Ytterligare en bild ur samma serie. Mittfigurerna blickar rakt mot bildskaparen, medan den till höger lite nonchalant istället vänder sidan mot och ser in i bilden, förbi huvudgruppen. Till uppställningen inte så olikt äldre tiders genremåleri. Ibland tänker jag, är dessa djur verkligt vilda? De ger svaret själva, efter ett par sekunder är gruppen upplöst, försvunnen ur sikte. Jag betraktar bilden en gång till och ser en grupp djur som verkar glädjas över att vara sig själva. Utstrålar harmoni och avspänd vaksamhet. Det är nästan så det smittar av sig, tycker jag. Men dessa är bara mina tankar. Jägaren kanske tänker att här räcker ett skott till många söndagsstekar. Ser på bilden igen; det kan bara inte stämma. Hur kan någon skjuta på dessa djur? Förtjänar de inte mer respekt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar