söndag 3 maj 2015

Scenbyte




För en vecka sen togs dessa bilder på fisktärnan, årets första för mig. Än så länge bara i ett fåtal, men en av dem bjöd upp till dans. Här ryttlar den god bit ovan vattnet, spanar efter fisk som de träffsäkert hämtar upp. Hur lätt som helst efter vad man kan döma.






Sen sänker den sig något, ryttlar ännu. Och fonden förbyttes som genom det berömda trollslaget. Det var en av anledningarna till att bilden hamnade i dessa spalter. 

lördag 2 maj 2015

Rustar till strid!





Inte ofta jag träffar på dem denna tid på året. Inte särskilt ofta senare heller, för den delen. Men här möter jag nu en av fågelvärldens stridisar. Redan har hanen av brushane börjat anlägga sin praktdräkt. Deras speciella attribut är väl halskragen som individen på bilden - fotograferad i onsdags - redan börjat anlägga.






Han verkade väldigt hungrig och brydde sig inte ett dugg om något annat. Vandrade oupphörligt fram och tillbaka, körde då och då näbben ner i gyttjan och smaskade i sig något gott. Visst kan man se det? Den blicken är inte att leka med. Till sina rivaler kommuniceras : Reviret är inmutat, bästa gyttjan är min!! Våga bara komma i närheten för då ska du få se på gnistor.

fredag 1 maj 2015

Vinterbadare!?





Nej, nej. Bilden togs tidigare i veckan. Men något i hållning och miljön påminner om vintriga tider. Som sälen tittar den upp efter brutit issörjiga vattenytan.
Som alla mina läsare såg är det istället storspoven som badar. Och som den badade! Vattnet rinner av fjäderdräkten på sekunden. Men på bild är den fortfarande våt. Tack för det, Canon. Vem av oss är mest fräsch, fågeln eller fotografen? Säger som politikern : Nästa fråga! Ritualen tog i alla fall flera minuter och då var jag inte med från början.

torsdag 30 april 2015

Villig modell



På samma promenad. Längre fram sitter en hare. Den har tidigare korsat skogsvägen både en och två gånger. Men nu sitter den ner. Gör mig beredd, fokuserar på djuret. Haren tittar upp på mig, Nu så, hann jag tänka. Sen skuttar den mot mig, därefter full sprint. Stannar upp 15 meter framför mig.






Inte mer än nätt och jämnt den fick plats i sökaren. Visste väl vilken brännvidd som satt på och vilka bildpreferenser för dagen jag hoppats på... Så varsågoda  :  En hare i morgonens ljuva ljus, presenterad av sig själv.

onsdag 29 april 2015

Osynlig?



Har köpt ett nytt kamoställ. Med påsydda "löv" är det förmodligen effektivare än ett konventionellt set. Hoppades jag, när det betalades i affären. Prövade det ffg igår morse. Gick på vägen, stannade till vid en rörelse i dikeskanten. Vad var det?
Ut ur gamla löv och grenar kommer en liten varelse fram, glor på mig med sina pepparkorn till ögon.






Sen kommer skogsmusen närmre, faktiskt springer den mot mig. Här är den fotograferad - med kameran på enbenet - nästan rakt ner i backen.
Jösses, tänkte jag. Vilket effektivt kamouflage jag har! Men såklart är det inte möjligt. I alla fall ett djur förevigat på min sensor ffg. Tidigare har jag bara sett dem springa över vägen en god bit framför och aldrig erbjudits fototillfälle.

tisdag 28 april 2015

Uppmärksammas




Är det inte konstigt med en del flyttfåglar? De finns, syns inte. Så ser man en dag en individ. Hurra ! Nästa dag är det fullt hus. Fåglarna finns överallt. Som jag spanade efter första sädesärlan. Redan myllrar det av dem på varenda gräsmatta; de är så talrika att man inte längre lägger märke dem.







Inte så med pålitliga gråkråkan. Finns förvisso överallt, flyttar inte men märks desto mer i andras arters frånvaro. På ängarna blir båda föremål för min bildlusta.

måndag 27 april 2015

En kväll i skogen



Så här kunde det se ut i "mina" skogar för bara några dagar sen. Klorofyllet fylls nu på så snabbt att skulle jag ta en bild från samma ställe idag skulle den se helt annorlunda ut.
Från en skön, insektsfri vårkväll väljer jag ut detta landskap. Två hindar håller sig försiktigtvis framme och betar på den viltremsa bonden för ändamålet anlagt. Aldrig långt ifrån skogskantens trygghet, lät djuren mig komma så här nära. Men inte mer. Och det finns såklart anledningar till deras försiktighet, vilket nästa bild vittnar om.






Samma skog, samma kväll. Halvtimmen senare.
Ett gäng vithindar skyndar snabbt bort när jag promenerar fram längs skogsvägen. Men inte alla djur har bråttom. Möt kalven - som - nyfiket - plirar - på - fotografen. Jag stannade upp, fick ner enbenet i backen, fokuserade och börjar smattra på. Utan att den brydde sig det minsta. Ett framtidens ledardjur? Intressant i alla fall att den inte gjorde som de flesta fjolårskalvar ; följer sin mor som skuggan.
Bedårande dovkalv, eller hur? När den småningom lunkar bort till flocken är jag noga med att att tacka så mycket för sittningen . Gör jag alltid när Naturen kastar något speciellt mot mig.

söndag 26 april 2015

Från gömsle





De flesta plattformar för fågelintresserade jag besökt verkar byggda för skådare med fält- och tubkikare nära till hands. För fotografer är det sämre beställt. Större delen av min fotografiska gärning begås med 700 mm brännvidd. I flesta fall otillräckligt för de mindre fåglar man gärna vill fånga på bild. Större går bättre. Särskilt om fåglarna själva hjälper till genom att hålla sig så nära som möjligt. Så till kommunen : Bygg fler gömslen för fotografer!!!
Sympatiska skäggdoppingar gjorde sitt bästa för att se bra ut på bild. Långsamt gled de förbi, lät sig ramas in av vasstråna.






På tal om vasstrån har den här individen lastat på sig ett. Kanske att användas till frieri för lämplig partner, kanske för bobyggande. Under tiden tar den sig ett skrovmål ur den lilla sjöns välförsedda skafferi.

lördag 25 april 2015

Fel metod blir rätt??



Hann inte ens upp i tornet innan strandskatan lyfte. Bakom ryggen på mig. Ingen chans ändra på kamerainställningar innan ögonblicket bokstavligen flugit förbi. Så motivet fångades med den i andra fotograferingssammanhang så nyttiga spotfokusfunktionen ; kameran jobbade med en fokuslåsande yta något större än 1% av bildens sammanlagda. Knappast optimalt för situationen. Men det finns som bekant andra kriterier än bara skarpt återgivna motiv. Jag blev i alla fall positivt överraskad av bildresultatet.







Som kanske framgår flög strandskatan snabbt, lågt och nära. Jo, snett mot solen därtill. Oceaner med efterbearbetning? Nä, inte alls. Har ljusat upp ögat och beskurit bildens högra sida. Annars inget utöver det vanliga. Berätta gärna vad ni tycker.

fredag 24 april 2015

Råbock gillar hästbetet





De visar sig knappast från sin bättre sida just nu. Jag tänker exteriörmässigt, om någon nu undrade.


Det har varit ovanligt svårt att komma ut i skogarna om morgonen. Under senaste månaderna. Det blåser för mycket. SMHI har utlovat flera mm regn, o s v. Alltid finns något att skylla på. Så då får istället djuren komma till mig på tider som passar bättre. Eftermiddagarna, t ex. Här en bock som tillsammans med sitt gäng getter hoppat in i hästhagen. Som vore det bättre bete där än utanför.





En om någon månad säkert mycket stilig bock, ger den för dagen ett raggigt intryck. Kanske hjälper det att blunda och drömma sig fram i tid?