onsdag 10 februari 2016

Fler vårtecken - men är de inte lite tidiga?




Igår ett ytterligare vårtecken i form av tiotalet tofsvipor ute på ängarna.

Större ansamlingar gäss kan ju även de vara vårliga förebud och i så fall saknas inte heller här det argumentet. På mina platser sitter de i en eller fler flockar om hundratals individer. Då kan trängsel lätt uppstå. Som den vitkindade märkte av då den försiktigt, försiktigt landade på sin tilltänkta lilla p-plats.







Så annorlunda för bara någon vecka sen, som bilden ovan visar. Samma ställe, gott om plats att sträcka ut benen på...

tisdag 9 februari 2016

Brytningstider





Igår ett säkert vårtecken : Gravänder plaskade runt i det översvämmade fågelreservatet. Fick bilder på långt håll som jag inte hunnit titta närmare på än.

Visar istället ett nästan lika säkert vintertecken : En rovfågel sitter framme och spanar från stolpe, gren eller vad som nu kan tjänstgöra som stöd. I mina hemtrakter accelereras det beteendet, senare drar fåglarna sig tillbaka mot sina häckningsplatser (antar jag).

Här en ormvråk som förvisso först flög bort från mig. men inte längre än att fortfarande vara fotograferingsbar.  

måndag 8 februari 2016

Gäster med attityd





Knappt sett vilt på fyra ben, var det sagt.
Plötsligt materialiserar de sig lite varstans. Dessa bilder togs igår, sen eftermiddag. Tro det eller ej, men de betade lugnt och fridfullt mitt inne i byn och fotograferades från bil, tjugo meter bort. De var tre djur, bocken på bild ovan ger samlat intryck medan den tuggar på sitt gräs.







När jag inte genast stack blev djuren mer nervösa och via en gammal gångbro korsades bäcken. Här står de på just den konstruktionen. Räcket utgör samtidigt tomtgräns till närmaste hus. Man kan sannerligen inte beskylla rådjuren för att vara blyga av sig!

lördag 6 februari 2016

Genom fönstret och ut






Jag menar så klart att fotografen står innanför glaset och fotograferar ut. Vi talar inte om någon fågelkatastrof här.
För dessa bilder tvingades jag stå ett par meter bort från fönstret. Allmänt recept för katastrof rent bildtekniskt. men på något sätt lirar min ena kamerautrustning och gamla tvåglasfönster skapligt ihop.
Med den andra uppstår just den där katastrofen.








Likt bytesfåglarna måste tydligen höken oxå ibland titta upp, spana mot himlen. Var säkra på att fågeln är medveten om min närvaro. Kanske den vill skydda sig mot inblandning av fler människor, likt deus ex machina  nedfallande från ovan. Eller det trots allt finns andra fåglar som kan trakassera sparvhök?
Trots det gröna gräset i tidigare inlägg kan man se att än har inte kaprifolen övergett vinteridet. En liten, liten grön knopp talar dock om färdriktningen.

fredag 5 februari 2016

Grönt = skönt?






Så det ser ut, numer.  Knappt inne i vintermånaden februari och redan lyser det grönt från alla håll. Det glädjer även om jag är vän av vita vintrar. Glädjer för det gör det betydligt lättare för fågel & vilt därute i naturen. Och det är inte utan att man när som helst kan spana efter invandrande fåglar, särskilt som vinden haft svag sydlig riktning senaste tiden. Låt vårracet snart börja! Min vän gråhägern verkar i alla fall prata sig varm för detta.

torsdag 4 februari 2016

Hade full koll på fotografen



Det hände senast förra året. Nån gång under kronviltsbrunsten. Häromdagen kunde jag till sist fotografera en råbock. Inte den mest praktfulle, men om några år kanske...







Från långt håll och djuret helt blickstilla är jag faktiskt rätt stolt över mina åldrande ögons arbete. Bilden ljuger dessutom; det var betydligt mörkare i skogen. Ett stort träd skuggade till vänster. Jag vågade inte flytta mig. Visste jag var redan upptäckt och djuret direkt skulle dra.
Efter alla stormar ligger mycket fällvirke i skogarna. Inga direkt upplyftande element på ett fotografi, kanske. Men ljuset föll ner rätt vackert, tycker jag.

onsdag 3 februari 2016

À la peinture ?





Har sett en del naturfotografer ta upp måleri. Så tänkte kan väl jag oxå göra. Fast på mitt, fotografiska sätt. Jag kan inte vare sig teckna eller måla. Nä, istället ta ett något rörelseoskarpt motiv och jobba vidare med det. Inga filter mer än brushanteringen har använts. Hade bilden varit målad hade diverse saker i fonden inte tagits med, nu regerar fotografiska "regler".

tisdag 2 februari 2016

Nu när antal summerats





De stora skillnaderna från tidigare räkne-år blev för min egen del många fler grönfinkar och f a många, många fler gråsparvar. Medan jag inte kan hitta en enda opublicerad gråsparv i webarkivet, kunde jag leta upp nedanstående grönfink. Talgoxen får istället stå som illustration till den till utseendet mer oansenliga sparven och blev min enda statistiskt säkerställda volymökning, sett på ett par års sikt.












För att ingen ska tro på att vädret vid matningen alltid varit det bästa, får bilden ovan på entitan ge svar på tal.








Har haft koltrastar under hela säsongen, men inte just under de dagar fågelräkningen pågick. Så nollade där, typiskt.

måndag 1 februari 2016

Kaxig!





Se på den stansen! Visst utmanar fågeln betraktaren, eller hur?
Taget för en vecka sen när lite snö fanns kvar. Nu är allt grönt, det regnar som vanligt. Imorgon vankas stormoväder. Tänk att det finns de - ganska många, tror jag - som tycker skånsk vinter är bäst förutan snö.

söndag 31 januari 2016

Sent besök





Fågelräkning fortgår och igår landade ett oväntat inslag. Förvisso har sparvhökar "besökt" min matning tidigare, men hittills denna säsong utan att låta sig avbildas.
Jag vet att det finns en del som avskyr rovfåglar vid småfåglarnas matställen. Dit hör inte jag. Där fink & sparv m fl håller till måste ju även predatorer vara. Hur ska de annars klara sig? Över åren tycker jag mig dessutom ha observerat att andelen lyckade räder är väldigt få; som regel klarar sig de små långt bättre än jag trott.

Så rovfågel är den. Och en vacker sådan, oxå. Tycks föredra att förlägga sina varaktiga räder till sen eftermiddag, i snabbt avtagande ljus. Så även denna gång. I gengäld kan jag bekvämt fotografera den genom vardagsrumsfönstret, tar stöd mot själva glaset. Med rejält uppskruvat ISO-tal landade exponeringstiden på 1/250 s.







420 mm brännvidd och mindre än fem meters distans ger förstås inga helhetsbilder. Å andra sidan finns det gott om sådana tidigare publicerade. Dessa bilder är i gengäld bara knappt och kompositionellt beskurna. Känns rätt bra att kunna lägga mer än 16 miljoner pixlar på så liten portion fågel, även om fönsterglaset tyvärr tar bort en del av skärpa och klarhet.

Du är välkommen tillbaka, rovfågel!