Utmaningen

Kraftmätningen fortsätter.

I röda hörnet lilla fisktärnan. I det blå den mycket större gråtruten (juvenil). Vem vinner? Övriga åskådare förväntar sig en lätt match.

 

När det gäller fåglar verkar utgången ofta oviss. Men ljuger inte bilden ovan får tärnan in den helt avgörande punchen, vass och hård så skelettet bågnar. Klart är att truten fick smita ut ur handlingen. Förmodligen sårad till både själ och kropp...

Havsörn vs gravand (2)

Hur gick det till slut för gravanden?

Havsörnen stannade kvar över målet. Trots andra fåglars försök mota bort den. Bild fyra visar taktiska tekniken : Missar den i första försöket lägger den sig istället över. Och väntar. Bytet måste komma upp för att hämta andan...

Verkar vara effektiv metod. Men så är rovfågeln också äldre, med erfarenhet.

Så tyvärr för gravandsungen. List, styrka, snabbhet fällde avgörandet. Väl i örnens klor finns inget att göra. Förhoppningsvis död redan i slagögonblicket. Bytet fick inte leva länge, blev istället del av kretsloppet Naturen systematiserat.

 

Hoppas du får nytt liv, någon annanstans. Kanske som havsörn...

Rapport från vassbältet

För egen del har året hittills bjudit på överväldigande närvaro av vassarnas okrönta kungar och drottningar - när det kommer till gullighetsfaktor. Pratar förstås om skäggmes som poserat såväl med antal som i närhet inför kameran. Oftast juveniler, men som i bilden ovan nån gång i sällskap med vuxet förkläde.

 

Läget har varit utomordentligt bra i hemmasjön, men även i min andra sjö i Östergötland. Blir vintern lika snäll som tidigare väntas kanske än bättre tider nästa säsong.

 Visst är de gulliga? Kan väl inte finnas någon som säger emot?

Havsörn vs gravand

Häromdagen upptäckte jag viss kalabalik på sjön. Självklart på beaktansvärt avstånd, men ändå något närmre än vanligt. En havsörn cirklade runt en viss punkt, attackerade. Sen låg den kvar i vattnet innan den tomhänt flög upp och operationen upprepades. Flera gånger.

 

Först vid datorn kan man se det tilltänkta offret : Unge/juvenil av gravand tror jag är en bra gissning. Så fort örnen närmar sig dyker den ner på djupet. Kommer den att klara sig? Fortsättning följer.

Tungviktsklass

Sommaren bjuder på överflöd. Mat, ljus, nöjen. Och beten. Undrar om dessa tunga exponenter för dovviltstammen måhända smakat på det senare lite väl rikligt? 

Tagen tidig morgon - inte min paradgren -  tidigare i veckan tror jag ändå inte på något slags optisk illusion. Råbocken jag fotade sekunderna innan var snarare smal än "välväxt". Nä, troligare är väl sen kalvning. Men 2:e augusti? 

 

Storkar så man storknar...(ursäkta!)

Från ängarna senaste dagarna.
Storken som majestätisk svävande på himlavalvet...

...eller som den individualist den kan vara...

...men även som socialt engagerad varelse. Helt oberörda av kolossen som rundbalar metern bort och under stort larm, chattar man om dagens utbyte. -Var det inte bättre förr om åren? Jag kunde fånga flera grodor i samma näbbknip...

-Dags att dra hem!
Efter en dags matprovianterande ska det bli skönt få koppla av. Vi ses imorgon!

Storfiskare

En riktigt usel, grå så kallad sommardag har vi haft här idag. 16 grader, ettrig västanvind. Är hösten redan här? En del människor verkar i alla mena det.

Bilden med de färggranna skarvnäbbarna i formering togs igår - ingen höjdardag, det heller. En så uniform koncentration av fiskätande fåglar går nog hårt åt sjöns bestånd, skulle de vara hungriga vill säga.

. 

Fler skickliga fiskare här. Märkligt att sjön kan föda alla... Den lille längst ner i bilden kanske noga lyssnar till fiskehistorier tärnan berättar. Eller kanske det var tvärtom?

Ta-ta-da!

Visst. Ingen jättebild. F a saknar jag ytterligare vinklar så ryggteckning avslöjats.

Bilden togs tidig morgon halv fem (sic!) och det rådde mörker (1/40 s iso 1200) och motivet framträdde nästan i silhuett mot den ljusare vattenspegeln. Men...

...med lite (läs mycket) trixande i datorn kom fågeln så fram. Röda näbben, duvblå bröstet tillsammans med allmänt skygg karaktär talar för att det är den mytomspunna Vattenrallen vi tittar på. Eller hur? Fågeln som gärna hörs, sällan ses. Antagligen ute för att dricka. Eller bara se sig för vid en tidpunkt inga andra vettiga varelser är uppe. Regn hela natten så riktigt blöt fågel som visar upp sig. Snabbt borta, igen. Ingen chans vänta ut bättre ljus, tyvärr. Men ett spöke lagt till vila i min fotografiska gärning, tack så mycket!

Samma men olika

Olika ljus, samma - tror jag - art. Visst är väl båda bivråkar?
Fotograferade ovan hemmasjön kanske ändå inte så himla vanliga just där. Annat i Falsterbo om hösten då de lämnar landet i hundratals eller mer. Så nånstans kommer de ju ifrån.
Uppenbart har de förmågan att kunna se ut lite hur som helst med vilket jag förstås avser färger och teckningar sinsemellan. Ungefär som ormvråken m a o. Hur som helst en trevlig bekantskap.

Titta, den fiskar!

Om det kniper fiskar kanske flertalet större fåglar nån gång efter - fiskar?
Sett gladan fiska tidigare. En gång fotat en sugen gråkråka.

Men mer sällan med kamera lyckats föreviga större rovfåglars fiskafänge. Så håll till godo. Kunde ju nästan tro gladan studerat havsörnens teknik.

Levande fisk i ytvattnet eller en redan död? Om detta har jag intet att berätta. Mat blev slutresultatet under alla förhållanden.