Gränslöst mod

På tal om att vara cool.
På bilden under en ensam fisktärna. Sekunderna innan hade den dykt efter mat. Den håller en liten fisk i näbben. Så närmar sig en stor havsörn. - Den måste bort! Utan vidare betänketid stiger den upp mot jätten, fisken fortfarande hängande i näbben...

- Flytta på dig! Du ska inte vara här!

Tärnan är så nära att örnen borde komma åt den med sin stora knipsnäbb. Lugnt flyger den istället vidare. Trots att den fått tärnans ena vinge under sina egna vingfjädrar. Nä, tärnan fastnade inte. Tiondelsekunden senare är den fri, fortfarande vid liv. Fisken dinglar fortfarande i näbben och nu kan det vara dags att återvända till tärnorna därnere. Jobb avklarat!

Några sekunder i vassbältet

Jag tycker de ser rätt coola ut, med sina hängande ben. Coola? Tycker förmodligen inte de tilltänkta offren därinne i bland vassen.

Hökblicken påkopplad, även övriga sinnen kalibrerade för jakt. För några fåglar blir denna syn ödesdiger.

Sviiisch!
Nästan touchdown. Men ingen lycka för rovfågeln denna gång.
Rovfåglar finns där för att leva på andra. För en del kan det ta emot att tala om deras estetiska yttre när uppdykandet sker på bekostnad av andras liv. Särskilt dessa tider då fågelungar står på menyn. Vem sa att vi naturälskare bara är blödiga nördar??

Fågeln vi alla vill fotografera...

Nån gång har man tur, hur mycket som helst. Som här. Ena dagen dyker den första lilla fiskaren upp, rastar någon minut innan den åter flyger bort. Däremellan tittade den storögt i alla riktningar, orienterade sig om läget.

Sen kommer en annan bara dagar senare. Klockslaget är som synes inte heller detsamma. Men det är samma stolpe i båda bilderna. Jo, jag köpte min trisslott och hur den utföll tänker jag inte berätta om här...

Det vassa gänget

Nu härjar ungdomsgängen i vassarna. Först trodde jag de var vuxna honor, men fjäderdräkten såg ovanligt fräsch ut. Ergo, juveniler. Ses bäst på det svarta ryggpartiet. Ingen susning om kön här, de har ännu inte särskilt sig färgmässigt sett.

Den beslöjade blicken kanske avslöjar en hona?
Hur som helst en trevlig förmiddag för fotografen. Nu dröjer det väl bara tre månader till nästa fototillfälle...? Eller tänker de överraska ?

Lågflygare i skogsgläntan

När bonden skördar håller gladorna sig framme, låter sig väl smaka av plötsligt blottlagda gnagare och annat gott. Plötsligt helt okänsliga för fotografens (nära) närvaro blir istället Jakten föremål för all deras uppmärksamhet. Och det är ju inte så dumt.

Fem, kanske sex fåglar kivades om utrymmet i den lilla skogsgläntan. Ett under att de inte kolliderade. Så fort en skannat av marken och lyft tog nästa vid från ovan. Då kan det bli skönt att ta en paus på lämplig trädgren. Åtminstone inbillar jag mig att individen i sista rutan tänkte så.

Pilsnabbt vid sjön

Senaste tiden har svarttärnorna i sjön varit speciellt vänligt inställda mot mig. Som vanligt snabba som vinden, men, men. Någon gång går det plötsligt inte så fort och då får man sin chans. Bilden ovan en skriande fågel på väg att landa på stolpen. Nytt för mig deras röda, inre näbb. En liten färgklick, faktiskt. Hoppas det framgår på den lilla webbilden.

Annars gäller mest syndigt svart. En och annan utmanande blick får fotografer tåla. Lång därinne blixtrar det någon gång till. Oftast inte alls. Som livet självt.

Klärobskyr i skogen

Den här fina rågeten hittade jag i en mindre frekventerad del av skogen. Ömsom bökande i marken, ömsom solbadande. Det var rätt sen kväll, solljuset lågt och en del ljus hittade in bland skuggorna.

Vid den tidpunkten - ungefär för en vecka sen - fanns bara futtiga rudiment kvar av vinterpäls. Tur är det för nu veckan efter har temperaturerna påtagligt stigit. Här har hon fått vittring på min person men ännu inte avgjort om det är dags att sjappa. Blicken irrar, öronen roterar. Bara några få sekunder kvar av den fotosessionen...

Rapport från dagis

Dags för de första fågelungarna att presentera sig. Jag följde denna men det fanns fler ute på äventyr. Förälder alltid i närhet och kallade då och då på de små som annars lätt försvinner i uppväxt gräs. Det var sen kväll och ljus därefter.

Redan börjar den massera vingarna...

...annars är det gående som gäller för att utforska terrängen. Söta är de onekligen, tofsvipebarnen. Hoppas nu bara att de klarar av att bli vuxna. Orädda och kavata är de även det. Befann mig mindre än 10 meter bort och ändå marscherade den rakt emot. Kanske inte bästa strategin för överlevnad även om Deerhunter aldrig i detta livet skulle skada en fågelunge eller något annat djur heller, för den delen. Om detta vet så klart ingen unge.

Bo-

Bobyggargjuse.

Bofink. 1/40 s , 700 mm brännvidd. Frihand.

Till sist en som inte bygger bo. Och livet går vidare.

Gök i varje hörn...

Ovanligt många gökar i mina trakter denna säsong. Tidigare har de få jag kunnat fotografera betraktats som skygga. Inte nu längre. Gott så.