Glada svin!

Roande att se grisarna förnöjt tumlande runt i snön. Eller kanske var det mat de letade upp? De små trynena med insmält snö skapar karaktär. Nog tycker jag att de hör hemma i vår fauna?

God fortsättning!

Själv hoppas jag på nya fotografiska upplevelser som t ex en mycket bättre dovbrunst än förra årets; ja alla som har erfarenhet av denna händelse minns den för resten av livet. Är jag säker på. Alla dessa fina, kloka djur. Som hon, hinden i bilden ovan, som perfekt placerat sig i det arkaiska landskapet och ser ut som hon alltid hört dit. Men dovhjort har ju importerats hit, för jaktens skull, när nästan all inhemsk hjortpopulation redan skjutits bort för bara 150 år sen. Mer om det har jag säkert skrivit tidigare i denna blogg. Hoppas vi alla får ett gott nytt år och någon gång tänker på hur vi nyttjar vår natur.

Småfågel

Några bilder från i somras, svartmes och gulsparv respektive.

Ungt dov

Så här ser det ut numera. I alla fall för det mesta. De är inte riktigt villiga att dela med sig av sig själva. Mat har lagts ut, men trots mörkret är här varmt, långt ifrån frysgrader. Så de hittar sin egen meny inne i skogen och trivs uppenbart med det. Man får försöka hämta sina bilder ändå, men såklart det är ju djuren som bestämmer dagordningen. Här i alla fall en som stod någorlunda stilla i skumrasket och bakgrunden blev ju ganska hygglig, tycker jag.

Jul 2011

Inget märkvärdigt med denna bild mer än att den berättar vad den inte visar. Tagen tidigare idag, på lillejulafton, kom jag att tänka på förra årets julfirande. Snöstorm, halvmetern snö, flera meter i vallarna. Nu istället ett eldorado för de vitkindade gässen som på ett fält som detta uppträder i tusental. God jul till alla mina läsare och glöm inte mata småfåglarna.

Härliga hösten

Just passerad förbi och redan saknad. Fast egentligen togs ju bilden redan i sensomras, men egentligen skulle väl inte transträcken dyka upp förrän senare? Hur som helst roliga fåglar med något arkaiskt över sig som storleksmässigt förvandlade gässen till småfågel.

Ändrat - gjort om!

Hoppas ni gillar bloggens nya utseende, tack så mycket webmaster Stefan för resultatet! Bloggen skrivs ju i Skåne och vad mer skånskt finns än blommande rapsfält? När bocken tittade upp var så loggan fixerad och klar. Tänkte även fortsättningsvis pränta ner iakttagelser från skogsmöten och därtill kommer mycket material från vandringarna i Fågelriket. Bilden ovan blev resultatet efter en annars totalt händelselös promenad; bara 100 meter från bilen skickade ödet fram den här stilige för fotografering. Han gick nonchalant och lite missnöjd och sparkade i marken efter goda rötter att äta och när han tittade upp såg han in i 400:at med förvånad uppsyn. Finns det andra än jag i skogen idag?

Restider

Likt fjällvråken sticker jag iväg så denna blogg håller stängt för ett para dagar. Sköt om er, glöm inte mata småfåglarna!

Om fotografi och konst

Nu tänker du, fotografi är ju konst? Självklart, men kanske rubriken triggar en del känslor. Förr hette det ju att fotot i stort var en mekanisk upptagning och fotografens roll därmed reduceras till kameraoperatörens. Tyngdpunkten i resonemanget var att fotografiska bilden var enkel och därmed lite själlös. Hur mycket kreativitet hinner egentligen flyta in under 1/125 sek?
I detta sammanhang en förbisedd poäng är, att som idag, jag /fotografen/ stiger upp, känner mig direkt laddad och nu ska :
Kreativiteten flöda. Upp åker rullgardinen, lika fort sjunker förväntningarna. Det är förmiddag och nästan mörkt och det blir inte ljusare senare, heller. Dessutom hällregn och hårda vindar. Du inser att det går inte att fotografera, men din lust kvarstår och frustrationen sätter in. Du kan inte som andra ta fram skissblocket, gå in i ateljén och skapa. Fotografen står där med sin oförlösta skaparlusta. Men han kan ju också gå in i ateljén? Lust att se mina studiobilder? Nä, tänkte väl det.

Så var det med den enkla fotografiska bilden. Om det finns en kulturell yttring som är svårare vill i alla fall jag inte ta upp den.

Lite mer från kronhjortsbrunsten

Jacobsonska organet. Det är det som utgör ormars luktsinne. De skjuter ut tungan och sväljer ner luft och J. o känner av och systematiserar omgivningen. Här ser vi en hornbeklädd hjort av bilden att döma göra exakt samma sak. Eller är han bara utmattad?