lördag 22 november 2014

Om skånska vintern




OK. riktigt där är vi ännu inte. Men försmak av regn, blåst och mörker har vi sen länge fått. Vad som förmodat ska komma är inte att leka med. På mitt jobb är det alltid norrlänningar som far mest illa, som fryser mest och drar värmereglagen till max.







Så här kan det se ut. Huttrande vänder de sig från evigt pinande blåsten, hukar sig för regndroppar som likt kamikazepiloter störtar in i ytterkläderna, blöter ner allt. Man kan se att gråhägern på bild varit med förr, vet att skydda sig. Det är som fotograf gott att veta att vädertätning på utrustningen alltmer utvecklas. Min Canonkamera behöver snart ersättas av ny och väl det genomförts vågar jag oftare ha den utrustningen med  i busvädret. En nedkyld  kropp kan som bekant alltid återställas inomhus. 

fredag 21 november 2014

Djur i skymning




Stiliga Bocken. Så kan man väl kalla honom? Störd av mig mitt i kvällsmaten visar han kanske inte den största entusiasm inför kameran. Bara rappa på, så det blir gjort. Sen kan du väl dra? Så tänker han förmodligen..





Hoppsan! Såklart ett så stiligt djur sällskapar med lika vacker get. Suddigt på sina ställen? Tja, ISO 4000, bl 4 gav inte mer än 1/30 s. Så rörelseoskärpa är oundviklig. Jag panorerar med fokus på bocken som blir upphunnen av geten. Kul effekt blev det, tycker jag. Det svänger om naturen!

torsdag 20 november 2014

Höstligt i bokskog




Fukten dallrar i luften, färgerna är kraftigt dämpade men  kontrasten mellan varma och kalla kulörer finns där ändå. In i gläntan stiger skogens enda ljusa element - dovhjortarna - fram och lyser upp bildrutan. Här en hind med kalv. Fondens blålila himmel skänker inte mycket tröst och det vore inte alls dumt med snötäcket som väl snart ska komma. Några sekunder möts våra blickar, sen försvinner djuren in i skogen.

onsdag 19 november 2014

Kalas med objudna gäster




Först får jag be om ursäkt för bildkvalitén i blogginlägget. Tagna på kanske 250 + metrar kan man måhända inte heller förvänta sig annat. Hade det inte varit för att havsörnen först kalasade på bytet betydligt närmre, hade jag missat hela skeendet. Upptäckt flög den bort, byte och allt, innan jag hann få upp utrustningen. Bl 5,6, 700 mm brännvidd. ISO 2000, 1/200 s.








Havsörnen har slagit en vitkindad gås! Medan bönderna hurrar, tycker kråkorna att något ska väl bli över av det stora bytet till dem. De pockar ständigt på örnens uppmärksamhet, som finner för gott att flytta igen. Med hela gåskroppen i en enda klo flyger den bort några tiotals metrar. Inte ansträngningslöst, men flyger gör den. Dess grepp är superstarkt och flygkapaciteten i de stora vingarna imponerar, minst sagt. Denna är första gången jag fått se örn med byte. Därav publiceringen.

tisdag 18 november 2014

Hemligheten med ekorrefoton?






-Jag blir så förb..... när min fina svans inte kommer med!!! Hörru!! Zooma ut, tack!






-Ahhh, nu börjar det likna något. Blir jag bra såhär?

---

Så skulle nog ekorren tänkas fundera. Har på mina egna bilder märkt att den långa svansen ofta nog lätt fotografiskt tänks bort. Redan i exponeringsögonblicket, menar jag.Mer så med mycket brännvidd påskruvad. Djurets glada uppsyn förleder en att koncentrera på nyllet. Som är ett av de finaste djurvärlden känner. Tycker jag.

måndag 17 november 2014

Dags att dra




Fågeln har tröttnat på att bada och gör en mindre förflyttning till favoritträdet. Det där stendöda, ni vet. Under flykten tecknar den ett självporträtt på den nästan spegelblanka ytan.






Individen ovan ska snart oxå den förflytta sig. En betydligt längre förflyttning, skulle jag tro. Likt en racerförare memorerar den sin tänkta rutt och drömmer om ljusare platser.

Idealiskt anpassad för jakt





Trodde inte att fåglar kunde hålla sig så stilla. Fasaner är ju förstås kända för att kunna trycka och sen med högt kacklande flyga upp metern framför en. Mycket effektivt eftersom du för någon sekund förlamas av överraskningseffekten och fågeln klarar sig undan.








Här skarpt återgiven på 1/30 s. Tre metrar skiljer oss åt. Fågeln blick stilla, försöker smälta in i landskapet...





Inte mycket mer mellan oss här. Ock lika misslyckat försök att dölja sig. Om en fågel från fjärran land ska importeras för jakten, kunde jägarna knappast gjort bättre val. Som är fallet i Skåne.Kan hålla sig alldeles stilla för längre period, ja. Men som jagat villebråd hjälper fjäderdräktens självlysande utseende föga.

söndag 16 november 2014

Synpunkter, tack!




En av de senaste av bilder jag tagit. Från torsdag eftermiddag .Efter det ha kameran fått ligga på hyllan. Det känns inte som det är lönt längre. Jag pressar utrustningen rätt hårt och får maxvärde 1/250 s på slutarsidan. Det är för lite för handhållen fotografi av BIF:ar (Birds-in-flight).
Säkert räcker ljuset till annan viltfotografi som jag just nu inte kan disponera tid för.






Så den här gladan flyger upp från den helt nyplöjda fåran. Den oroliga bakgrunden är betblast som om någon minut också den ligger dold under högklassig jordmån. Hade tänkt visa den ändå, men en kollega påpekade att visst kunde väl mer göras åt den (erbarmligt fula) fonden?






Så den här varianten poppar fram. Tycker nog att den lyfte bilden en smula. Någon annan som vill ge mig feedback på detta?

lördag 15 november 2014

En annorlunda bland hundratalet i sjön




Blogger verkar helad igen. Dags för en liten bildserie om den glada svanen. Nå, glada svanar växer inte på träd och jag är säker på att även denna individ motar bort andra närgångna fåglar med sedvanlig brutal effektivitet skulle det bli nödvändigt.





Men den här ser glad ut. Under en längre period har den ägnat all energi åt att putsa på fjäderdräkten.





Nu är jobbet äntligen klart. Dags att sträcka på sig.






Livet är bra gott att leva!

fredag 14 november 2014

Nappatag !




Idag förvisar jag mig själv till snickarboa, där en fönsterlucka sakta låter sig materialiseras. Låter mig istället andligen förflyttas till bättre tider. De som rådde bara för en dryg månad sen. Fiskgjusen fiskade fortfarande i sjön, nu njuter den väl av västafrikas goa värme.






Vid det här laget i oktober hade fågeln lärt sig fiska som det proffs den måste vara. Vi var flera som tidigare i somras observerat dess första, halsbrytande fisketurer. Den kunde hålla på i en timmes tid, göra dyk på dyk och utmattad komma upp med - ingenting. En hård verklighet gör att de måste lyckas, annars vinkar ju svälten runt hörnet. Men det var då. Här är eftermiddagens fångst just upplockad ur skafferiet och en nöjd fågel flyger mot matbordet.