Älskad - hatad

Bespottad av somliga, älskad av få. Denna blogg tar såklart ställning för djur i allmänhet, skarven ingalunda undantagen. Samtidigt som viss förståelse kan kännas för fiskares sinande fångster...

...finns så många andra, mycket allvarligare och - tyvärr - mer kontroversiella orsaker till just detta. Reglera trafiken med vattenskotrar, fundera ett extra varv innan nya fritidshamnar anläggs, bottnar muddras, öar bebyggs. Ska inget oexploaterat djurhabitat få finnas kvar? Gör om, gör rätt.

Se fågelns potential. På andra sidan klotet hjälper den ju som bekant fiskare med fångsterna. Ett rep om halsen och fågeln fixar fisken...

 

En så här pass intelligent fågel förtjänar respekt, tycker jag. Inte jagas, skjutas, äggpickas. Intelligens? tror ni mig inte så läs följande rörande berättelse och begrunda. Ibland bevisas att allt är inte som man trott.

Brunsttider (2)

Kronviltbrunsten anno 2020 har lagts till handlingarna. Blev en av de bättre årgångarna, vilket mycket gläder mig. Ger energi och sporrar till nya tag.

Varierande väderlek med sol, regn, dimma förhöjde äventyren. Intresset för de fina djuren verkar vara på topp; har nog inte sett så många skådare/fotografer ute tidigare.

Också kul med nya bakgrunder.

Jakttornet verkar inte störa speciellt ...

 

...inte heller de rader av bilar med nyfikna passagerare på vägen genom fågelreservatet vars bevingade invånare detta år fick finna sig i att dela med sig av ängarna. Här en vy från den vägen.

Utan titel

Några bilder från Vassrike.

Bekvämt hämtade från hemmasjön.

 

Trevliga prickar, de där.

Konsten att ha bråttom

Betraktelser från djurlivet. Några har mer bråttom än andra. Först knölsvan som vill undkomma kärlekskrank partner in spe,,,

...följs av även de kärlekskranka, men ungdomar av dovhjort. En månad kvar till deras brunst, men varför inte redan nu öva på tillvägagångssätt?

Till sist en fågel, men knappast fylld med slika hormoner. Först gäller ju att klara av långa, svåra vintern. Men bråttom verkar bara vara förnamnet...
 

Varför inte dessa bilder?

Lite udda bilder som annars bara skulle försvinna in i arkivet. Först ut den flotta storskraken som lugnt fiskade i kanalen. 

Med full kontroll över området sitter ormvråken stilla på sin pinne.

Kanske inte med samma kontroll och bara för några korta ögonblick. Hur som helst. Möt kungsfiskaren.

Betydligt mer sittid här; Jag hann gå runt fågeln för att försöka få med röda hjässfläcken. Lyckades sådär innan den stack.

 

Avslutar med betydligt mer tålmodigt kritter. Den här ungdomen verkade ivrig att ta sig ut ur daglegan men ville väl först invänta vad de större pjäserna hade att tycka om det. Sen kväll och jag upptäcktes snart trots skydd bakom tallstammarna.

I mörkret

 

Den här hittades utanför ytterdörren. Med plirande ögon verkade den undra vad ska hända nu? Det var kväll och jag fick ta i ordentligt för att få bilden.

På tal om mörker.

Detta är från mitt på dagen. Men i tung skugga, uppspaltad av stråle ljus. Så olikt begreppet mörker kan bli.

Fantastisk ungfågel (2)

Åter till årets aftonfalk. Här valde den att slå sig ner i gott ljus, på nära håll. Men, men. På ett - plaströr! Nå, man kan inte få allt. Kanske den ville testa förmågan att skarpt se bytesdjur även i motljus, för detta rör står på andra sidan de vanliga höga stolpar den annars dittills frekventerat. 

 

Fotografen fick istället tacksamt ljus att arbeta med. Snål exponering och orolig bakgrund nästan försvinner. Resten är "mörkrumsarbete". Jag har förresten grävt ner snarlikt plaströr själv i min trädgård och vet att kanten är tunn. Hur sjutton klarar den av att sitta kvar??

Söt är bara förnamnet...

Sena kvällen gav en del fotografiskt utbyte. Kalven med kvarvarande dun tydligt visat i sidljuset charmade. Jag tror den charmade även sina polare bland dovhjortar.

Kalven hade verkligen positionerat sig så effektfullt som möjligt. Har någon skådat något mer näpet? Grattis, i så fall!

 

När den sen kavat gick mot mig, nyfiket sniffande, slog mitt hjärta några extraslag. Klockan var något innan 8 på kvällen och nöjd fotograf vandrade med solens sista strålar i ansiktet mot parkeringen.

Brunsttider

Senaste årens kronviltsbrunst har varit rena katastrofen för mig. Nya bestämmelser som partiellt beträdnadsförbud, även nya vanor bland hjortarna har satt käppar i hjulet. När jag för någon vecka ffg gick ut på kamerajakt en kväll närdes därför inga högre förväntningar; ja, egentligen hade jag inga förhoppningar alls.

Som så ofta sker skapas då mirakel. Hann bara svänga runt första hörnet. Nästan som de väntade på mig. En fin tio-taggare, minsann. Bland de vindpinade tallarna samlar han ihop sitt lilla harem av hindar.

 

Sen tillbaka in i den del av anläggningen som förr utgjorde gängets daglega. Fler kvällar tycks bekräfta att nya vanor förvandlats till gamla. Och då är jag på banan, igen.

Ljusklick!

In från väster flyger en av de - enligt min personliga mening - mest svårfotograferade bland rovfåglar.

Hona alternativt juvenil brun kärrhök. Inte svårfotograferade för att de är särskilt snabba eller knyckigt oförutsägbara till flyktmönster, snarare tvärtom. Men, men. Med min utrustning oväntat svårexponerade. Fjäderskruden liksom suger åt sig av ljuset och lämnar bara en skvätt till sensorn att fånga. Exponera mer och andra detaljer fräts ut. 

Till på köpet oftast med blicken stint riktad neråt så de mörka ögonen försvinner i mörkret. Till dess att  detta utmärkta exemplar kom med blick framåt, i fantastiskt medljus. Se, magi uppstår!

 

Tyvärr verkar fågeln bara ha varit på genomresa. Och jag hade turen att vara på rätt plats och tid. Ses vi till våren?