Färska bilder från skogen. I år planerar jag ytterligare försök med dovviltsbrunsten. Som ännu inte kommit igång, tycks det. I alla fall har jag inte hört brunstläten under de senaste dagarnas sondering.
Istället mötte jag den här - till synes ensamme - lillkillen. Här har han stannat upp, fått korn på mig och undrar säkert : Vad gör jag bäst nu? Vad var det mamma sa om de tvåbenta varelserna, de var väl farliga?!
Kommer inte på. Men om jag blundar riktigt ordentligt har väl varelsen snart försvunnit??
Gjorde den inte...Ahhh, nu kommer jag ihåg. Bäst att rymma fältet!
Och det gjorde han, så sakteliga. Men inte utan att nosen först bekantat sig med vägrenens olika godsaker. Ovanligt att se en kalv utan förälder men förhoppningsvis fanns hinden någonstans i närheten. Annars vidtar brant inlärningskurva för den lille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar