Förfärligt att jaktliscensierande myndigheter inte förmår tänka mer proaktivt. Istället för som nu upplåta 10 - 20 procent av stammen varje år till landets mest bortskämda intressegrupp jägarna, måste man inte istället lösa in mer mark, bygga bort trafikfällor? Kort sagt förbättra situationen!?? Om vi svenskar slarvar bort denna möjlighet vi förvärvats på kortsynthetens heliga altare. Ja, då förtjänar vi dumstruten på. För all framtid.
...vilket alltid och i alla lägen gäller för stjärtmesar. I alla fall i min värld. Finns något sötare i fågelvärlden? Kanske utseendet någon gång fått sparvhöken att i sista sekund ändra sig, tamkatten att med svansen mellan benen retirera till andra jaktplaner? Skulle inte förvåna. Oftast finns väl underliggande meningar i Det Stora Hela med sedan länge färdigutvecklade former och färger. Men den lilla fågeln måste ändå vara ytterst försiktig i allt den gör. Hoppas jag.
Av välansad gräsmatta låter de sig gärna smaka. Här försöker jag gömma mig bakom något som ungefär såg ut som en vattenpost. Det gick inte så bra.
Nä, hindarna är mycket mer vaksamma. Säkert för att de har hand om kalvarna. Annars kunde man ju tro att bland mänskliga figurer, i form av t ex troféjägare, i första hand skulle skrämma bort de behornade i kronviltshjorden. Kanske de ändå förstår skillnaden mellan fotograf och jägare? Nä, det gör de nog inte.
Här en åttataggare som trivs bland betblasten. Förgäves försökte jag få lite uppmärksamhet. T o m busvisslade. Medan de är roliga att fotografera har jag aldrig förstått vad som utgör "sport" i att fysiskt fälla dessa fina djur. Lika upphetsande som att sikta mot en bild på måltavla. Eller hur?
Avslutningsvis : Den lille krigaren. Sparvhök med stans och attityd.
