Som ett julkort...

...fast utan snö. Och taget en månad för tidigt.

För mig ser de flesta jular ändå ut så här. Min vinter kommer i januari, med drivor av snö. Blåmesen på bild vet ännu inget om allt detta. Förnöjt plockar den övervintrande insekter från gren och blad. Och får göra det i vacker miljö, längs strandbrinken. Den nöjer sig med det och fotografen likaså.

Skäggdopping i skymundan

Sitter i ett fast gömsle där vassen vuxit upp så fåglar på sjön knappt kan skönjas. Enda fördelen med det arrangemanget är väl att förhoppningsvis ser inte fågeln vad som försiggår därinne. Glider fram på silkesmjukt vatten.

Favoriter !

Nä, inte från sjöarna hemma. Fåglarna finns där. De hörs och de kan skönjas. Men om bara vintern blir mild kan nästa höst ge goda fototillfällen. Även i en sjö som Tåkern - där dessa krumelurer fångats - är det svårt nog att hitta ens enstaka fotograferingsvillig skäggmes.  Att få flera på rad är en härlig bonus.

Livsgivande strålar

Solen skiner! Underbart! Min inbyggda radio spelar Rammsteins Sonne. När den inte trallar på Ravels Bolero! Ska snart ut till Naturen, men måste först kolla när detta under hände mig senast. 25 november var det. Nästan två veckor sen. Blåmesen på bild njöt, jag likaså.

De har haft det tufft. Så det är inte mer än rätt med någon dags återhämtning. På onsdag blir det snöblask och hårda vindar. Kan inte hejda min entusiasm inför detta...

Kärt besök i trädgården

Frasse är en känd och välkommen gäst vid min fågelmatning. Det är först med senaste dagarna lite kyligare klimat som han visat upp sig. Här vet han om att han är iakttagen och gör sitt bästa för att smälta samman med omgivningen....

Onekligen gör han sig bättre utan "kamouflage"? Tycker i alla fall jag. Fotograferades med 420 mm brännvidd genom fönsterglas mot min rosenspirea (och lite annat som får växa vilt i häcken).

Storspov på stolpe

Från sommaren som gått. Storspoven betraktar lugnt fotografens göranden och låtanden innan dess avbild hamnar på sensorn. Likt vakten på sin post bevakar den infarten till ängarna. Nickar bifallande med huvudet och jag gör mig klar köra vidare.

Sommaren verkade aldrig ta slut men nu är läget på väderfronten dystert. Definitivt slut med slösande ljus, man får vara glad om man får en timme om dagen men den är sällsynt.

Hallå! Hur är det med uppmärksamheten?

Skulle inte förvåna om det är samme individ som har den goda vanan att då och då segla över tornet. Men det finns åtminstone två, kanske tre havsörnsbon i sjöns närhet. Möjligen än fler. Fågelkännare vill gärna hålla såna uppgifter hemliga eller åtminstone spridas inom så liten krets som möjligt. Som luftrummets mäktigaste varelse behöver den normalt inte ta hänsyn till andra. Men just det här exemplaret tvärnitade och försvann i annan riktning när den fick syn på mig. Lite underligt kanske. Men det verkade just så : Fullt synbar upptäckte jag fågeln långt innan den upptäckte mig. Då ska man veta att vissa örnar har syntestats och som resultat kom bl a fram att de kan fokusera ett litet mynt upp till 180 meters avstånd. Tror jag inte jag längre klarar...

Tvärnitade? Nja, en sån här stor fågel har trots allt lite stoppsträcka. Kommer inte längre ihåg - bilderna togs för lite över två månader sen - men inte är fotot mycket beskuret. I alla fall det bästa jag mäktade med mot kombinationen hög fart och nära avstånd.

Ateljé Natur

Ett enda rejält blåsoväder. Sen finns förmodligen inga löv på kvist kvar, därute i skogarna. Och de som nu sitter kvar har redan förlorat det mesta av färger. Annat var det för en månad sen.

In i den välstädade, vackert brokiga fotoateljén hoppar Kurre fram. Sätter sig på sin gren, ordnar upp sin fotovänliga lilla kropp. -Här har jag det bra, vill den säga. Kommer svansen med nu? Och vrider sig vackert så fotografen får chans på helprofil. Ekorren får en jakande huvudrörelse som svar. Slutarlamellerna går varma. Bilder blir till.

Julträd

En del gillar inte gran till julen. För dem har jag en bättre lösning, Ett vackert, snövitt träd.

Viken lyses upp så grannt, så grannt. Och inga dyra glödlampor behövs. Naturen har fixat det åt oss. igen.

Fotografer ej välkomna!

Från Mars månad. Ormvråken fotograferades från bilen. Fågeln satt ner i en hålighet, troligtvis med bytet tätt intill klorna. Vana vid att försvara sitt byte som de är, fixerar den mig noga. Vän eller fiende? Hmmm, ormvråken känner nog inte till begreppet vän. Och när det gäller att freda sitt rov. Ja, då är alla definitivt fiender.

Efter ha avfärdat mig blickar den mot andra objudna matgäster.

-Men det förstår du väl? Har inget emot dig. Så länge du håller dig på avstånd! När du är klar med ditt fotograferande kan du väl dra till ängarna eller nåt annat ställe!? Va?!