tisdag 23 september 2014

Från Tåkerns vassar (12)





Tusentals människor har vandrat över, nött ner, handpolerat detta gamla virke som utgör ryggraden i min förtjusning över sjön. Den fenomenala vasspromenaden. Byggd som - möjligtvis oavsett - för fotografens, inte skådarens behov. Önskar verkligen att alla fågelintresserade kommuner noga studerar det ämnet mer.
Hur som helst. Även fågellivet utnyttjar faciliteten. Som kan ses på bild. Det är väldigt spännande att sakta smyga fram till hörnet, luta sig fram och kanske, kanske sitter ett gäng fåglar på räcket som blir till motiv för din bild. Här två skäggmeshannar i muntert samspråk.





Magnifika, inte sant? Inom snar framtid kanske de kan fotograferas i mina hemsjöar. Skådare har bekräftat visuella observationer. Jag har själv hört fåglarna i vassen. Så nu vet jag att de finns hemmavid. Fåglar små lyser upp tillvaron på storartat sätt.


måndag 22 september 2014

Äntligen napp!!




Som vanligt vid Tåkernbesök hoppas man på närkontakt med den största och en av de minsta. Jag menar inte sjöns fiskar. Utan havsörn respektive skäggmes. Denna gång blev jag bönhörd vad gäller visuella observationer. Tyvärr inga bilder på havsörn pga för lång distans.


På väg ut till vassbältet träffade jag på en snubbe som berättade varför parkeringen var packad med bilar redan tidig lördagsmorgon. Skäggmesens dag hade infallit. Med guidad rundtur och föreläsning. Han skulle därför tillbaka till Naturum kl 10.00. En timme efter det klockslaget fann jag honom fortfarande ivrigt letande efter skäggmes, tanken att lämna hade tydligen totalt övergett honom... Och bilder hade han oxå fått. Inte en enda person mer mötte jag därute på Skäggmesens dag. Märkligt. Kanske de hade några nätfångade att visa upp för folkmassorna på guidningen?






Det pingade nämligen friskt inne i vassen. Både denna och följande dag från vilken mina bilder hämtades. Faktiskt har jag aldrig hört så mycket skäggmes. Ljuden verkade komma från alla hörn. Och som vi ska se materialiserades några gäng inför kameran. Det som avslutade nöjet blev det idoga regnandet - typ dagsregn - som rådde resten av fotosessionen. Det blev dessutom mörkt. Ändå kan jag se sju skäggisar på bilden ovan. Inte så dåligt...




De var mestadels hannarna som i gäng drog fram över området. För det mesta upptäcks de lätt i sina brokiga färger som inte alls ger kamouflageskydd mot predatorer. Eller inte? Ovanstående bild visar kanske på att Naturen har lösningar för alla...

söndag 21 september 2014

Vanvördigt!




T o m fågelskådare gör det. Åtminstone har jag hört några. Kallar kormoranten/skarven för ålakråga (skånskt uttal; ålkråka kanske det skulle heta på rikssvenska). Orättvist, tycker jag. Som få bjuder den fotografen på fördelaktiga poser och dess storlek gör att den redan i kamerasökaren blir till faktor att räkna med.





Här tröstar den mig efter en händelselös morgon i hjortland. Vingarna både torkas och hjälper till att balansera på den till synes ofunktionella pinnen mitt i dammen. För mig har dessa fåglar sin motsvarighet i ekorren bland däggdjur. Inte sällan räddar de båda dagen, fotografiskt menat.

lördag 20 september 2014

Årets kronviltsbrunst (4)




Vi smyger båda två. Jag dold i gömslet, han försiktigt gående. In i den farliga zonen som är mitt målområde. Medan han låter sitt känsliga luktorgan och fantastiska hörsel scanna av scenen, håller jag andan så länge jag kan. Fingret pressar mot avtrycket - skjuta nu eller vänta tills den kommer närmre?





Till slut går det inte längre. Hellre lite för tidigt taget foto än inget alls. Klonk, klonk, klonk. Ungefär så låter det i den annars så stilla morgonen. Ett öga tittar för ett ögonblick fram. Bilden! Nu en hel serie. Och djuret skrämdes inte bort. Riktigt våt i päls är han. Kanske han vadade över ån, kanske det bara är från gräsets dagg då han vilade.

fredag 19 september 2014

Stilstudie lärkfalk (juvenil)




Flera gånger har tre eller möjligen fler unga lärkfalkar glatt mig genom att nyfiket kretsa runt skallen på en, bara några metrar bort. Faktiskt fick en skådare ducka vid ett tillfälle, såg lustigt ut. Allt medan de nästan lättjefullt jagar sländor som just nu finns i överflöd. Ta en titt på bilden ovan. En slända i klorna, blixtsnabbt flygande hit och dit med huvudet på span i alla riktningar. Det är nästan så man tycker att naturen gett insekterna urusla odds för att få överleva.





Med snacks i mun och klo går jakten vidare...






...och det blir träff oftare än inte. För min del har jag aldrig sett så mycket falkfåglar som i år. Men det perspektivet är alldeles för kort för att dra några slutsatser. Kul är det i alla fall. 

torsdag 18 september 2014

Årets kronviltsbrunst (3)



På väg till parkeringen, efter en i stort händelsefattig session under gömslet, hör jag plaskande läten från intilliggande dammen. Vallarna är så höga, jag ser ingenting men tänker stor fågel, som lyfter. Kanske svan? Skyndar mig tiotalet steg framåt. Får se en kronhjort längsledes springa rakt över dammen. Snabbt upp med kameran som inte kunnat hållas i första beredskapsläge pga alla pinaler jag bär med.






Så här i första, någorlunda skarpa rutan har djuret redan nått fram till bortsidans vall. Lite synd. Men lite plask är bättre än inget alls. Var så säkra. Här gick det undan!






Hjorten flyger! Alla c:a 250 kilon. I ett elegant språng avverkas dammvallen med kvarvarande vattnet forsande runt benen.
Min nästa tanke blev - tänk om den valt en djupare damm? Vad hade då hänt? Så slår mig insikten att dessa djur oxå är skickliga simmare. Mycket bra simmare, t o m. Som de alla är födda inom samma område har de nog sedan barnsben klart för sig vilka dammar som har vilket djup. I så här lättåtkomlig terräng vill de nog inte gärna simma...

onsdag 17 september 2014

Höstblåst




Vindstyrkan har pendlat mellan 10 och 15 sekundmeter ett bra tag nu. Mitt gömsle blåste omkull trots att det var förankrat med 4 pinnar i marken och dessutom på läsidan inkört i en enbuske. Den lilla rödhaken på bilden kämpar tappert med att hålla sig kvar på sittplatsen.Men fåglarna har ju fördelen att deras hem - utom häckningstider - är där de är just nu. Så...






...den här grenen är ju bättre. Mycket bättre. Här stannar jag en stund.

tisdag 16 september 2014

Årets kronviltsbrunst (2)



Jaha. Så var det över för mig i år. Ikväll tar jag hem gömslet och undersöker om det möjligtvis är något fel på det. Skämt åsido. Men faktum kvarstår att årets hjortbegivenhet för mig blev den sämsta på 7 år. Jag tror inte att det någon gång tidigare hänt mig att under en 4-timmars vistelse på detta fina område inte ett enda djur ger sig tillkänna. Men sånt får man som naturfotograf ta med en klackspark och komma igen nästa år.





Som bilden belyser finns i alla fall djuren kvar. Såklart jag hört handjurens brölande på lite avstånd, oxå. Dessa hindar med kalv, tillsammans med en spetshjort, utgör en del i en större grupp som tyvärr inte alla fick plats i sökaren. Här spanar ledarhinden förmodligen ut den rutt som ska användas för dagen för att komma till daglegan. Gäller förstås inte för de hindar som brunstar. För dem väntar ett kärvänligt omhändertagande av platshjorten.

måndag 15 september 2014

Kommer fram



Nu börjar rovfåglar visa sig oftare än i somras. Man kan se dem flyga genom luftlagren och inte sällan sitter de och bevakar närområdet från träd eller stolpe. Det är inte pga lövfällning : Trots två dagars hårt hamrande nordostan, sitter löven kvar på träden och är gröna. Ändå tvingas fåglarna fram. Så upplever jag det i alla fall. Att under sommartid har de andra vanor/habitat jämfört med höst/vinter. Ungarna i sitt bo tar ju skydd av skogen under den tiden, det förstår jag. Men föräldrarna lyckas klara matbiten på något diskret sätt. I alla fall diskret för mina ögon. Kanske någon fågelkunnig person kan förklara detta?








Detta tror jag är en duvhök. OBS! Rättning av Urban i hans inlägg nedan, ska vara sparvhök. Somligt tyder på att den haft sitt ställe i närheten hela sommaren. Då har den upptäckts i omkringliggande skog, inte visat sig så här öppet. "Stället" är oxå ett av mina favoritställen, så jag bör i så fall ha sett höken tidigare.
Hur som helst. Fotografiskt räknar jag rovfåglarna till mina bästa vänner och att de nu oftare dyker upp på radarn är bara positivt.

söndag 14 september 2014

Jag ålade mig ut ur gömslet...




...och fick direkt syn på ett gäng kronvilt på väg mot brunstplatsen. Bakom gömslet. Återigen var turen på min sida. Tysta hade de kommit ganska nära utan att jag kunnat höra något. Ställde mig snabbt så långt in i en enbuske jag kunde komma och hoppades att djuren inte skulle bry sig för mycket.






Sist i kön kommer den här. Hans jobb verkar vara att hämta in eventuella eftersläntrande hindar. Morgonljuset har nu ordentligt tagit sig. Det är nästan ljummet i luften, men daggen i gräset finns fortfarande kvar. Verkar väldigt behagligt att vandra igenom. Ett sista brölande, sen är tillfället förbi.