Så här brukar det se ut. Tankarna vandrar. Plötsligt korsar ett djur vägen där du går. Drar ett djupt andetag, ställer ner monopoden, riktar in kameran, fokuserar. Tar en snabb "säkerhetsbild", refokuserar därefter för att i bästa fall exponera sensorn ett par gånger till. Sen är ögonblicket över. En liten stund står du kvar, hoppas på att - om du har en bra dag - djuret kanske visar sig igen (hade jag denna gång, bilden ingår i en svit jag kanske får visa en annan gång). Andas ut, pulsen går ner. Det hettar i kroppen som efter värsta träningspasset. Dagen har bara börjat, lurar fler äventyr bakom nästa krök?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar