Väktaren!

Han höll på ett tag - bocken - med att spana åt alla sidor och håll. Var det kanske min person som var föremål för denna uppvaktning?  Eller kanske vårkänslor väckts? Jag gömde mig inte bakom stenen i förgrunden, utan står - fullt synlig anser jag - på en lite skogsväg en 30 meter bort. Varför djuret inte såg mig kan bara han själv svara på. Hoppas att han bara var nonchalant ointresserad av tvåbent denna dag och inget värre fel drabbat honom. Tycker att bilderna känns läsbara även om bocken stod mitt i riset, så jag tar med dem hit.

Var snäll mot den!

Den är isbrytaren som kommer först av småfåglarna, dess ankomst sammanfaller med vårbrukets. Det sägs att stammen är livskraftig men jag tycker nog att man förr såg fler vippandes på gräsmattorna. Kanske det har att göra hur man sköter sin egna plätt, förstås. Enligt folktron blev skörden bra om man var snäll mot fågeln och hemska saker kunde hända om sädesärlan jagades och fångades. Förr åt man mycket mer småfågel än idag, så den behövde allt skydd den kunde få. Liten och oansenlig karvar fågeln ut en speciell plats i mitt barndomshjärta därför att i det selektiva minnet - så opålitligt - var ärlan vårens förebud kring min födelsedag. Så minns jag den. Så var det säkert inte alls.

Gömslebilder.

Första bilderna från nya, portabla gömslet. Inga märkvärdigheter alls, men de hade varit svårare att ta utan. Hoppas på bättre tur nästa gång, från annat ställe. Jag har redan rekat. 

Skriet från vildmarken, igen

Det går verkligen vilt till där inne i måskolonin. Men ändå - kanske - med ett mått av organiserat kaos. Trots allt gnabbande med varandra hinner de trots allt med att samla material till sina bon och när ungarna kommer skyddas de säkert av fokuserade föräldrar. Eller berodde det eldfängda humöret på att det regnade? Bilderna från tidigare i eftermiddags.

Trixar och rejsar (2)

Vi är nu inne på upploppet. Till skillnad från andra ordnade race gäller här inga regler. Ett litet bett i länden på framförvarande är inte så mycket att bråka om, man måste ju få ta för sig, eller hur ? Ingen kan heller klaga på intensiviteten;  hararnas fightingface får Jägersrogaloppörerna att framstå som promenadhästar på fina söndagsutflykten! Om harars liv finns mycket att skriva men notera  främst att de är inga tråkmånsar.

Trixar och rejsar

De här tre hararna var så upptagna över sina parningsbestyr(?) att de inte hade syn för annat. Runt, runt kutade de, då och då varierades med lite rejält råkurr. Det var en underbar kväll förra veckan, varmt men utan insekter och härligt, sent kvällsljus modellerade naturen. Fortsättning på dramat följer inom kort.

EUmedborgaren

Dagens kamerautrustning är mycket bättre än förr, tänk att bara kunna sticka in objektivet i virrvarr av grenar som rör sig i vinden och längst därinne hämta fram en skarp, liten fågel. Sävsparvens kamouflage - om jag nu ska fortsätta och tjata om detta ämne - fungerade bra även i denna situation. Hade jag inte sett fågeln flyga in i buskaget hade jag bara sett - en buske. Bilden togs i samma område som i förra inlägget. Här finns lärkor, tofsvipor, gravänder mmm i överskott tack vare det EU-finansierade Fågelriket. Se där, något gott med storpolitiken trots allt!

Svårupptäckt !

Mycket händer där ute i naturen dessa dagar. Hinner inte med att fota och bildredigera och samtidigt jobba, men det är ju ett angenämt problem. Sävsparven ovan fotograferades för någon tid sedan från Fågelrikets senaste landvinning ; ett nytt torn som är utdraget nästan ända till vattenbrynet - bra för fotografer - dessutom har anlagts en kilometer promenadväg som avgränsas av Kävlingeån och själva strandängarna på respektive sida. Här är lätt att fylla minneskorten, minsann. Om vi återgår till själva bilden; skapligt kamouflerad fågel eller vad tycker ni?

En konstig en.

Var på väg hem från Örnland när jag i bilen och i full fart upptäckte den här cirklande över fältet. Det är en kärrhök enligt expertisen, spektakulärt ljus och var mycket lätt att upptäcka mot mörka bakgrunden. Undrar om dess roll som jägare handikappas? Hoppas inte det för jag ser fram mot fler möten. Till skillnad från andra artfränder lät sig den här avfotograferas på ganska nära avstånd, alltid ett plus i kanten.

De är tillbaka!!

Här ett par bilder från förra året som jag tror inte har visats. Som sagt börjar de dyka upp nu igen, viltsvinen. Den här var hur lugn och fin som helst vilket egentligen är svårbegripligt med tanke på jaktens omfattning. Igår såg jag sugga med 8 kultingar, små och randiga, en kanske två månader gamla. Tyvärr för mörkt för min utrustning.