onsdag 28 september 2016

Välkommen gäst





Man ser det inte på bilden. Men fågelns kamouflage var för en stund anmärkningsvärt bra.







Det vi studerar enkelbeckasinen igenom är en smal glipa mellan storflikiga strandväxter med snarlikt färgmönster. Fågeln visste vad den gjorde, låt ingen tvekan råda om det. Så var den också avslappad, brydde sig inte ett dugg om mig i plåtgömslet sju - åtta meter bort.






Hu tittar den fram bakom vissnade planta. Snart, snart är den åter tillbaka i sitt döljande växttäcke, omöjlig att upptäcka för åtminstone mina ögon. Tre bilder hann det bli. Trevligt, trevligt. Alls ingen vanlig sort här, blott - tror jag - tredje gången jag bjuds fototillfälle.

måndag 26 september 2016

Brunstfältets väktare.



Ska vi gissa på tvååring?
I så fall bör den nästa år bli gaffelhjort enligt gängse terminologi.







Alldeles för ung för att delta i brunsten som annat än observatör - se och lär! - och för enstaka handräckningsjobb som att för hjordens räkning spana efter faror. Men det där med att vara för ung att para sig är bara värt pappret den meningen skrevs på. De yngre tar alla chanser om de upptäcker en brunstig hind utan kraftfull uppvaktning. Sen ska ju förstås hinden ha ett ord med i laget, också.

Den här verkar dock ta jobbet som spanare på allvar. Knappt skönjbar är unge dovhjorten på bilden. Den verkar ha frivilligt anmält sig till samma jobb... Mer om detta i senare post.

söndag 25 september 2016

Gräs vid väg





Äventyren väntar runt hörnet, heter det ju. Nån gång stämmer det in, helt klart. På väg in i samhället bromsar jag in efter en kurva. Intill vägen står två granna dovhjortar bekymmerslöst betande i vägkanten. En bra sak var att jag hade kameran med. En mindre god sak var att när bilen stannat upp kom jag för nära. Så, gott folk, detta blev resultatet.

Men först på med varningsljusen - jag stod ju på en trafikerad landsväg - och dessbättre ser förarna i annalkande bilar samma sak som jag. Stannar in. Kanske de också fotograferar?








Sen är det ju alltid någon som har mer bråttom än andra och kör förbi kön, motar ner djuren i diket och fortsätter sen framåt med vrålande motor... Här är doven på väg bort från vägen. Måste säga att de hanterade situationen med viss fattning.

fredag 23 september 2016

Fullt ös i sjön!





Klättrade uppför tornet, snabb orientering, kontroll utrustning. Ja, här var det ju lugnt...väl? Vad är det för vita varelser därborta till vänster? Bland alla svanar? Tittar ut genom sökaren och räknar långsamt till sju (7) ägretthägrar. Medan jag räknar observerar jag att en argsint gråhäger, säkert sur över konkurrensen, förtvivlat försöker mota bort de vita från sitt fiskeställe. Men den får ge sig, till numerären övermannad som gråhägern blivit. För säkert första gången i sjöns historia.

Här har tre vita tagit sin tillflykt i ett buskage inte så långt borta. D v s de var först två och en tredje tillkommer. Sånt sker inte utan gnabb och lite näbbfäktning. Gjorde en delförstoring på samma bild :







Så kan situationen bättre studeras.

PS/  Nästa dag räknade jag in 10 individer av ägretthäger. Vad ska ske härnäst...? / DS

torsdag 22 september 2016

Nitlott le grande...





Ungefär så här djuraktigt hade jag hoppats på. Men inget hände. Absolut ingenting. Ledsen att jag lurade ut dig, Ingemar. Men jag tyckte vi hade kul ändå.

Bäst att börja från början. Här hade jag skrutit - med viss rätt, måste tillstås - hur bra fotomöjligheter detta område alltid ger. Vi placerade oss på ett ställe som dittills varit exceptionellt givande. Varje gång. Men idag så...

Bilden ovan togs för ett par kvällar sen. Mörkret föll snabbt och det började dessutom regna. Jag fick skruva upp inställningarna så mycket jag vågade och ISO 17000 blev nytt personligt rekord i den grenen.

onsdag 21 september 2016

Tankar från en ekorre





-Hur det är att vara ekorre?
-Jo, det ska jag förklara för dig att det är inte så dumt. Vi ekorrar är bäst i världen på att klättra i träd. Det är hur lätt som helst, som du nog har märkt därnere, fotografen! Sen är vi kloka som framgår av ögonen. Själens spegling och allt det där. Ställ dig istället motsatta frågan : Hur är det egentligen att vara människa?! Kan inte vara lätt att bära på all den där utrustningen, t ex. Sen kan ni ju knappt alls klättra i trän, obegripligt att ni klarat er så här långt...

tisdag 20 september 2016

Något om vädret





Jag ser tornfalk i stort varje dag just nu. Rejält skygga håller de avstånd. Förhoppningsvis förändras detta för den lilla andel som eventuellt stannar kvar över vintern.







Ännu känns den väldigt avlägsen, vintern. Känns knappt ens som hösten startat. Det här högkontrastmotivet, misstänkt Börringevråk, fångades för bara några veckor sen, Snacka om intensivt solsken. Underexponerade mer än ett helt steg i kameran. Sen fick spakarna dras åt max i efterbehandling. Åndå blev någonting kvar i bilden, något som skvallrar om den fantastiska väderlek vi haft och fortfarande avnjuter. Länge leve sommaren!

måndag 19 september 2016

Härliga tider



Goda nyheter.
Kan rapportera att detta årets septemberbrunst av allt att döma bjuder på rekordstor uppslutning av djur. Ja, rekordmånga är fotograferna, oxå. Men det är en helt annan sak.

Har två gånger dessutom stött på det angenäma problemet att bli blockerad av djur i skaror. Som valt att beta, leka, fightas mm på min promenadväg tillbaka till bilen. Bara att vända och ta alternativ väg, morron som kväll. Fast först efter ha fotograferat klart, naturligtvis.








Det är nog inte bara jag som finner antalet kronvilt större än brukligt. T o m de stora handjuren springer i vägen för varandra...

söndag 18 september 2016

Det ligger i generna ( och i lust att testa )






Fortsätter med djurs intressanta beteenden. I förra inlägget med mås jagar "flygfisk", här en liten kalv som uppenbart - och mycket förståeligt - tycker de vuxnas brölanden är något alldeles superhäftigt.







Studera denna (i övrigt usla ) bild noga...

Charmigt, eller hur?



fredag 16 september 2016

Sätt att fiska



En gång när jag spanade efter kungsfiskare kom plötsligt ett exemplar tvärt in från vänster, bytte riktning ny kurs rakt emot. Studsade några gånger på vattenytan, stannade någon meter från mina skor...

Skälet till den vådliga flygturen var den fisk som fågeln jagade just under ytan.  Vi - jag och kungen - tittade med stor förvåning på varandra och ögonblicket senare flög den iväg. Kvar lämnades ett angenämt minne. Sådär ska de väl inte fiska?!







Häromdagen mötte jag snarlik fiskemetod igen. Denna gång med fiskmås i huvudrollen. Det råder mycket lågt vattenstånd, djupet på platsen kanske decimetern. Så antingen skräms fisken av fågeln rörelser/skugga eller jagas den av större fisk bakom? Hur som helst praktiserade fågeln metoden ett bra tag men jag kunde inte se att den fick napp.