Flyby

Nu har fågeln nått jämsides med mig. Kanske åtta meter bort. Den har oxå bestämt sig för att ignorera min person och istället tar den höjd för den fina gren den spanat in i det angränsande trädet. Där kommer den att bli kvar tills regnet blir för tungt,

Den som gapar över mycket...

Nästa ruta , nu ska den snart passera mig. Fågeln skri ekar över nejden, nu förstår jag varför jag först inte la märke till åskmullret... Jag antar att denna är en ungfågel, alla fjädrar verkar sitta där de ska. Bildteknisk har lagts ett milt blåfilter över bakgrunden som annars var jämngrå genom sessionen.

Åskskur och vildsint stirrande fågel

    

Idag tog jag mig till ett riktigt bra ställe. Med skånska ögon en smula avlägset men väl framme

satte jag igång att fotografera direkt. Småfågel, flera rovfåglar. Märkte knappt att det blivit mörkt innan de första, tunga dropparna slog ner och åskan mullrat ett tag. Fågeltornet är ingen bra plats att stanna i, så raskt ner och backa sig intill en större buske intill. Plötsligt blev landskapet vitt, ett tordön följde direkt. Och sen kom störtregnet. Snabbt upp med den vädertätade utrustningen och lyckades få till bilden ovan, där de stora tjurarna lufsade bort till trädet som skymtar i marginalen.

Innan detta hände hade ormvråken gjort en lugn och fotografiskt vänlig inflygning rakt mot mig däruppe  i tornet. Det vi ser är första bilden i serien och man kan nog säga att min närvaro inte är över sig populär. Strax passerade den, satte sig i trädet inte långt borta. Efterhand de blir klara, ska bilderna visas upp här i bloggen. Håll utkik (ni oxå) !

På lunchrasten...

-Ska vi äta på McDonalds?
-Nja, jag vet inte. Där jobbar bara nyburgare!

-Fniss! Skämt åsido, Ibland får man tillbaka bilder som överraskar. Den här förknippade jag från allra första början med en till fågelskrud förklädd äldre duo med händerna på ryggen, som mitt i arbetsdagen på strandpromenaden vid konferenshotellet pratade på om vardagslivet. Inte för att jag har erfarenheter av sådant arbete.  Inget samtalsämne som berör mig, heller. Så allt är bara produkt av min fantasi, eller kanske det blivit för mycket TV sista dagarna ?

Nöjesmaskin ?

Alltid när jag går på fototur är det med ett förväntansfullt leende på läpparna. Vad kommer jag att skjuta idag? Så är inte alltid situationen på väg tillbaka till bilen. För det mesta hänger mungiporna ner. Nåja,  åtminstone en liten smula. Vid tornet denna dag hände ingenting. Zero, nichts, nada. Förra året vid samma tidpunkt var det full fart med fåglar som försvarade sina revir, sina bon och såg upp för rovfågel från ovan. Idag. Ett tomt himlavalv skrattade mig rakt upp i fejan. Långt senare. Ser en liten prick vid horisonten komma snabbt närmare. T o m  en amatör som jag kunde slå fast att detta var fiskgjusen på jakt! Den behagade utöva sitt kunnande alldeles intill mitt tillhåll och resultatet kan ses ovan. Så är det : man har som naturfotograf roligast när man minst kunnat ana det. Så självklart satte jag mig i bilen med ett jätteflin fastklistrat i nyllet.

Liten, men vaggande god !

Oftast är det väl den här som "välkomnar" en när man kommer fram till fågelområdet, antingen man hör deras enkla signaturmelodi eller att de sitter på staket eller som i detta fall på räcket . De tycks ha bra erfarenheter av tidigare fotografer för ut kommer nästan alltid någon (bra) bild. Som synes tittade den här åt ett håll  - gott, porlande vatten - samtidigt som den marscherade mot kameran med bestämda, små steg. Till det yttre kanske oansenliga är de ändå goda bekantskaper och har ett särskilt rum i mitt hjärta.

Ge mig en kvart om dagen!

När vi ändå är inne på gulärlespåret. Kommer ni ihåg frisksportsinstruktören Arne Tammer? Genom braskande annonsering i mina ungdomstidningar utlovades en ny, atletisk kropp, framtränad på rekordtid. Här betraktar vi en illustration som säkert kunde ha använts i sammanhanget. Vilken bringa, garanterat utan ryssfemmor. Ja, jag tror rent av fågeln tagit extralektioner vid sidan om. I dessa olympiska tider med exponerandet av vältränat kött kan det kanske vara tröstande att även du och jag kan rekonstruera våra slappa överkroppar på bara en kvart om dagen, om vi bara börjar nån gång...

Ljudlig mat och om att inte behöva gå hungrig

 Håller på med en bok, Cormac McCarthy´s Vägen. Ganska fruktansvärd skildring, har tidigare sett filmen som kanske var ännu mer dystopiskt hemsk. Till skillnad från i berättelsen råder här och nu ingen brist på mat, vilket denna gulärla ju bevisar. Den stackars sländan försökte flyga där den satt fast i näbben, klämd fast som i skruvstädet.  Jag kan fortfarande höra surrandet...den insekten behöver nu  inte längre bekymra sig om maten...Kan vara bra att någon gång reflektera hur bra vi har det, här uppe i trygga Norden.

Den mörka sidan

Nu trodde ni jag skulle skriva om min tid på I 12, Eksjö. Eller att jag bytt kameramärke, kanske. Inte alls : Vilken högsommardag vi haft! Och åter gick jag genom skogen till bílen, utan stativet. Fågeln - lärkan?- satte sig förstås på det mörkaste stället, sånt är självklart. Att sikta uppåt med telet är inte heller lätt, men något slags bild blev det ju i alla fall. Bonusbilden idag med hälsningar till en av mina trognaste bloggföljare.

Liggande vithind

Sommarmånaderna är - i mina krokar i världen - traditionellt snåla på fototillfällen på fyrbenta, större djur i skogen. Så här visas en arkivhind. Från november förra året. Ser hon inte ut att ha det rätt bra där hon vilar sig i gläntan?