Uppmarsch!

Även om de där riktigt goa utetemperaturerna ännu inte setts röken av, har våren sedan länge varit gäst.
På och runt om ängarna börjar fågelnumerärer fyllas upp.

Det är de vanliga misstänkta som först dyker upp.

Igår fotade jag två sädesärlor. Lovande tecken på att fler småfåglar väntar runt hörnet...

Doppingar (1)

I mina sjöar finns såklart skäggdoppingar.
Just nu är det uppvaktningstider och fåglarna pysslar mycket med varandra.

Hanen ser ut sin hona och sen gäller det att bita fast. Konkurrens motas genast bort. Som vanligt, alltså.

Mörkret faller på trots tidiga timmen. Här ett par som vällustigt gnider sig mot varandra, knycker med huvudet och ser varandra djupt i ögonen... Spelets höjdpunkt är den s k pingvindansen och bilden ovan kan utgöra exempel på denna fas(?).

Vänder sig om

Från höst förra året.
Misstänksamt spanar 6-taggaren av området bakom sig. Han hör något men kan inte sätta fingret på vad. Om nu hjortar hade haft fingrar. Här använder jag min andra systemkamera med tystare slutarljud.

Från samma ställe.
Även här vädras problem och det är förmodligen kameran som åter är "skurk" i dramat.
Hjorten på denna bild är som synes betydligt kraftigare ansatt, tolvtaggare skulle jag tro även om hornet skyms. Vilka fantastiska kvällar jag hade! Kanske de sista i det här sammanhanget. Tillträdesförbudet ligger och skvalpar i okänd framtid.

Istället för SMHI...

9-11 sekundmeter,

11-14 sekundmeter...

18 sekundmeter och snöblandat regn...

Storm.

Gårdagens bildskörd

Två stycken.
Inte så många att skryta med.
I alla fall säsongens första grönsiska för min egen del. Två till figurerar i bakgrunden.

Rovfågeln visste inte hur den skulle förhålla sig mot mig.
Först satt den på marken rätt nära vägen, sen flög den och satte sig ett stycke längre bort.
Varpå den flyttade tillbaka till ursprungsplatsen och där blev förevigad.

...Och det fortsätter

Ett annat vårtecken - i alla fall ett litet vårtecken - är de två par krickor jag fotograferade sent förra veckan. På utbredningskartan kan anas att gräns för vinterkvarter kan ligga i höjd med min longitud. Men det var förra hösten jag senast stötte på dem.

Här rultar de först ner mot ån.

Sen simmade de mot strömmen, mot ljuset, mot mig. Hur ofta händer sånt??
Hanarna praktfulla "ansiktsbemålning" kommer till full rätt.

Gladan som roade

Ja, roade mig.
Här har den just avslutat målet. Och nej, de måste inte bara äta nyfallet vilt. Gamla redan avgnagda ben går utmärkt. Mer om detta i senare inlägg.

Ljudlöst flyger fågeln vidare...

...landar på ett annat staket. Här tycks gladan utstöta ett skri á la varg. Det är gott vara mätt!

....Och det fortsätter

Häromdagen fångade min kamera två hanar av salskrake. De måste just ha landat i sjön, vara riktigt hungriga eftersom de simmade in mot gräskanten och kalasade på rötterna där.

Sothönan tog en lågsniff,

...medan i skogen koltrasten passade på att njuta av värmen i dagens sista solstrålar.
Och.
Idag hörde jag sånglärkans glada drill. Vad kommer härnäst?

Mörkret släpper taget - åtminstone för nu

Vilken skillnad!
Senaste dagarna förändrade allt. Bråda eftermiddagar med ständigt sinande ljus och hemfart redan nästan innan man startat...

Och det är inte bara jag.
Djuren kommer fram, njuter av solstrålarna, kramar ur allt av dagen. Så blev det inte riktigt lika bråttom hem. Att sen alla årstider har sin speciella charm är oomtvistat.

Vårligt

Överst en kass bild, tagen med "fel" kamera. Duger kanske som påminnelse om de fina ägretthägrarna - 10-talet till antal - som ffg verkar ha övervintrat vid sjöarna. Såvitt jag vet. Kanske häckning på gång senare i vår?

Mina första invandrare i år blev gravänderna på bilden.
Bilderna från något tidigare i veckan.