Inte humor ! Detta är observerande vetenskap.

Alla har vi sett att hägrar inte sällan rensar tarmen ovan vatten, över andra fåglar i vattnet mm. Det bekommer tydligen inte det minsta. Men har någon sett dem ba**a i vattnet där de står/går och fiskar?

Tänkte väl det. Inte jag heller. Här kommer svaret varför. Med målmedvetna steg avancerar den bort från bäcken, in mot torra land. 

Hittat bra ställe, vänder sig om. Ingen fara i sikte...

...och så händer det. Direkt därpå tillbaka till bäcken. Häromdagen fick jag på bild en gråhäger med  gott stycke gädda i gapet. Så mat finns.

 

Samma fågel, bara minuten senare. Redo för nya nappatag. Och ja, vädret har varit omväxlande. Minst sagt. Slutsats : Nu vet vi hur hygiendetaljen i en hägers liv går till. Inte nyttigt med fisk som smakar ba**s!

Äntligen

 

Fåglarna har sagt sitt. Det råder ingen tvekan över detta. Tidig vår för det har de bestämt. Bilden på tranorna togs igår. Härligt !

Sedan någon vecka tillbaka har gravänder gjort sig hemma stadda på samma ängar som tranorna .

Först kom de i enstaka antal, nu är numerären flera hundra. Alltid lika välkomna varje år.

Och som vanligt dyker de fina salskrakorna upp efter väl förrättat betarbete i den numer djupare lilla sjön. Djupare p g a allt regn som fallit denna vinter. 

Så nu vet vi. Vintern är slut. Men när jag nu tittar ut övertangentbordet snöar det...

På hal is

 

En trevlig sak med vintertid är medföljande isbildning på vattendrag. Inte minst i fallet med storfiskaren / gråhägern. Som på bilden ovan talar för sig själv. Bara nu kan man se att den stora kranen har fulländad pendang i foten.

På helt annat sätt uppvisas sättet att promenera fram. Fågeln blir bättre proportionerad, till helhet mer fulländad.

Vilket inte utesluter att fågeln fortfarande kan se riktigt komisk ut. - God dag, min herre. Däråt finns andra fotomotiv. Kan jag få fiska i fred nu??

Stjärtand utan stjärt

Nä, stjärten har nog inte decimerats genom våld. Förstår jag Wiki rätt syns det attributet bäst i parningstider.

 

Och de äger knappast rum under januari månad. Första gången jag fotograferar denna granna fågel vid ängarna. Får väl tåla mig till senare under våren. För stjärtens skull, menar jag.

Vintrigt

Koltrastarna är överförtjusta. Till slut föll polletten ner och jag har äntligen börjat utfodra dem. Så numer pryds trädgården med halvdussinet exponenter av denna Sveriges nationalfågel.

En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte... 

Kallt, så kallt...

Det var ett nöje att se havsörnsparet med sin respektive närvaro uppvakta varandra. Inte alls så att den ene fick en fisk av den andre. Nä. Tätt, tätt tillsammans så länge jag stannade kvar. Sånt kan räcka långt.

Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.
 

Vinterbad

Undrar när ovädret ska dra förbi? Årets första månad har verkligen inte varit nån snålblåst. Medan jag väntar vill jag visa några bilder från inte så dåligt väder. Ingen storm, men väl skiftande ljus.

Knölsvanen badade sig med besked. Roligt värre verkade den också ha. Helt ensam som den ovanligtvis var. 

 

Vi var två i gömslet som gladde oss över spektaklet som något värmde kroppen i iskalla januari. Nå, inomhus är varmt och skönt. Så länge strömmen inte går. Undrar när stormen blåst förbi.

Sittande fågel

Sittande fågel i olika utföranden. Ormvråken hade inte lust att flytta på sig. Regnandet till trots.

Kattuggla i helt olika ljussituationer. De kan verkligen konsten att nästla sig in i grenverk...

 

Härlig färgklick i skånska gråvintern. Har ni någonsin stått under en al där siskor smakar av kottarna? Bäst ta med paraply nästa gång, eller hur?

Tillbakablick 2021 (4)

April är vadarnas tid. Intensitet på ängarna på högvarv. För en kortare tid åtminstone.

De flesta drar efter vilopaus vidare norrut. Några stannar lite längre. Andra bestämmer sig för att häcka. Denna den tredje, kanske fjärde, heta sommaren torkade dock redan tidigt ut ängarna. Ingen riktigt bra vadarvår m a o.

 

Besökte ett av traktens storkhägn. Så dessa nära bilder från därifrån. Vid ankomst möts man av klapprande ljud och många kortflygningar från de vilda fåglar som verkar vilja komma in i hägnet. De tom bygger bo utanför näten! Vi människor tog bort dessa fina fåglar. Nu får de sin revansch. Det går mycket bra för storken. Något som säkert alla naturälskande människor uppskattar.

Det går bra nu

 

2021 blev mitt bästa örnår någonsin. Minnesgoda kommer ihåg att det tidigare uttryckts så i denna blogg. Och det verkar som nya året bara fortsätter i samma spår. 

Bara tacka och buga så länger det fortsätter. Som synes bara havsörnar. Bara.

Det måste kort sagt just nu gå fantastiskt bra för dessa rovfåglar. De behöver knappast svälta. På ängarna finns mat i överflöd. Men så här lågt upptäcks de nog allt för lätt. Hoppas bara de inte äter av alla stackars insjukna vitkindade gäss. Huu!

Mätta, belåtna tillåter de sig exponering av sin figur på faktiskt rätt rimliga avstånd. I grupp verkar de rätt sociala och de tycks apropå det finna sig i kråkornas ständiga tiggande. För fotografen vitala med skapande av djup i bilderna. Vem gillar inte kråkor??

Tillbakablick 2021 (3)

Sköna Mars med rejält ombytligt väder. Nästan sommaraktigt blandat med vinterlandskap.

Noga övervakades ängarna av hundratals fotografer och skådare. Nyanlända dokumenterades, andra föll offer.

Med sin långa näbb hade storspovarna inga större besvär att ro hem sina måltider, trots att maskar och annat gott säkert sökte skydd längre ner i myllan.

 

Nu när sjön sedan veckor tillbaka varit igenisad siktar jag framåt till öppet vatten och simmande fågel. Nu dröjer det inte så länge till.