onsdagen den 16:e april 2014

Kärrhök över vass (Tåkern) (2)




Nä, frukta intet. Det blir inte fler bilder.Ingen vass syns, ju. Det är priset som bekostar det faktum att fågeln till slut kom lite närmre.




Här kommer fågel # 2, väldigt olik den föregående. Kanske vi tittar på blå kärrhök?




Tillbaka till #1 och här passerar den förbi gömslet inom 15 meters avstånd. Otroligt vackra fåglar måste de samtidigt vara en pest för sin omgivning. Vem vill ha sina bon plundrade? 

tisdagen den 15:e april 2014

Kärrhök över vass (Tåkern)




Går på bryggorna i vassbältet, letar förgäves efter skäggmes. När plötsligt två kärrhökar dyker upp på scenen, utan tvekan i akt och mening för att plundra fågelbonas ägg. Av en händelse befinner jag mig bara några steg från ett fast gömsle. Så raskt in, bara för att finna att de upptagna gluggarna är så små att mitt objektiv inte kan stickas ut...:(






Här glider höken i metodiska kringlor över området och jag försöker balansera utrustningen mot titthålets kant. Har fritt skottfält rakt fram, men kan kan knappt alls luta objektivet åt sidorna. Får försöka följa fågelns rörelser så gott det går. En mäktig syn är den i alla fall. Och gömsle eller inte. Fågeln är på det klara vad jag är för en, akta sig noga för att komma alltför nära. Yttre förhållanden idealiska med klar himmel och solen i rygg.

måndagen den 14:e april 2014

Se upp!







Ingen större trafik inne i skogen, men lömska smyger fordonen på sig djuren bakifrån... Bilen upptäcktes snart och med mig framför som "vägbom" stack de istället ut till höger i bilden. En liten episod från en försvinnande skog, någonstans i Skåne.

söndagen den 13:e april 2014

Rödbenan




Efter bara några veckor har rödbenorna börjat vänja sig vid oss människor. Åtminstone är det så det verkar. De kommer närmre och närmre vägen vi alla måste använda i reservatet. Här och där finner den någon mask och däremellan skickar den ut små ljuvliga läten







Här är den på väg mot vattnet för att stilla även det behovet. Den har redan bestämt sig. Mot fotografer visas blint öga. Så bra, tycker jag.

lördagen den 12:e april 2014

Istället för skäggmes




Så var man tillbaka efter ett par dagars fotograferande runt Tåkern. Fredag eftermiddag var ljuvlig, nästan paradisisk i den orörda miljön intill sjöns sydsida. Meningen med utflykten var ju att fästa skäggmesarna på minneskortet. Tji, fick jag. De hördes och en eller annan flög upp och iväg. Men inte ett enda fototillfälle räknades in. Desto mer av andra fåglar kunde fotograferas, bl a kärrhök och havsörn. Jag tror faktiskt inte jag någonsin tidigare sett så många kärrhökar på så kort tid, verkligen trevligt. Nå, istället för skäggmes får ni hålla till godo med dess kusin stjärt-. Bilderna togs i Fågelriket för några veckor sedan.






I gullighetsfaktor synnerligen svårslagna, dessa.






fredagen den 11:e april 2014

Grågås




Där jag bor är grågåsen bland det första man ser när man kommer ut och bland det sista man får på näthinnan innan man åker därifrån. Definitivt bland det första och sista som hörs därute. Så vanlig att bara sällan noteras fågeln på minneskortet. Oförtjänt, för visst är den med utspända vingar vacker?







Med skränande läte fixar denna sig sitt egna landningstillstånd. Men det finns mer. När ett helt gäng ställer om vingspannet inför landning är ljudupplevelsen massiv kan jag lova. Och då tänker jag bara på ljudet när fjäderpennor möter ny luft. Det svänger om grågåsen!

torsdagen den 10:e april 2014

Nära, nära



Gårdagens regn&blåst måste haft avskräckande effekt på  fågelvännerna. När jag kom fram till ängarna var där renblåst på uteentusiaster. Ett faktum som verkade ha uppiggande verkan på de fåglar som uppehåller sig där. Den här tofsvipan, t ex. Fotograferad från 5 meters håll är bilden helt obeskuren. Och fågeln ville närmre än så. Man kan verkligen undra vad det är som gör det här beteendet när andra dagar är tvärtom. Visst, inga fotografer/skådare/trafik hjälper väl till.







Om det är honan hoppas jag nu att hon inte väljer ha boet så här nära vägen. Som skedde förra året, minnesgoda läsare kanske erinrar sig. Den häckningen slutade ju olyckligt. Än så länge njuter den här individen av en härlig promenad med maskar som tilltugg efter ungefär varannan meter. Tänk om egna skafferiet var lika stort...

onsdagen den 9:e april 2014

Återblick




Den torra hösten gav fina fototillfällen. På bilden det vilda mitt i fältet tillsammans med de sköna ängsblommorna.






Tidig morgon, ganska varmt. Inget regn och tranornas speciella läten kryddar anrättningen. När de kan höras mellan hjortbrölen. Den välvuxne kronhjorten betraktar hindarna som verkar fullt upptagna med att kolla in något annat. Sitter i mitt lilla gömsle. Terapi för själen. Varken mer eller mindre.

tisdagen den 8:e april 2014

Natur och passion




Att fotografera vilt i naturen kan väldigt få - tror jag - leva rent ekonomiskt talat på. För min del är det bara en dyr passion. Dyr? Omformulerat utgör i mitt liv tiden ute bland det vilda en god portion andlig brödföda. Som vi alla väl måste tillägna oss? Vi människor är ju som bekant inga robotar. Djuren har hjälpt mig till nytt tänkande om livets verkliga värden. Jo, faktiskt är det så. Hur sätter man prislapp på den insikten? Och i en värld full av aktioner och reaktioner måste detta på något sätt betalas tillbaka. Jag kan göra det genom att alltid vara så varsam som möjlig därute, störa så lite som möjligt. Inte släppa lös fyra schäfrar i skogen som kvinnan jag mötte igår, alltid försiktigt köra igenom områden med god uppsikt där vilt annars kan trafikskadas. Jag kan försöka lyssna in vad djuren verkar vilja göra, läsa deras avsikter, så lite som möjligt påverka deras korta eller långa beslut. Upptäckte ett örnbo som såklart skulle fotograferas. Men avråddes av personer mer kunniga än jag. Shit, inga bilder! Men istället kanske fler härliga havsörnar att fotografera i framtiden. Proaktivt tänkande och håller man på att göra fel måste man kunna ändra sig.





Alltid en djurvän hade denna bild till för några år sedan ändå inte berättat så mycket för mig. Idag ser jag en ledarhind som noga överväger nästa drag, en grupp följare som avvaktar. De är inte utsatta för påträngande fara. De följer inte bara instinkter; i meditativ ro sorteras alternativen upp. I detta fall valde hon att korsa vägen 15 meter framför min surrande kamera och från andra sidan betrakta mitt nästa drag. Så är det för mig. Noterar mer tankeverksamhet och mindre av reflexer varje gång jag möter vilt. Inte från alla. Men definitivt från de avsedda att leda. Om det sen i vårt "umgänge" är djuren som blivit mer intelligenta eller jag blivit mer vild? Hallå! Vakna upp! Jag serverar ju en straffspark här! Själv är jag säker på svaret...

söndagen den 6:e april 2014

Seglar vackert på sjön





Det flörtas, boplaneras och paras samman mycket nu. På en helt stilla vattenyta showade ett gäng skäggdoppingar. Likt stolta vikingaskepp glider de till synes ansträngningslöst fram och tillbaka, visar upp sig.







Vattnet streckas vackert av bogsvallet. Visst ser de lite lustiga ut?






Är det här exemplaret kanske hänfallet åt narcissism? Noga verkar den i alla fall betrakta sin egen vattenspegling. Och varför inte? Roliga och vackra. Ingen dum kombination alls.