Fågel inom konsten

Nå, hur var det nu med konstgladan? Den här fågeln satt på nästan samma ställe, på ett fordon parkerat intill balvagnen där min tidigare suprematistiska glada vilade sig, om någon kommer ihåg. Vänd från fotografen går det inte att säga om det är samma individ. Hur många glador vilar på jordbruksredskap i området?  Och är inte rädda att sitta kvar när fotograferna trängs? Jag tror det är samma fågel. När jag första gången betraktade bilden kändes på något sätt mönstret igen, Så slår det mig. Fågeln sitter ju på en variant av djävulens stämgaffel, en omöjlig figur skapad av svenske och lundensiske konstprofessorn Oscar Reutersvärd. Med så medvetna djur inom Fågelriket är det bäst att inte släppa garden !

Spännande under himlavalvet

Vi fotografer som har tillgång till denna fina fågel måste behandla den väl. Se det som ett nöje att få visa upp våra möjligheter för andra mindre lyckligt lottade.Som jag tidigare skrivit här i bloggen var det så sent som på slutet av 1980-talet en mindre sensation att få syn på en glada i Skåne. Nu går det inte en dag utan att flera siktas, det är bara att rikta blicken uppåt och snart sitter den där. Sork och möss må vara av annan åsikt, men dess popularitet här sammanfaller med en viss, försiktigt vänlig lättillgänglighet. Även om det skiljer mellan individer - så klart. Att få sitta någonstans och höra deras fräckt visslande läten - snarlika ormvråkens - komma närmre och närmre kameran i deras systematiska avsök på föda är en lisa för vilken stressad själ som helst. Hoppas min tolkning lever upp till de fina orden.

Skapar otrygghet

Kanske en tillfällighet men gässen såg verkligen ut att respektera gladans närvaro. Jag tänker på den lilla höjdlyftningen. Inte tror jag att glador ger sig på fullvuxna, friska gäss. En säkerhetsdetalj, bara. En ovanlig inramning blev det i alla fall. 

Lite flygbilder

Fågelriket tycks ha vaknat till liv igen, efter en kortare tids slummer. Nu står fåglar i vart hörn och på nyhuggna stycken letar rovfåglar mat. Det kommer därför fler bilder på dessa predatorer, bl a har min suprematistiska glada bytt konstnärskostym och nu förvandlats till framlidne konstprofessorn Oscar Reutersvärd! Samma plats, måste vara samma fågel. Mer om det senare. Glada, gravand och grågås. Allihop mycket underhållande G:n som inte verkade ta illa upp av mitt fotograferande. Vädret har senare tid inte varit så kinkigt, så jag har passat på att försöka störa i stort varje dag. 

Urtidsödla ?

Det väckte enorm uppståndelse när forskare för ett antal år sedan genom DNA kunde visa att våra tiders fåglar härstammar från dinosaurierna. Pfftt! Det har väl var och en alltid kunnat se? Edit : Bilden föreställer en helt normal sädesärla under den sekund det tog att klia sig.

Somrigt !

Från Tåkern, Östergötland. Vilka härliga dagar vi hade!

Sång av hjärtats lust

Erinrar mig bilder från nyss avslutade Euro 2012, fotbolls-EM alltså. Ena finallaget - italienarna - sjöng som en bättre manskör på sin nationalhymn, i andra laget sjöng ingen alls. Jag satte mina pengar på sångarna och förlorade, så klart. I naturen är detta ett icke-problem. Här kläms i för full hals, i alla tonskalor, från alla håll. På bilderna ser man tydligt hur aktören förbereder sig, tar sedan sats och ut strömmar kvirrande välljud! Hade jag själv ägt bara en smula talang för uppgiften hade jag nog trallat på någon refräng där bakom kameran och kanske landat fler bilder? Det finns ornitologer och jägare som visslar, andra blåser i pipor. Jag skulle hellre pröva det riktiga sättet!

Rödbena på vilket avstånd ?

När denna graciösa fågel "fiskar" - har fått för mig att mest bottendjur står på menyn - då tar den inga genvägar. Blickstilla smälter den in med gräskant och bakom vass när den inte istället väljer att sakta kryssa fram på smala ben, med lite ytpåverkan. Dessutom oftast tacksam att fotografera, åtminstone i mina trakter. Den här verkade omedveten om min existens där den utförde sitt jobb kanske 7 meter framför objektivet. På tal om avstånd känner jag till att Canons nativa råfilsframkallare inkluderar sådan data i Exif, varför släpper man inte dessa uppgifter till alla andra programutvecklare??? Känns löjligt att behöva gissa sig till fotograferingsavstånd i efterhand!

Förädlingsarbete x 2

Just nu pågår stora skogsavverkningar i min lilla skog, kanske dessa vyer inte längre kommer att finnas tillgängliga. På något ställe har skogen helt enkelt tagits bort, kvar finns öppna fält med någon kvarlämnad rutten stam för fåglar att landa på. Just nu är det synd om djuren, deras daglegor finns inte kvar och de är exponerade för insyn från långt håll. Hur som helst, hinden är densamma på bilderna. Första lyckades jag gömma mig bakom just ett sådant träd som kanske tas bort och när hon misstänksamt fnysande kom ut på vägen syntes direkt att här ska snart kalvas. 

Havsörn lyfter från marken

Många gånger man önskar sig lite mer brännvidd, men man får försöka göra så gott det går med vad man har. Havsörnen skapade en liten trafikstockning på den lilla vägen. Den satt rakt upp och ner på fältet kanske 100 meter bort, fullt synlig för bilförarna som tvärnitade och steg ur, tog sina tubkikare med. Stativ vecklades ut, fler bilar tillkom. Örnen satt kvar, kolugn, tyckte kanske allt spektakel var roande. Under en 15-minutersperiod kunde jag ta 400 i stort sett identiska bilder. Det var aningen korkat, minneskortet började fyllas och fågeln måste väl snart göra något? Och nu! Den lyfter, tunga vingslag men ändå får autofokusen kämpa hårt för att hinna med i det svaga ljuset. Först på markstrykarnivå, sedan - efter l å n g startsträcka -  kunde den ta höjd och visa upp sin majestätiska prakt i sitt rätta element. Med denna sekvens i minnet förstår jag bättre varför de hellre vilar sig på trädgrenen eller klipputsprånget. Bilderna från i vintras.