Det hände sig en afton...

Nä, ingen parafras på låten.
Mer om att det är svårt med all sorts viltfotografering just nu. Augusti har alltid varit min sämsta månad i det avseendet. Så och denna, tycks det.
Men den här storken. Stod en kväll och putsade sig på gårdens inbjudande gräsmatta. Fjädrarna rök när den med sin vassa näbb ansade sin fjäderdräkt.

Fullt medveten om både fågel och fjäder lyckades det inte för mig att få med allt i samma ruta. Vilket annars varit bättre. Fågeln tycks intresserad följa sin gamle följeslagare där den singlar iväg i luften, säger adjö och tack!

Ffg i Deerhunters blogg (2)

Kom tillbaka till min nyupptäckta brunstplats (som nog ändå måste vara tillfällig? ) kvällen därpå.
Till min förtjusning kom paret fram nästan direkt jag klättrat upp i tornet.

Åtminstone bocken är densamme. Höger horn avslaget som tidigare.

Geten var inte lika avvisande denna afton. Och se! Nästa försommar kanske landas ett nytt litet rådjursliv. Tänk att jag fick vara med om detta!

Perfekta fotomodellen?

Många hatar som bekant fågeln ifråga.
Undrar om de ändå innerst inne tycker fågeln är cool?
För mig som inte är beroende av inkomster från fiske är den i alla fall en lysande tillgång.
Denna individ hade det goda tycket att låta sig fotografera från ganska nära håll, närmare bestämt detsamma som åns bredd + några meter.
Kom tillbaka efter 45 minuter och den var fortfarande kvar! Lät sig fotograferas en session till. Love it!

Familjekonversation i törnet

...jag vet inte. Men det är i alla fall just vad pappa lovat ta hem till mig!


----
Kommentarer överflödiga om bilderna uppfattas som jag ser den.
Törnsångare?

Ffg i Deerhunters blogg

Igår kväll gick jag ut för att fotografera fågel. Klättrade upp trappan till tornet och såg genast svalorna. Men de är hopplösa att fotografera med min utrustning för dagen. Medan jag spanade efter andra fåglar hördes prasslande ljud i vinden. Tittade ner mot intilliggande bäck. Inget. Spanade vidare och snart hördes mer prasslande ljud. Som torra strån som gnids mot varandra. Kan det vara vindens rörelser i rågfältet?

Ut kommer den här skönheten. Råget, sån tur jag har! Hann jag tänka innan efterföljande bock även den materialiserade sig. Bocken verkade ivrig att följa sin get, släppte henne inte många metrar ifrån sig. Så plötsligt...

...förstod jag vad som var på gång. Råviltet brunstar ju nu i augusti. Geten avger förföriska dofter bocken inte kan motstå. Fast han ser inte så gammal ut, killen. Långt ifrån kapitala horn, om man kan säga så om råbock. Redan deltagare i revirstrider har hans högra horn kraftigt skadats. Vilket inte stoppar hans hormonfyllda hjärna från att göra "jobbet".
Så var det med det. Här har man resultatlös letat efter brunstplatser över stora delar av mitt närområde i mellersta Skåne. Så springer man på en 50 meter från fågeltornet jag frekventerar. Endast Moder Natur kan bli så här nyckfull. 

Från tredje sjön

Den här bloggen försummar grågässen. I och för sig har de inte uppträtt i skaror under denna sommar. Nu är de tillbaka. I karaktäristiskt stora gäng.

I en sidosjö intill forskningsstationen visar de här två upp trångboddhetens fula tryne. Sjön - mer en damm - ligger nästan inkapslad av omgivande, överhängande träd. Sen eftermiddag men ändå rejält dunkelt inne i skuggorna. På tal om trångboddhet. Det kan visst löna sig att gå runt med måttband i bostaden inför en försäljning. Ska jag helt visst göra när det blir dags.

Mitt ute i sjön tränger solen ner och möjliggjorde de korta exponeringstider flygbilder kräver. Min närvaro tömde tyvärr hela vattenspegeln på fåglar. Men de var snart tillbaka. I karaktäristisk stil.

Vinner sympatier

På tal om favoritfåglar är det svårt att undvika skäggmesen. Här fångad i Tåkerns vasspromenad,  senaste september.

Som skådespelare på teaterscenen, mask och allt. Riktigt underhållande föreställningar bjuder de dessutom på.
Denna bild har aldrig tidigare publicerats, snarlik är visad i bloggen tidigare.

Pigga på bus!

Alla som följer den här bloggen vet att jag gillar fisktärnorna. De flyger fantastiskt bra, fiskar fantastiskt bra, ser fantastiskt bra ut. Och deras läten är ju.... Nåja, man kan inte få allt, väl?

De är dessutom duktiga på att kivas. Man kan tycka att det är gott om plats och gott om mat för alla i sjön. Men det argumentet biter inte alls. Ofta räcker det med några minuters studium och redan utspelas käbblet för öppen ridå. Inte alltid på så optimalt avstånd som dessa två, dock. Fågelns fräscha vithet står fint fram mot mellanblå bakgrund. Anrättningen fullkomnas med den där färgklicken som är näbbens.

Stor i sjön, liten i skogen

Nä, jag sitter inte dold bakom vassen nere vid sjökanten. Är som vanligt i tornet, teleeffekten verkar nivellerande på avstånd och vinklar.
Onekligen en imponerande fågel där den kommer in för landning.

Senare på väg till parkeringen visslade en flock bofinkar förbi. De placerar sig så där retfullt utanför optimalt avstånd; går man ett steg närmare förflyttar fågeln sig ett träd bort. Vädret som vanligt grågrått.

Så inga närbilder denna dag. Men jag tyckte det blev skapligt ljus på tättingen.

Trevlig överraskning

Obegripligt nog upptäcktes jag aldrig. Fastän jag stod helt oskyddad 30 meter bort, kanske t o m närmre. Skarven tittade åt alla håll, lyssnade efter slutarljudet men verkade inte koppla på synen...
Dessa bilder i helfigur togs sist; fågeln var vänlig nog att själv zooma ut.

Något beskuren blev närbilderna så här. Jag slås av hur torr fjäderdräkten är. På hals och huvud kan man nästan tala om päls.

Tittut!
Åbrinken gav en någorlunda lugn fond. Bestående minnet blir att den som sagt aldrig upptäckte mig. De fungerar normalt inte alls på det sättet.