Vinner sympatier

På tal om favoritfåglar är det svårt att undvika skäggmesen. Här fångad i Tåkerns vasspromenad,  senaste september.

Som skådespelare på teaterscenen, mask och allt. Riktigt underhållande föreställningar bjuder de dessutom på.
Denna bild har aldrig tidigare publicerats, snarlik är visad i bloggen tidigare.

Pigga på bus!

Alla som följer den här bloggen vet att jag gillar fisktärnorna. De flyger fantastiskt bra, fiskar fantastiskt bra, ser fantastiskt bra ut. Och deras läten är ju.... Nåja, man kan inte få allt, väl?

De är dessutom duktiga på att kivas. Man kan tycka att det är gott om plats och gott om mat för alla i sjön. Men det argumentet biter inte alls. Ofta räcker det med några minuters studium och redan utspelas käbblet för öppen ridå. Inte alltid på så optimalt avstånd som dessa två, dock. Fågelns fräscha vithet står fint fram mot mellanblå bakgrund. Anrättningen fullkomnas med den där färgklicken som är näbbens.

Stor i sjön, liten i skogen

Nä, jag sitter inte dold bakom vassen nere vid sjökanten. Är som vanligt i tornet, teleeffekten verkar nivellerande på avstånd och vinklar.
Onekligen en imponerande fågel där den kommer in för landning.

Senare på väg till parkeringen visslade en flock bofinkar förbi. De placerar sig så där retfullt utanför optimalt avstånd; går man ett steg närmare förflyttar fågeln sig ett träd bort. Vädret som vanligt grågrått.

Så inga närbilder denna dag. Men jag tyckte det blev skapligt ljus på tättingen.

Trevlig överraskning

Obegripligt nog upptäcktes jag aldrig. Fastän jag stod helt oskyddad 30 meter bort, kanske t o m närmre. Skarven tittade åt alla håll, lyssnade efter slutarljudet men verkade inte koppla på synen...
Dessa bilder i helfigur togs sist; fågeln var vänlig nog att själv zooma ut.

Något beskuren blev närbilderna så här. Jag slås av hur torr fjäderdräkten är. På hals och huvud kan man nästan tala om päls.

Tittut!
Åbrinken gav en någorlunda lugn fond. Bestående minnet blir att den som sagt aldrig upptäckte mig. De fungerar normalt inte alls på det sättet.

Kostar så lite att tänka på djurens väl

De växer inte på träd, paddorna. Bäst att ta hand om de som ändå finns kvar.
Jag relokaliserade denne individ när den var på väg under bilarna på parkeringen. Bilarna? Ja, min och en till... Man kan inte tala om trafikstockning därute i skogen. Arbetsgången blir som alltid : Först fotografering, sen hjälp.

Såg att den var fläckig på undersidan. Jättebra om någon därute vågar sig på en gissning om vad för sorts padda. Här tittar den fram bakom grästuvan en bit bortom överhängande trafikfaror, spänner blicken i objektivet. Min fru har alltid älskat paddor, så, ja, det gör jag oxå numera. För visst är de coola?

Hind & kalv

Kan inte tro på det. Jag tittar på bildens Exifdata och den säger nedanstående bild skapades förra veckan. Huh?
Inte hade vi så fint väder, tidig kväll då? Antingen ljuger kameran, eller förhöll det sig faktiskt så. Kanske på bild kvällen ser aningen ljuvligare ut än verklighetens, jag vet inte.

Plötsligt dök de upp framför mig. För ett kort ögonblick, sen var de borta med karaktäristisk studsig galopp. Jag går inte lika ofta mina skogspromenader numer. Så det var första dovkalven för mig hittills i år. Sagodjur i dito landskap. Ibland vill jag vara hjort.

Hälsning till hare!

På bloggen har senaste åren presenterats nästan lika många inlägg om havsörn som på hare. Så fördela det sig förstås inte ute i verkligheten. För att råda bot på slagsidan visar jag ett par bilder på en intet ont anande figur, som aldrig tittade uppåt där jag stod i ett torn. Följaktligen inte såg mig och lika följaktligen gav upphov till bilder från nära håll. Sen morgon råder och sommarnattens dagg har ännu inte gett vika för värmen.

Flitig som ett bi flyttar den sig runt i vegetationen. Sitter stilla några sekunder, klipper med öronen, hoppar vidare.

Här börjar den bli misstänksam. Antar att de välutrustade antennerna pejlat in slutarljudet. Men inte värre än att den stannar kvar ett litet tag till innan den hoppar ut på grusvägen och via den byter "arbetsplats" till annat gott gräs. Fotograferades i nära nog vertikal vinkel.

Tjuv & rackarspel

På bild har jag tidigare sett amerikansk vithövdad örn tvinga till sig fisk från en stackars fiskgjuse. Nu vet jag att örnens kusin i Sverige är av precis samma skrot och korn. Fast denna gång drabbades en glada. Här har förföljandet just inletts. Tagen på långt håll är serien inte av bästa kvalité, tyvärr. Det tråkiga ljuset är inte mycket att göra åt heller. Det verkar höra till när ett sånt här tillfälle yppar sig.

Man kan tydligt se gladans fångst. Och örnens målmedvetna pose där den positionerat sig just bakom.

Genom sökaren såg jag bara att den förföljda fågeln droppade av. Sekunden senare är örnen ensam herre på täppan med sitt nyfångade byte väl förankrat i klorna...

...vilket bättre kan skönjas på denna annars usla bild.
Naturen är hård, den starkare vinner för det mesta. Skicklig fiskare själv syns det ändå en smula underligt att havsörnen måste busa med andra fåglar om fångsten. Jag tror den gör det för sportens skull : Det är roligt att trakassera mindre djur. Men hur kul om gladan skulle försvara sin fångst?

Fripassagerare

Ett par unga starar visar påhittighet. Precis som i filmerna från afrikanska savannerna. Där som här drar djuren nytta av varandras tjänster.

Svårflörtad!

Bara en gång tidigare har det hänt mig. Då landade fågeln några meter utanför gömslet, nästan i jämnhöjd med 400:at jag hade påskruvat då.
Den här gången fick jag fotografera nästan rakt ner. Stod i tornet två våningar upp.

Vad är det då jag fångat på sensorn? Min absoluta misstanke säger rörsångare och den är en svårfotograferad jä.... Sitter stilla knappt sekunden ens innan den byter gren. Förmodar den med sin smala, långa näbb rensar lövverken på små kryp, läs insekter. Inte ens hela fågeln kom med. Rörsångaren sörjer. Men jag är glad. Buskarna huserar även ärtsångare och de är nästan lika svåra att fotografiskt komma till tals med.