Fåglar över vatten (2)

Snart ser man väl gladan lika ofta över vatten som land. Har observerat att de kan slå

fisk, men är den levande?

Vad som står på menyn här är knappast någon hemlighet. På väg in i skuggivande vegetation.

Urtypisk bild på rovfågeln som detta år verkar ha bitit sig fast vid sjön. Efter att under många år bara knapphändigt visat upp sig. Småfågel varnas !

Även de riktigt stora rovfåglarna dyker då och då upp framför min kamera. Här en ljus, äldre individ av havsörn strax innan den fick syn på min figur...

...och här ovan direkt efter. Nödbroms och undangirning går på ett ögonblick och sen var det ajöss med den !
 

Fåglar över vatten

Visst är det härligt att dessa dagar kunna kyla ner sig nere vid sjön. Kanske tycker de bevingade likadant. Hur som helst, här uppträdes mer ofta än på andra ställen.

Fiskgjusen har aldrig långt till vatten. Majestätisk svischar de fram, alltid på span efter något.

 

Spana och jaga. Ord som sammanfattar mycket av lärkfalkars liv. Deras snabbhet är mördande effektiv mot sländorna som ändå försöker krumbukta sig ur klistret. Dessa rovfåglar är legender.

Sen kväll, mörkret faller på. Nu pågår annan sorts jakt som i alla fall jag aldrig observerat innan. Istället för de vanliga, halsbrytande dyken från hög höjd, jagade tre gjusar nu knappt över vattenytan. Försökte slå bytet lite grann som havsörnen gör : Svepa lågt och sätta klorna i fisken från närmast horisontellt läge. Vet inte om de lyckades ; sutaren på bilden hann se och undfly. Denna gång.

Ljuvliga sommar

Sen på kvällen lyser solen upp skogen och dess djur. Vackert tricklar de kostbara strålarna ner genom lövverken. En ekorre passar på att ta del av scenen.

Upp på travbanan i ett huj. Vi kom lite för nära varandra där, du unge dovhjort och jag. Skrämd satte du av och stannade just på denna punkt där du ändå bara med knappaste marginal kom med, hela du.

 

Jag förstår att ni gärna velat förbli ostörda av människor men då är närhet till skogsvägarna inte bästa rastplats. När jag får syn på er måste jag fotografera... Och jag är knappast ensam om att tänka så, här i den vackraste av skogar.

Så in i vassen

Så här runt nationaldagen myllrar det inne i vassen. Det tutas och skrias, lite plats för skönsång finns också. Just denna art är inte känd för det sistnämnda...

Ut ur vassen marscherar käckt en gässling, redan dubblat sin egen  storlek.

Vassrikets obestridde kung visar som vanligt upp sig...

...medan en annan medregent bara sporadiskt presenterar sig för sina undersåtar. Längre flygturer hör till ovanligheten.

Fråga mig inte varför. Men ägretten trodde kanske den var en kärrhök ? Hur som helst en lång lågsniff genom vassbältet. Säkert på häckande småfåglars bekostnad. Rädda sig den som kan !
 

1 - 0 till grävlingen !

Det plaskade rejält borta i viken. Bara grågäss med sina beskyddade gässlingar. Inget konstigt med det, tänkte jag medan jag klättrade över bron, över kanalen. Men, men. Kom inte plaskandet närmre ? Jo, något rörde sig genom höga gräset !

 

Plötsligt dyker ett ljust nylle upp. Och nu går det undan. Kameran lyckas inte låsa fokus. Plask, plask. Nu ser jag : En ung grävling. Mitt på dagen!? Och nu är den framme vid spången, närmre än MFD. Där hoppar den upp! Vad gör den engagerade fotografen då ? Såklart tar han ett par steg baklänges. Med ofrivilligt bad som resultat. Kravlar mig upp, hinner ta den enda rutan som blev skarp på rätt ställe. Går hem med ett leende. Våta boots till trots. En dag i naturfotografens liv.

Glädjespridaren !

 

En riktigt glad spillkråka träffar man inte på varje dag. En skrattande är än mer ovanligt. Men  här kommer den. Håll till godo !

Rovfåglar !

Bivråk och brun kärrhök. Inget konstigt här.

Gök är kanske ingen rovfågel men den gör ju rov på andras ungar. Så den kom med här.

Några nära bilder på lärkfalk och brun kärrhök. Så nära att hela vingarna inte kom med. Jag försöker fortfarande vänja mig vid elektronisk sökare, en rejäl besvikelse på en annars toppenbra kamera.

 

Här finns i alla fall gott om plats. Makligt intresserad av mina förehavanden satt gladan kvar på sin gren, lät ljuset strila ner över sig.

Skog i försommarljus

Kvällsturen i skogen gör gott. Frisk luft att andas, härliga synintryck att reflektera över. Parkliknande miljö, eller hur ?

När man är - just varit - en liten kalv kan det vara gott att bara slappa i solskenet. Dovvilt tycks älska sol, man ser det annars tydligast om vårvintern.

 

Inte så parkaktigt, även i denna skog kalhuggs för snöd ekonomisk vinnings skull. Kommunen som äger marken borde kunna avstå, tycker jag. Djuren får anpassa sig efter mänskliga nycker. Det lyckas dem rätt väl, tror jag. Efter några år finns sly att gömma sig bakom och mat att finna.

Oemotståndligt !

Oväntat fynd och ungarna springer raka vägen in i mitt hjärta. De var tre oemotståndliga stycken som kutade fram och tillbaka helt nära vägen och mitt mobila gömsle.

 

Tidigt födda eller sen gräsväxtlighet ? Tyvärr finns inte särskilt mycket att gömma sig bakom skulle faran uppstå. Lycka till med livet, säger jag. Hoppas få se er igen vid senare tillfälle.

Fåglar om våren

 

Gamla bekanta, tillbaka efter vintern. Så härliga att se.

Ärlor små,  men lika viktiga som alla andra. Vårens definitiva budbärare.

Metallglänsande tofsvipa, första fisktärnan och känns som att det bara var för någon månad sen senast jag fotograferade steglitser. Tiden är relativ, bestämde En-sten. Alla vi som åldras kan bara instämma.