Gott nytt...

...år till alla som tittar in här. Hoppas få se mer av er under nästa.

 

Avslutar det gamla året med en bild på skogens konung. Dvs skogens konung i Skåne. Fullskovlad - man kan se detaljer av hans vänstra horn sticka ut - stod han majestätiskt stilla, fixerade mig och mina förehavanden. Och det är ju ganska stora rörelser som måste till när stativ och kamerautrustning ska förflyttas från axeln ner till marken. Innan han försvann in i täta, vackra blandskogen hanns en handfull bilder med. Det rådde skånsk, gråaktig vinterkväll med regninslag som det vackra djuret gjorde allt för att lysa upp. Jag skrev skogens konung i Skåne? 

Jo, det gäller ju för de flesta av årets dagar. Då och då, främst under augusti och september, skiftas den rollen till släktet avbildat ovan. Men djuret med skovlarna tar priset de flesta av dagar. Tycker jag. Under alla omständigheter två representanter för djur som måste få blomstra. Eller hur?

Vanliga gladan - utomordentlig rovfågel

Innan årets utgång en hyllning till fina gladan, rödgladan närmare bestämt.

Tålmodigt sittande på sina pinnar, stolpar, trädgrenar eller vad inte. Ofta nog fotograferingsvänlig.

Lyser med sin vackra teckning upp miljöbilden...

...liksom den tål även närmare granskning. Särskilt nu på vintern tacksamt fotograferingsobjekt. Ibland hörs de vissla och speciellt deras jaktrop utgör fin inramning en härlig dag.

Mer...

 

Med denna fortsättning på föregående tema önskas God Jul !

Kan inte få nog av dessa fåglar...

Ägrett i höstljus

Räddningsplanka fotografisk dåliga dar på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig för fyra-fem år sen.

 

De har - av allt att döma - den goda smaken att stanna kvar i sjön denna vinter, också.

Högre makter signa dem!

Se min stil !

Låt se. Vad finns för gott i sjön idag? Kanske en liten sothöna skulle smaka?

Eller varför inte en bit fisk till middagen? Det måste undersökas. Nu tar jag dig!!

Eller inte. Miss kan väl hända den bäste jägare.  Och du där borta i gömslet : Du får väl inte napp varje gång, du heller?

Lite av varje

Denna är (kanske) en lågflygande, juvenil blå kärrhök. Bilden togs för några veckor sen.

Lika gammal är bilden ovan. Undrar om fågeln fiskar från fyra meters höjd? Höll koll ett bra tag men den satt kvar.

Gulligaste fågeln ? Jag tycker nog att priset är givet.  Tycks bli allt svårare att påträffa. Hade en riktig pangbild på gång då fågeln satt på lågväxande kvist bara ett par meter bort. Krävde omprogrammering av fokusbegränsaren och den lilla rörelsen räckte för att flytta till trädet på bild.

Sotsvart fågel på ännu mörkare stubbe kom ut bättre än förväntat.

Här kan man ana solig, vacker dag tillsammans med (tror jag) Börringevråken. Gråväder rådde istället och varifrån färgerna kommer vet jag inte. Ser trevligare ut, dock.

 

Storskrakehonan har bäddat ner sig på plattformen i sjön, legat där någon vecka nu. Häromdagen ville skarven titta in och jag tror att bilden väl illustrerar vad hon tyckte om det. Det blev att hoppa tillbaka i det kalla plurret igen.

Den enes död...

På promenad med Kvinnan och såg ett rådjurskadaver intill skogsvägen. På och runt flockades en tre, fyra rovfåglar som genast flög opp. Självklart ingen kamera med. Så hem och hämta, med andan i halsen tillbaka. Soprent med rovfågel även om havsörnen presenterat sig högt däruppe i skyn.

Satte mig intill en tall, kamonätet över skallen och sen väntans tider. Efter halvtimmen dök ormvråken upp. Hungrig. Med enda uppgiften att snabbpåfylla buken med färskt kött och blind och döv för annat, kunde istället jag kosta på mig att låta slutaren spela upp. Förbannade mitt val av fotoplats. Hade inte lagt märke till de där två stänglarna som skjuter upp framför kadavret.

 Efter ett tag blev det intressantare, trodde i alla fall jag. En glada anmälde sitt intresse, vågade sig dock inte ända fram. Sen knölade situationen till sig.

En bil stannade, ut hoppade föraren. Raskt fram till rådjuret, sparkade på det ett par gånger, tog tag i ett framben, vände på djuret. Sen åkte han vidare. Såg att på vilthyllan baktill hade han ett eller ett par skjutna vildsvin. Märkligt! Varför kastar man ut prima matkött i naturen? Hoppas verkligen att kadavret inte förgiftats...

Ur led är ljuset !!

Uppgifter gör gällande att vi runt staden Lund fått en knapp timmes solsken hittills denna månad. Jag tror på det för jag är nästan säker på att känna igen solsken när jag ser det...

För att få tjänligt ljus och samtidigt någon marginal till förflyttning ute i landskapet bör kvällspasset inte börja senare än max 14:00. Bilden ovan togs 15:38. Så inte mycket tid till förfogande.

 

Ännu något senare. Från bil med stöd av fönsterbågen. Motsvarar ISO 30000... för att nå åtminstone 1/125 s. Inte alls konstigt att man känner sig något bitter på skånska vintern. För första gången i mitt fotograferande liv räcker inte ljuset till flygande fågel. Det projektet lades på hyllan redan förra veckan. Snart ska det vända. Påstås det...

För snart ett år sedan...

Åren går fort. Så blir snart också detta annus horribilis lagt till handlingarna. Kinesisk djurmarknad sätter fälleben på resten av världen. Groteskt. Som flesta andra försöker vi klara oss undan genom självvald isolering. Tillvaron skälvde dock till när grannens barn blev smittat. Nu - på lokala planet - är situationen i stort värre än någonsin. Ska det aldrig ta slut?

Som om skånsk vinter inte redan i sig självt kan skapa ångest i människan. Är i alla fall djupt tacksam för att viltfotograferandet kunnat fortsätta som nästan som vanligt.

 

Bilderna från tidigt 2020. Sparvhökar tog stundom stort intresse för min fågelmatning. Kunde också sitta på staketet intill landsvägen och långa stunder inte göra annat. Medan småfåglar hukar sig bland buskar och snår, hungrigt väntande på sin tur att få ta för sig av serverade läckerheterna. Snacka om att kontrollera sin omgivning. Nästan lika effektivt som pesten...

Grått

Och mörkt, så klart. Majestätiska havsörnens apparation drabbas även den. Suddiga "fingrar" på vingen förråder den långa exponeringstiden, 1/800 s. Himlen så mörk att den inte ens fräts ut av så lång exponering. En viss tröst, i alla fall.

Stötte på denna granna hackspett på vägen hem. Med så många färger. Hur ter den sig i flykt??

Jo, utvecklas ju till riktig färgbomb. Har aldrig tidigare lyckats fånga gröngölingen i flykt och det verkar som de under vingarna är ytterligare färglagda. En effekt som bara överträffas av vingarnas rörelseoskärpa i dunklet. Fågeln liksom föll rakt ner från sin gren ovan och jag lyckades fånga den när vingarna bar.

 

Bonusbild där den sitter i annat träd. Hur är den grenen egentligen beskaffad!?

Bilderna från tidigare i veckan.