Första sittningen (1)

Kronviltsbrunsten, ja.

Hittills har jag antingen haft vidunderliga fotomöjligheter. Eller inga alls.
Nu ska jag något berätta om de förstnämnda.

Efter regnstormen hade jag på känn att det (portabla) gömslet nog behövde välbehövlig hjälp. Mycket riktigt återfanns det bakom en enbuske strax intill. Så jag passade på att flytta gömslet något tiotals meter bort från vägen. Medan jag håller på med detta ser jag en hjort stirra på mig. Kanske nittio meter bort. Jag står helt oskyddad för insyn och tänker att kommer den närmre så får jag väl släppa vad som finns för händerna, ta upp utrustningen och skjuta från höften. Utrustningen bestod av lilla telet för jag orkade inte släpa med mig det stora och stativet.

Nu har djuret kommit riktigt nära, denna och följande bild är näst intill obeskurna. Raskt har jag hoppat in i enbusken och skjuter genom luckor i grenverket.

Ett par steg till har den med sedvanlig spänstig elegans rört sig framåt. Han är helt ensam på detta avsnittet, kanske letar efter polarna. Jag svettas bakom det stickande enriset men håller distinkt slutarknappen nere...

Inte så mycket till bild, kanske.  Men här finns många detaljer att vila ögonen på. Aldrig tidigare har jag erfarit en så lång närkontakt med kronvilt som jag är absolut övertygad om visste att och var jag fanns. Såg mig hela tiden. Adrenalistinna som de är, bryr sig en del hjortar kanske inte så mycket om mänsklig närvaro just nu. Tolvtaggaren kändes bekväm med sitt handlande. Det är i alla fall mitt intryck.

Åns lilla pärla

Med alla bröllopsbestyr avklarade blir det tid för naturfotografering igen. Mycket händer där ute just nu. Häng med mig på kronviltsbrunsten! Har haft första sittningen som gav en del.

Men tillbaka här och nu. Eller snarare tillbaka en dryg vecka. Nere vid ån börjar kungsfiskare ge sig tillkänna. För mig har hösten alltid varit bästa årstid för dessa exotiska varelser.

Spanar oroligt uppåt. Någon farlig däruppe? Starkt motljus råder.

Men det var visst lugnt med den saken. Så nu fiskar vi vidare. Mycket vatten i ån gör det lite svårare att se bytesfiskarna.

Avspänd uppmärksamhet - om nu något kan kallas så - tycker jag är fågelns beteendemässiga egenskap. Sitter stilla på sin lina, gren eller vad nu plattformen utgör och  - plopp! - är den tillbaka med dagens lunch i näbben. Hur enkelt som helst som det verkar.

Bröllop och frihet

Det har varit bråda veckor. Inte så mycket med fotografering att göra. Istället är det bröllop som står för dörren. Äldsta dottern ska gänga sig med sin gentleman från andra sidan klotet.

När allt detta är klart tänker jag göra som motiven på mina bilder : Kasta mig ut i frihet. Lämna allt planerande, shoppande, kånkande, uppkopplande mm mm långt, långt bakom. Saker alla fäder går igenom när deras döttrar gör slag i saken.
Så klart. Lite roligt är det ju också. Sen kommer man efter några dar sakna allt det där slitet. Säga till sin kära hustru så kul vi hade! Snart är det väl dags för nästa dotter att göra samma sak. Så sluts den berömda cirkeln. Livet som det är.

Födosök !

Fortsätter på tema två-fåglar-i-samma-bild.

Denna gång ett par storkar som fridfullt letar mask i bondens trädgård. Såklart maskarna inte uppskattar det ordvalet...

De - storkarna - är välkomna till mitt ställe. På gödselstacken finns säkert massor med godis. Hade besök förra året som minnesgoda läsare kanske erinrar sig.

Äntligen!

Här sörjde man för att säsongen dittills inte genererat en enda träff med ägretthäger. Åker man sålunda till den lilla sjön i hopp om allt annat i fågelväg. Nu när migrationen påbörjats. Och vad händer?

Ägretthägrar i parti och kubik. Jag såg minst sex stycken. Folk med kikare räknade in nio individer. Var kom de ifrån?!
Aldrig tidigare har jag lyckats få med två flygande i samma bildruta. Så håll tillgodo.

Uttrycksfulla

Livet har just börjat.
Så mycket att utforska och samspela med.
Juvenilerna är ofta riktigt roliga att fotografera. De befinner sig någonstans mittemellan barndomens bekymmerslösa tillvaro och föräldrarskapets ansvarsfulla. Och agerar därefter. Här verkar två vara i glatt samspråk...

...eller inte? Uttrycken skiftas lika fort som vingarna flyger.

-Hej då, nu sticker jag! Du kan gott sitta kvar på din gamla stolpe...

Harar!

Några bilder på hare tagna senaste tiden.

En del är sannerligen inte särskilt blyga av sig...

Två utan ord

Naturlighet

-Aaahh, känns skönt klia sig mot busken.

Bilden togs för några månader sen då bast skrapas bort från hornen.

Senare, på strandängarna. Ungbock har fått syn på vacker råget.

I elegant stil sveper han fram över terrängen, förmodat blind för annat än kärleken...

Snart ikapp.
Ögonblick ur råbockens liv. Med lite hjälp från människor kan det urgamla spelet få fortsätta. Men det spelas snart inte av sig självt om natur bara ses som ekonomisk resurs.

Närbild

Satt på passet nere vid sjökanten utan gömsle. Plötsligt hörs en hägers distinkt missnöjda ljud. Ja, jag tycker gråhägrarna låter förargade. Högt vattenstånd i sjön gör att träd och buskar än så länge står i vatten, strandlinje att tala om finns inte. Inte bra nu när invasionen av vadare snart kommer, hann jag tänka.

Så med en stor buske i vägen hör, men ser jag ingen fågel. Ett par långa ben förkunnar att snart är en gråhäger måhända på väg till mig. Och där skymtas den!

Den tar ett par steg ut i sjön. Ett jätteplask avslöjar att sistnämnda blivit en fisk fattigare. Det förloppet gick explosionsartat snabbt  - och mycket ljudligare än vad jag trott.

På bilden avvaktar den nästa byte.

Visst kunde detaljåtergivningen blivit bättre men jag hade en skog av grenar att fotografera igenom. Hoppas att bilden ändå inbjuder till närgånget betraktande av fjäderdräkten. Helt obeskuret fotografi.