Sakta mot tragiskt öde

Sveriges mest skyddsvärda hjortar lever i ett litet reservat med omgivande delvis tung och ofta kraftig trafik i alla hörn. Nu i brunstens inledande fas måste de med livet som insats korsa starkt trafikerade vägar. Och smäller det drabbas ju såklart även den påkörande. Undrar hur många som tänker på att tunga och höga kronhjortar uppehåller sig nära vägarna, ibland bara någon meter bort?

                              

Att döma av trafikflödet sannolikt alltför få. Märkligt nog rapporteras inte mycket. Som bilist skulle mardrömmen vara att möta ett sånt här gäng under resan...

 

Så djuren har vant sig vid bilism och tung trafik. De står ut med märkliga konstruktioner som susande vattenpumpar, betongfundament, surrande elektriska ställverk. Även oss fotografer. Och andra individer. På bilden bekantar de sig med kvarlämnade byggnader. Intill en betongrörsdepå. Tror jag man kan kalla den. Fortfarande finns ett större fält att samlas på och väl inne i skog lämnas de nog i fred. Ekodukt finns. En (1) styck.  Vissa experter tror att dessa fina djur på sikt kommer att utplånas. Inte bara av trafik och andra mänskliga handlingar. Även på avelsidan trängs nominatformen ut av större och starkare hybrider norrifrån. Krafttag krävs!