En tornfalk på stolpe. Kan det vara något? Det finns en historia kring det här fotografiet. Den berättas nu.
I mitt mobila gömsle började jag känna mig smula obekväm med situationen. Fågeln satt fint och stilla. Men den ville inte på några villkors vis visa nyllet. Tyckte väl fina rumpan var god nog för mig. Det hjälpte inte att jag börjat vissla eller ens smågnola på något musikstycke. Fågeln satt blickstilla kvar, ansiktet vänt mot norr. Men så. Hjälp anlände. Plötsligt började sensommardagen blåsa upp, mörka moln tillskyndade. Sekunder senare släpptes helvetet löst... I form av storm och regn/hagel. Från norr. Motvilligt och med största tvekan vändes ansiktet bort från elementens raseri, mot mig. Och jag fick min bild. Tack, tack ovädret. Även om våt bilinteriör skavde något mot lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar