Tungviktsklass

Sommaren bjuder på överflöd. Mat, ljus, nöjen. Och beten. Undrar om dessa tunga exponenter för dovviltstammen måhända smakat på det senare lite väl rikligt? 

Tagen tidig morgon - inte min paradgren -  tidigare i veckan tror jag ändå inte på något slags optisk illusion. Råbocken jag fotade sekunderna innan var snarare smal än "välväxt". Nä, troligare är väl sen kalvning. Men 2:e augusti? 

 

Storkar så man storknar...(ursäkta!)

Från ängarna senaste dagarna.
Storken som majestätisk svävande på himlavalvet...

...eller som den individualist den kan vara...

...men även som socialt engagerad varelse. Helt oberörda av kolossen som rundbalar metern bort och under stort larm, chattar man om dagens utbyte. -Var det inte bättre förr om åren? Jag kunde fånga flera grodor i samma näbbknip...

-Dags att dra hem!
Efter en dags matprovianterande ska det bli skönt få koppla av. Vi ses imorgon!

Storfiskare

En riktigt usel, grå så kallad sommardag har vi haft här idag. 16 grader, ettrig västanvind. Är hösten redan här? En del människor verkar i alla mena det.

Bilden med de färggranna skarvnäbbarna i formering togs igår - ingen höjdardag, det heller. En så uniform koncentration av fiskätande fåglar går nog hårt åt sjöns bestånd, skulle de vara hungriga vill säga.

. 

Fler skickliga fiskare här. Märkligt att sjön kan föda alla... Den lille längst ner i bilden kanske noga lyssnar till fiskehistorier tärnan berättar. Eller kanske det var tvärtom?

Ta-ta-da!

Visst. Ingen jättebild. F a saknar jag ytterligare vinklar så ryggteckning avslöjats.

Bilden togs tidig morgon halv fem (sic!) och det rådde mörker (1/40 s iso 1200) och motivet framträdde nästan i silhuett mot den ljusare vattenspegeln. Men...

...med lite (läs mycket) trixande i datorn kom fågeln så fram. Röda näbben, duvblå bröstet tillsammans med allmänt skygg karaktär talar för att det är den mytomspunna Vattenrallen vi tittar på. Eller hur? Fågeln som gärna hörs, sällan ses. Antagligen ute för att dricka. Eller bara se sig för vid en tidpunkt inga andra vettiga varelser är uppe. Regn hela natten så riktigt blöt fågel som visar upp sig. Snabbt borta, igen. Ingen chans vänta ut bättre ljus, tyvärr. Men ett spöke lagt till vila i min fotografiska gärning, tack så mycket!

Samma men olika

Olika ljus, samma - tror jag - art. Visst är väl båda bivråkar?
Fotograferade ovan hemmasjön kanske ändå inte så himla vanliga just där. Annat i Falsterbo om hösten då de lämnar landet i hundratals eller mer. Så nånstans kommer de ju ifrån.
Uppenbart har de förmågan att kunna se ut lite hur som helst med vilket jag förstås avser färger och teckningar sinsemellan. Ungefär som ormvråken m a o. Hur som helst en trevlig bekantskap.

Titta, den fiskar!

Om det kniper fiskar kanske flertalet större fåglar nån gång efter - fiskar?
Sett gladan fiska tidigare. En gång fotat en sugen gråkråka.

Men mer sällan med kamera lyckats föreviga större rovfåglars fiskafänge. Så håll till godo. Kunde ju nästan tro gladan studerat havsörnens teknik.

Levande fisk i ytvattnet eller en redan död? Om detta har jag intet att berätta. Mat blev slutresultatet under alla förhållanden.

Det står dukat!

Hoppas bonden inte läser detta. För rapsen förser kronviltet med näring. Och det är nog inga små mängder som går åt. De här var bara två, men hela gäng kan göra ekonomisk skada. Misstänker jag.

Hur som helst måste väl alla imponeras av dessa djurs apparition.  Kanske man kan få uttrycka att bondens förlust i alla fall gör att högviltet mår bra. Det är ju inte som att mata råttorna, precis. De här två kom ut ur skogen, gick raskt ett par steg in i fältet och råkade hamna på den lilla höjden som fint frilade bakgrunden. Man kan väl få ha tur nån gång?
____

Fotnot : Ser ju att det är samma 10-taggare på bilderna. Men tro mig, den hade sällskap...

Gränslöst mod

På tal om att vara cool.
På bilden under en ensam fisktärna. Sekunderna innan hade den dykt efter mat. Den håller en liten fisk i näbben. Så närmar sig en stor havsörn. - Den måste bort! Utan vidare betänketid stiger den upp mot jätten, fisken fortfarande hängande i näbben...

- Flytta på dig! Du ska inte vara här!

Tärnan är så nära att örnen borde komma åt den med sin stora knipsnäbb. Lugnt flyger den istället vidare. Trots att den fått tärnans ena vinge under sina egna vingfjädrar. Nä, tärnan fastnade inte. Tiondelsekunden senare är den fri, fortfarande vid liv. Fisken dinglar fortfarande i näbben och nu kan det vara dags att återvända till tärnorna därnere. Jobb avklarat!

Några sekunder i vassbältet

Jag tycker de ser rätt coola ut, med sina hängande ben. Coola? Tycker förmodligen inte de tilltänkta offren därinne i bland vassen.

Hökblicken påkopplad, även övriga sinnen kalibrerade för jakt. För några fåglar blir denna syn ödesdiger.

Sviiisch!
Nästan touchdown. Men ingen lycka för rovfågeln denna gång.
Rovfåglar finns där för att leva på andra. För en del kan det ta emot att tala om deras estetiska yttre när uppdykandet sker på bekostnad av andras liv. Särskilt dessa tider då fågelungar står på menyn. Vem sa att vi naturälskare bara är blödiga nördar??

Fågeln vi alla vill fotografera...

Nån gång har man tur, hur mycket som helst. Som här. Ena dagen dyker den första lilla fiskaren upp, rastar någon minut innan den åter flyger bort. Däremellan tittade den storögt i alla riktningar, orienterade sig om läget.

Sen kommer en annan bara dagar senare. Klockslaget är som synes inte heller detsamma. Men det är samma stolpe i båda bilderna. Jo, jag köpte min trisslott och hur den utföll tänker jag inte berätta om här...