Väl dolda...

...tittar de ändå gärna ut. Vill väl veta vad jag är för en.

Ibland lyckas de se ut själva men ändå kräva mer än tillfällig blick för att avslöjas. Hornen avslöjade denne dovhjort - jag kom körande på mindre landsväg och hade möjlighet att stanna bilen - trots väl tillbakalutat huvud.

Glad som spelemannen tittar han upp, i god vetskap om att när insektsbetten blir för svåra stå ut med är det bara att igen sänka sig ner i rapsfältet.
Bilderna från den ljuvliga sommar som nyss lämnat oss.

Oväntat resultat

Kronhjortsbrunsten har nu pågått ett bra tag. Inte så mycket med min medverkan, dock.
De gånger jag varit ute har inte heller belönats med bilder. Nya beteenden, nya platser och tider som jag har inte hunnit komma underfund med. Daglegan de använt senaste 10 åren verkar numer övergiven.


En trött och nedslagen fotograf vandrar så tillbaka till bilen. Sen kväll mot natt, nu nära nog mörker.  Ser något vitt skymta femtio meter rakt fram. Mina ögon avslöjar en trolig dovhjort som blickstilla står på på samma väg jag går. Först tänkte jag strunta i att föreviga motivet, ljuset räcker inte till. Mycket riktigt jagade autofokusen vilt, kunde till en början inte låsas på motivet.

Givet dessa förutsättningar kan ni kanske förstå min förvåning när jag senare i datorn ser att en av de tre tagna bilderna faktiskt blev ganska skarp. Och rörd över att hjorten tydligen haft hela familjen med. Jag såg och siktade på ynglingens ljusa rumpa och resten blev högst oväntad bonus. Fotot är något beskuret.

ISO 14000, öppen bländare och 1/10 s. Monopod som stöd. Inget brukligt sätt fotografera hjortar på dessa dagar.

Frontalt!

Tur man inte är fisk...

... eller hur?

Den här sista var (kanske) redan mätt och hade tid att kråma sig något.

Försiktighet av godo

Det var tomt i tornet så jag närmade mig med försiktighet.
Varför? Jo, för att inte skrämma bort eventuella sittande fåglar. Inte sällan är där något att fånga med kameran.
Den här gången undvek jag fjärde trappsteget ovanifrån. Det som gnäller till när man trampar på det.
Nu är jag uppe, tittar åt vänster. Inställningar klara. Och se! Något stort kastar sig ut från torrakan...

Känns direkt att här flyger en havsörn bort. Med ett ögonkast bakåt, för säkerhets skull.

Ung havsörn. Hur ung är något för expertisen. Trevligt att dessa fåglar verkar trivas väl runt sjön.

Skäggmes quantum satis (1)

Har varit bortrest, därefter jobbat hårt. Dags att uppdatera bloggen. Här en bild av de många jag fick förra månaden på skäggmes. Det händer mig ungefär en gång vart femte år att man plötsligt finner sig stå omgiven av fåglar. Både på nära håll och - som här - på lite avstånd. Tror att fotograferingen varade nära halvtimmen och hade kunnat fortsätta längre än så om fotografen bara orkat!
Det kommer mer...