Nu tänker du, fotografi är ju konst? Självklart, men kanske rubriken triggar en del känslor. Förr hette det ju att fotot i stort var en mekanisk upptagning och fotografens roll därmed reduceras till kameraoperatörens. Tyngdpunkten i resonemanget var att fotografiska bilden var enkel och därmed lite själlös. Hur mycket kreativitet hinner egentligen flyta in under 1/125 sek?
I detta sammanhang en förbisedd poäng är, att som idag, jag /fotografen/ stiger upp, känner mig direkt laddad och nu ska :
Kreativiteten flöda. Upp åker rullgardinen, lika fort sjunker förväntningarna. Det är förmiddag och nästan mörkt och det blir inte ljusare senare, heller. Dessutom hällregn och hårda vindar. Du inser att det går inte att fotografera, men din lust kvarstår och frustrationen sätter in. Du kan inte som andra ta fram skissblocket, gå in i ateljén och skapa. Fotografen står där med sin oförlösta skaparlusta. Men han kan ju också gå in i ateljén? Lust att se mina studiobilder? Nä, tänkte väl det.
Så var det med den enkla fotografiska bilden. Om det finns en kulturell yttring som är svårare vill i alla fall jag inte ta upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar