. För att visa på orädd och lättillgänglig fågel tar jag med en bild på nötväcka, fotograferad i samma område.

Glada bevakar

Kanske den här bilden skulle publicerats på Alla helgons dag. Men då var den inte skapad. Hur som helst, kyrkogården tycks ha fått sin egen väktare. Inget undgår upptäckt av den skarpa rovfågelsblicken. Onda hemsökelser får hitta något annat ställe att lira på. 

Vilande vithind

Denna kände sig nog rätt säker. Från stigen kunde jag i princip bara urskilja högdagern på bogen något sånär klart. Resten var försjunket i halvmörker. Djuret tänker kanske att kan jag knappt urskilja fotografen därborta,  gäller nog det motsatta oxå. Så hon låg lugnt kvar och jag fick fotografera. Och fotografera lite till.   Deras vita päls kan tyckas göra dem lätta att upptäckta - många gånger är det säkert så - men förutom kamouflaget i snö skapar regnvåta stenar situationer som kan feltolkas. Exakt vad jag först trodde denna gång.

Observanta?

- "Det var bättre med jakten förr. Nu ska alla små godbitar gå och gömma sig så fort man flyger upp. Alltid ska det vara så mycket besvär som möjligt! Tänk om livet kunde bli lite enklare." 

Färgglatt & ljust (3)

Gulsparv och grönfink. Vilka goa färger. Som citron och lime...hmmm. Var ställde jag nu det där grogglaset någonstans?

Färgglatt & ljust (2)

I riktigt bra ljus blir t o m  en mörk fågel en färgklick på paletten. Den här satt snällt kvar i trädet som med sina grenar fastställde kompositionen redan på platsen.

Färgglatt & ljust ! (1)

Jag vet inte hur ni andra har det, men här, nere i Skåne, härskar Mörkret. Inget vidare kul att stiga upp ur sängen och dag efter dag konstatera att Den Grå Filten slagit till, igen. Motmedlet är självklart färg & ljus. Så framöver kommer denna blogg att lysas upp i ett par inlägg med rejäla doser av båda.
Blåmes sägs vara ovanligt väl representerad denna höst och för min del stämmer det gott. De kommer ner till oss från norr, magra och eländiga. Här finns fortfarande mat i överflöd. I alla fall är det vad de gör. Äter. Lägger mycket energi  på detta. Och en sak börjar jag lära mig : en hungrig fågel som hittat mat är ofta en fotograferingsbar fågel.