Detta hände för ett tag sen. Upptäckte rågeten i inhägnat område - trädplantering - efter ha hört flertalet mystiskt metalliska dunsar. När hon förstod hon skulle bli upptäckt hade hon kastat sig mot staketet. Hon kunde inte hoppa över, ribban låg för högt, så hon hoppades väl att staketet skulle ge vika för sin späda vikt. Jag gick runt inhägnaden och hittade till sist en öppning, en fastsurrad grind. Repet var blött, knutarna hårt åtdragna. Verktyg behövdes och bilen var inte så långt bort. Medan jag skyndade mig hörde jag det förtvivlade djuret kasta sig mot nätet. Geten var utan tvekan panikslagen, kände att tiden var utmätt. Efter ett tags kämpande kunde jag till sist få bort knutarna, rullade upp öppningen, gick tillbaka 20 meter för att få skotthåll med 300:at. Ingenting! Ingenting hände. Djuret blev kvar längst bort från grinden. Det blev att vänta. Och vänta. med tvekande små trippande steg gick hon mot öppningen. Och väl passerad där, sparades inte på accelerationen som sista bilden illustrerar. Ett trevligt minne för mig, en mardröm för geten med lyckligt slut. Jag kunde inte se skador på djuret efter dess brottande med trä och metall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar