Detta är en ny variant av en bild som tidigare visats här. Jag tar upp den igen därför att scenen för mig förkroppsligar begreppet "det vilda" som få andra av mina. Det är tyst morgon, daggen hänger i luften som fyllts av mäktiga luktsensationer av vissnande gräs. I nästa sekund fylls luftrummet av hjortens brölande och ur hundratals strupar sekunderar tranornas klockliknande läten . För ett ögonblick förflyttas man till orkesterdiket i en elegant salong i stället för vildmarken. Här snackar vi ljudsensation! Och så det visuella. Höstens härliga jordfärger sveper in i förgrunden, det klara ljuset skapar blåskimrande fonder och - i bästa fall- lyser ett milt solljus upp sceneriet däremellan. Att titta på gamla bilder kan oxå vara att upptäcka nya bildelement. Om man följer kanten mellan gräset och skogspartiet ser man en robotliknande figur i färd med att uträtta något. Eller? Ser lite skrämmande ut, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar