Gråväder råder

Inte så lätt att få korn på fågel dessa dagar. Fick istället en rysansvärd föraning av vinter när jag gick igenom skogen utan kvittrande ljud. Med något undantag var skogen tyst.
En röd glada satt tyst på sin gren, spanade ut i det grå. Ser ilsken ut. Enligt Wiki fanns bara några tiotal individer av denna art kvar så sent som 1970 tal. I hela landet. Vilken tur man inte fågelfotograferade då...

Dagens andra fångst blev en lärkfalk. Fast först tyckte jag den var för ljus men det var nog synvilla. Den här jagades bort av två ilskna fisktärnor, jagades långt bort. Hann fixera den just innan den försvann bakom trädridån.

Smått

På tal om bakgrund vs huvudmotiv.
Här får ögat ordentligt leta runt i bilden innan hjärnan bakom förstår varför denna bild publiceras.
Taget på långt håll nere vid sjön. Blott andra gången jag registrerar en kungsfiskare på det stället.

Varianter

Häromsistens i skogen under en ljuvlig kväll. Ja, såna finns även denna sommar. Haren är tagen med lång brännvidd och på 1/80s. Ska ju egentligen inte att gå att göra, heders åt optikutvecklarna.

Ännu lite senare och med mindre optik. Här med kortare exponering och istället högre ISO-tal. Två helt olika impressioner med olika utrustning på samma djurslag. Oxå två helt olika bilder där fonden i sista åtminstone för mig betyder lika mycket som huvudmotivet haren.

Artist på gott humör

Efter en resultatlös kvälls traskande kom jag att tänka på en bild jag tog 2011. Den glade, vita dovhjorten.
Så jag gjorde om den en smula med nyare programvara.
Så håll till godo. Det svänger om djuren i skogen!

Hävdar sig!

Den som var aggressiv var den lille, den längst t.h i bild. Övriga skäggdoppingar var helt enkel inte önskvärda i det revir den uppmätt åt sig. Andra fåglar verkade kunna samsas, bara inte denna. Detta område är mitt!! Här gör den en halvhjärtad "tjurrusning", fåglar skingras åt alla håll.

När detta inte skedde snabbt nog blev "den lille" förb....d och gav sig på inkräktarna en gång för alla. Intar en förrädiskt låg anfallsställning, sen blev det fart. På den och alla andra doppingar! Visst ser angriparen lömsk ut? Jag skulle inte vilja möta den uppsynen ensam i en mörk gränd...

Ljus är fotografi är ljus

Från tidigare idag - ehhh, igår. Motivet är väl inte det mest ovanliga. Men bakgrunden är.
Fågeln sitter lågt under en ensam ek. Lövverket silar det rätt hårda eftermiddagsljuset till fraktioner av ursprunget. En liten solstråle lyser så upp grenen, lämnar bofinken i skugga. Kanske hade varit bättre tvärtom. Men Moder Natur kan inte styras, hon är sin egen koreograf och det är bara att ta emot som bjuds. Jag är rätt nöjd ändå.

Ny generation på G

Halva sommaren har gått. Redan uppträder de första juvenilerna ensamma på scen. Här tofsvipa.

Den här tog ett rejält gyttjebad där den ensam vadade fram i gyttjan. Kunde inte se om den fiskade upp något ätbart eller den bara var på lusttur. Föräldrarna finns kvar i området ett gott stycke till och hjälper kanske till om magen skulle knorra.

Beundrar blomprakten

Inte bara vi människor som gör. Gillar blomsterängar. Haren som jag fotograferade från ovan i tornet, verkar ju mer eller mindre förhäxad av blommors skönhet. Vilken härlig tid vi lever i just nu!

Ett ögonblick från djurparken

-Du är mycket vacker. Men prata lite högre, tack.

-
He,he. Påfågeln navigerade elegant fram till sitt "bordssällskap", bland matgästernas bord. Trodde kanske han just mött sin perfekta matchning...

Kärt barn har många namn, som bekant

Mycket fiskgjuse på senare tid, märker jag. Den eller nån kusin lär på något språk även kallas för fiskörn. Har jag sett nånstans.
Hur som helst. Här kommer en gjuse elegant surfande över vattnet på sin bräda? Nä, inte alls. Men håll med om att balansen i alla fall är fulländad.

Längre än vanligt slår den med vingarna, försöker bli luftburen. Något stort kämpar emot...

Äntligen uppe!
Med en gädda så prydlig jag själv som sportfiskare känt mig en smula mallig.
Fotograferades på l å n g t avstånd.