Bilder!?

Håller på att testa var gränserna går. Hägern i snett, lågt motljus. Fågeln på nedre bilden - någon som kan ID:a? - i kraftigt medljus mot vit befjädring. Kraftigt överexponerat. Resultatet? Tja, bilder blev det ju. Helt övertygad om att dessa skulle ha gått till det ovala arkivet tills för ett par veckor sedan.

På brunstfältet

Ett litet tips. Så här vill många av oss killar ha vårt liv inordnat. Omgivna av många skönheter som andäktigt lyssnar på vår sonora stämma. Vissa arter ger naturen allt, andra mindre. Tänk oxå att få bo i så här fina omgivningar. Bara en sån sak.

Glada med insekter

Tålmodigt spanar den ut över ängen efter något intressant, kanske ätbart. Möjligen är den inte alls hungrig. Man kan ju annars tycka att fågeln skulle serveras sin måltid bara genom att öppna munnen och låta de små parasiterna, likt ordstävets beramade stekta sparvar, behändigt flyga in i gapet. En helt annan sak vore det ju förstås om stekta sparvar verkligen flugit i luften någon gång. Då skulle vi sett feta rovfåglar...

I skogen

Idag regn, igen. Fina, torra hösten har förvandlats till blött, mörkt monster. Arkivbilder finns ju att tillgå som tur är. Ljuset denna årstid kan  ha sina kvalitéer.

En skogens lilla gåta?

Först ber jag om ursäkt för den bildmässigt  låga kvalitén. Långt, långt där framme såg jag något litet utföra små rörelser på vägen och av ren nyfikenhet slängde jag iväg ett par skott för att i lugn och ro hemma kolla vad för slags djur det var, tänkte jag. Genom telet trodde jag att det nog är bondkatt. Nu har  jag begrundat den  här bilden under ett par dagar och, tja, visst liknar ansiktet en katts - djuret höll  på att kalasa på något så det är blod över hela trynet -  men svansen är ju rävens. Eller hur? Så vad tror läsekretsen? Någon som sett något liknande?

Frisksport?

Motion och gym har varit ledorden för många ett bra tag  nu. För att vi andra inte ska glömma bort det, visar  blåmesen hur det ska gå till. Först ordentlig uppvärmning på platsen så leder smörjs och muskler får arbeta i rätt takt. Därefter själva kraftprovet. Som ni kan se har detta exemplar valt stavhoppning och den  bangar inte för att använda flexande fiberstavar av senaste modell!

Framtidscenario?

Den unge herrn - pinnahjort som en del vanvördigt skulle kalla den - lär av sina äldre flockmedlemmar hur brunstperioden ska hanteras. Kors och tvärs över fältet springer kan, ivrig att inte missa en enda sekund. Man kan ana att han drömmer om det tillfälle han själv blir platshjorten. Då jäkla ska ni få se på gnistor...

Eftermiddagspromenaden

Solen lyser i de sista löven. Nästa storm och alla är borta för denna gång. Tack och adjö.

Ett övergivet äppelträd. Enstaka frukter klamrar sig fast. Konstigt att fåglarna ratar dessa godbitar.

En ung havsörn flyger mot kameran, viker av när den ser fotografen. Denna bild har jag joxat lite med, men är lika väl en ung havsörn i luftrummet.

Vråk och fototeknik.

Vårvärme och en del sol idag, så det var ett nöje att komma ut. Den här försökte göra sina kringcirklande rörelser som vanligt i födosöket. Men vinden  blåste den ur kurs, rakt mot lilla mig. Det  blev ett skott i skarpt motljus som kom ut något sånär hyggligt. Med ny råfilskonverter kunde jag till min häpnad dra upp nivåerna till den grad vi ser här. Från ett skarpt, skuggliknande streck i luften där man vagt anar en ormvråk. Mina ögon kunde inte ens artbestämma fågeln. Detta lovar mycket gott för fortsättningen.

Varför?

Det händer att jag tvivlar på det intelligenta man sysslar med. Packar bilen, åker iväg kanske flera mil. Med lite tur kommer du hem med lite bilder. Gör detta i stort sett varje dag.
Eller tar fram en kopp  kaffe, sätter dig vid datorn och slösurfar, håller minimal koll över skärmkanten, går ut och fotograferar fåglarna vid matningen. Om man känner sig riktigt slapp fotograferar man genom fönstret. Det blir alltid bilder, inte sällan bättre bilder. Så varför envisas med det besvärliga, fördyrande vildmarkslivet? Bra fråga. Kanske någon har svaret?