tisdag 31 mars 2015

Om motorhaveri och annat kul...



Jag bor på landet och behöver bil. Varje dag, Bilen tar mig till platser och tjänar många gånger dubbelt som "gömsle". Ja, ja. Det där är väl självklart, säger någon. Igår startade jag upp bilen, ett lätt knackande läte ljöd en enda gång. Sen inget mer. Körde vidare några kilometrar tills jag saktar in i samhället. Plötsligt luktade det gott av grillolja... Ni förstår nog resten. Det där lilla knackljudet uppstod efter att en bult till kamaxellagringen släppt, på väg ut ur sitt inkapslade fängelse slår den upp ett 4 cm stort hål genom motorgodset. Och där blev det fordonet bortbogserat. Och här hemma undersöker jag på nätet vad andra gamla vrak kostar. Har bara ett enda krav, förutom att bilen alltid måste starta varje gång. Den måste vara tyst, kunna köras långsamt. Så ingen diesel.

Så det blir titt bakåt i bildarkivet. Kommer upp med en fin ormvråk som upphävde mina då förutfattade meningar om vilt.






Som tidigare berättats verkade vråken just denna dag vilja bli kompis med några bland oss fågelvänner. Så håll till godo med en nära nog obeskuren vy över fjäderdräktens intrikata mönster.

måndag 30 mars 2015

Tres amigos



Tre vänner. För att parafrasera FC Barcelonas magnifika anfall (ja, i fotboll om någon nu undrade). Fast vänner? Det vete tusan. Skarvarna verkar lätt störa sig på varandra. Efter några minuter var bara två kvar, ytterligare någon minut senare var mittfågeln utbytt.






Rubriker måste sättas och det var denna som kom upp. Vattnet låg nästan helt stilla, solen sken från den berömda klarblå. Ett litet gäng sitter på flytande gren, vi alla njöt av Naturens gåvor.

söndag 29 mars 2015

Flyktbenägna



Hittills har jag bara påträffat ett fåtal tranor på mark. De är för det mesta mycket skygga,  drar för minsta rörelse därute.







Som bilden väl illustrerar. Snabb sprint och så upp och iväg. Partnern ser först en smula tvivlande ut till kraftansträngningen, men finner sig snart på samma väg. Fåtal, ja. Med så mycket mat dagligen utlagd i områden som Pulken och Hornborgarsjön, kan jag fullt ut förstå varför man istället väljer att rasta där. Bilden tagen i Tåkerns vackra strandmiljö.

lördag 28 mars 2015

Senaste träffen med Frasse



Den här är jag riktigt mallig över. Med 420 mm brännvidd tagen på frihand på 1/30 s. Ska ju egentligen inte gå. Först och främst för att fåglar i främmande miljö nästan aldrig står stilla. I fasanens fall rör sig det lilla huvudet upp och ner och åt sidorna hela tiden. I en kort bildsekvens händer så i en en enda ruta det motsatta ; huvudet stilla, kroppen rör sig.
Frihandstagen med all brännvidd är trettiondelen knappast heller någon självklarhet. Har glömt bort själva fotograferingsomständigheterna. Men snabbt upp med kameran och först därefter koll på inställningarna som anpassats för helt annat ljus. Nu dags att titta på bilden :








Scenen är min trädgårds, tidpunkt sen kväll för en vecka sen. Fotad genom vardagsrumsfönstret, som vanligt. Att stjärtplymen åker upp så där i tvärvändningen ser jag som bonus. Stolt som en tupp och allt det där. Kameran trollar fram ett riktigt vackert ljus - jag minns det som grågrått - och redan vid koll i display visste jag att jag välsignats med ett ovanligt skott. Ovanligt för mig i alla fall.

fredag 27 mars 2015

Svanar, överallt svanar




Tåkern, ja. Det var svanarna som gjorde det denna gång. Simmande, flygande, revirhävdande knölsvanar. Den här kom mot mig, svängde och fortsatte längs vasskanten till ett par där hannen ryckte ut direkt.
På bilden är stridslooken påkopplad utan synbar anledning, svanen finner det kanske inte ens lönt att tagga ner. Det kan nog vara tusen knölisar i sjön så fåglarna verkar ständigt på tå.





Sen finns de mindre aggressiva individerna, lätta att fotografera. Blicken känns kanske inte välkomnande vänlig, men i alla fall inte direkt avvisande. Knappt alls beskuren fick jag från nära håll ta tiotalet ytterligare rutor. 

torsdag 26 mars 2015

Lätt som en plätt!




Tillbaka från Tåkern. Fågellivet där har ingalunda nått klimax än. Men något hade sjön att visa upp.
Närmre min sommarbostad ligger den betydligt större Vättern. Bilden på unga svanen togs från strandpromenaden mitt i stan.





Från kort avstånd, med kitobjektiv. Ibland undrar jag vad jag sysslar med? Använda långa, tunga och dyra objektiv riktade mot fåglar som drar så fort man kommer närmre. Det gick ju lika bra så här?
Nä, såklart inte. Känslan av det vilda är obetalbar. Att lära sig smyga på¨dem. Att göra det svåra jobbet på rätt sätt.

onsdag 25 mars 2015

Grässtrået



Tja, har inte mycket mer att tillägga.

tisdag 24 mars 2015

Konsten att knäppa sekunden för sent



Tror alla fotografer upplevt den. Känslan att ha förlorat ett gyllene fototillfälle. När allt annat stämmer, bara den där sista pusselbiten vill inte falla på plats. Mig händer det varje dag. Dagens lilla betraktelse handlar om storken som satt alldeles intill staketet, ett staket som flankerar den meandrande ån. Från min upphöjda position såg jag den hade kompisar på andra sidan. Vägsträckningen går rakt mot. T o m jag förstod att här väntar action. Stannar,slår av motorn. Rutorna redan nervevade. Men det kostar tid att få upp fotoutrustningen, hitta storken i sökaren och till sist få den i fokus. Hann  kanske till punkt två innan Skånska stoltheten så flög upp. Flög upp och iväg.







Och sekunden efter är jag med. Sjutton, oxå! Med fint ljus. Lätta moln mellan sol och motiv skapade mjuk belysning som kamerasensorn väl klarade av hantera. Så bra förutsättningar. Om det bara inte varit för den där retfulla sekunden.

måndag 23 mars 2015

Optisk villa




Förskräckt blickar fågeln ner mot det bländande ljuset. Vad pågår här?







Jag tänker inte prata sönder bilden, varken min eller andras. Låt det få räcka med att det vi här ser säkert inte är vad svartmesen (?) uppfattar. Så kanske den inte alls är förskräckt. Istället rekar den flyktväg om jag skulle drista mig komma närmre. Eller något helt annat. Fantasi kring bilder är vad man själv gör den till. Och från min - fotografens - sida är det där ljusa molnet just fantasieggande...

söndag 22 mars 2015

John Paul Young




Rubrik och bild får bli veckans musikgåta : Vilken låttext tänker jag på?

OK, alla har svarat rätt, det var inte så svårt. Love is inte air. Låten kom redan 1977 och var en riktig plåga under längre tid. 1977? Jösses, så tiden går.
Ute på ängarna kelas det säkert lite varstans nu. Men för mig är dessa två storspovar det första kärleksparet i år. -Hallå, vänta! Jag vill äta samma mask som du!






Sådär, ja. Klart man delar vått som torrt med sin utvalda.  Finns en hel del människor som har mycket att lära av spovarna beteenden, helt uppenbart.  Mig har de redan lärt ett och annat. T.ex att spana efter dem i absoluta närområdet. De här bilderna är knappt eller inte alls beskurna och så länge man sitter tyst och inte rör sig mer än absolut nödvändigt verkar det för det mesta fungera bra för alla parter.