måndag 2 maj 2016

Håller låg profil...



Sett en gräsand smyga sig fram genom gräset förr?
Inte jag heller. Men nån gång måste det ju ske.








Det är roligt med djur. De kör ibland sin grej oavsett förhållanden som råder. Den här honan bokstavligt kröp fram genom den täta, högvuxna vegetationen. På väg till vattenhålet i närheten. Bara det att gräset ännu är kort och fågelns beteende inte döljer. Snarare tvärtom genererar uppmärksamhet. Detta tyder jag som en fågelvärldens bekräftelse på att våren var lång, men kall och att vi sydlänningar nog är någon vecka eller två efter normalvädret.

söndag 1 maj 2016

Direkt från gyttjebadet




Visst, det hade regnat en del. Men kan det avsätta så mycket lera ?
Jag tror istället att hinden passat på att lägga sig i någon av de talrika pölar med lerblandat regnvatten som finns lite varstans.
Hur som helst utgör denna bild min senaste kontakt med kronviltet. Nackdelen med sommarhalvåret för min del är att gryningen infaller utanför bekvämlighetszonen. Så jag får istället chansa kvällstid. I mina skogar blir det sällan optimalt för då trängs jag bland motionärer och hundrastare. Som väl är viltet något så när med på noterna.

lördag 30 april 2016

Elegant





Brushane är, tillsammans med storspov, förmodligen ängarnas dominant just nu.
Fågeln i sina många skepnader fascinerar. Ännu inte inte sett parningsspelet med egna ögon i år. Verkar vara på gång. Med lite - läs mycket - tur, så...







Kolossalt elegant utstyrd. Med hockeyfrilla och allt. Därtill föredömligt oskygg för fotografen. En art som lägger sig varmt om hjärtat.

fredag 29 april 2016

Gul & blå





Jag vet. Nationaldagen firas inte ännu.
Men tyckte ändå att svenska färger kan behövas dessa tider.
Överst gulärlan som varit runt ett tag. Men denna bild är min första för i år.

Ståtliga gråhägern mot stålblå fond kan avnjutas året runt, tack och lov.

torsdag 28 april 2016

Ett ytterligare parningspreludium från ängarna





På tal om fåglars fortplantning.
Här en lustig bild med två hanar av gravand som i givakt uppvaktar honan.
Hon verkar intresserad så kanske det funkar...
Taget på l å n g distans.

onsdag 27 april 2016

Förspel på ängarna!





Dags för rödbenornas årliga parningsakt! Eller - som det visade sig denna gång-  snarare preludierna till.

Hanen står bakom med sina flaxande vingar och vilt klapprande näbb.







Sen ett vigt hopp och på väg att landa mjukt på honans rygg.







Touch down!

Den fina uppvaktningen till trots avbröt hon försöket. Stiger helt enkelt åt sidan, partnern faller ner och blir sen bortjagad... Vem sa att kärlek var lätt?

tisdag 26 april 2016

Från början av mars



Tidigare skrev jag om den (större) hackspetten som satte sig på marken bara några meter från plåtgömslet. Så varför inte visa några bilder på den?







Ljuset var enastående denna dag. Sju veckor tillbaka i tiden och mer vår i luften än idag...








Ny erfarenhet för mig med så pass skygga fåglar bekymmerslöst skuttande omkring på marken. Bekymmerslöst? Ser hon inte lite misstänksam ut?

Mobbning ?




Ute på ängarna.  Där utkämpas revirstrider och mindre djur körs bort av de större som vill ha hela kakan för sig själva. Ändå finns bland de mindre fåglarna en påtaglig kollektiv beredskap vid verkligt hotande fara. T ex stiger flera tofsvipor upp som målsökande missiler för att tillsammans mota bort rovfåglar.

Vid mindre allvarliga träffningar verkar de inte ge samma assistans åt varandra. Plats för alla finns ändå, ängsytorna är gigantiska. Och senare kanske gräsänderna återförenas med den pöl gravanden på bild körde bort dem ifrån?

söndag 24 april 2016

Vaksam hela tiden



Inte för ett ögonblick stängdes radarn av. Trots han var hungrig och timmen sen. Jag i mitt plåtgömsle, unge råbocken smakande av godsakerna som växer mitt i byn. Tillsammans gjorde vi den här bilden.







- Du håller dig kvar på din plats, va!? Magen kurrar ju!

lördag 23 april 2016

Vackra, ja. Men behöver hjälp ibland





Fasaner som vi ofta träffar på dem. Intill vägkanten, ofta vid landsväg där hastigheten är uppdriven. Vilket inte verkar bekymra ett endaste dugg. Men vi bilister/mc-åkare/mopedister mfl - ja kanske t o m cyklister numera - har all anledning att se upp.







Två fasaner har jag på min trafikdödslista. Båda två valde att försöka ramma min Mercedes som - likt det brukar anges - färdades i hög fart. Rakt framifrån och luftburna är t o m dessa stora fåglar omöjliga att upptäcka. Innan det smäller. En frontlykta totaldemolerades och en endaste fjäder glödde av hettan djupt inne i lykthuset. Det var allt som återstod. Det andra självmordet kostade en krossad ribba på kylargrillen.
Nå, det var länge sen och jag försöker ha bättre koll idag. Vill inte utöka den där listan alls.