Trevliga överraskningar !

 

Jag har inte sett vildsvin på flera säsonger, annat än på långt avstånd. Spåren efter dem går ju däremot ofta fram ända till vägkanten, så särskilt oroliga för oss människor är de inte. Här höll jag bytet av en duva under bevakning i hopp om att den skyldige - ormvråken - skulle komma tillbaka till sitt byte. Istället dök suggor med kultingar upp. I hög fart korsades vägen och detta skott blev det enda hyggliga.

När jag samma dag letade efter denna ovanstående fågel...

... fick jag också ett helt annat fototillfälle i form av minken i bäcken. Så nära att man undrar om den varit tam nån gång. Nåja, även de vildaste bland djur kan ju nån gång låta sig fotograferas innan de tar språnget...

Jaktlyckan, den jaktlyckan

 

Först putsar vi till fjädrarna...

...sen går vi på jakt.

Försiktigt, försiktigt. Gör man sig liten (läs mindre) ökar chansen till fångst. Dessutom får fotografen på plats därborta på plattformen kanske plats för hela fågeln i samma bild. Ovanstående foton är ju i princip obeskurna.

Ahhh..! Liten fångst, men god ändå. Men mättnad vill nog inte riktigt infinna sig. Den här fågeln behöver jaga ett bra tag till.

Dunklet sänker sig

Hösten har många fördelar, ett rikt djurliv inte minst. 

Men den är också de allt längre skuggornas årstid. Uppehåller djuren sig i buskagen eller i lövkronorna vet man vad som kommer ut i form av bildmaterialet.

Den här större hacken satt ändå hyfsat öppet på sin gren men allt överskuggas av kvarvarande löv och barr.

Skuggor, som sagt...

 

Här i alla fall en som backat ut ur skuggan. Hanen som fanns intill har försvunnit i lågdagrarna. Ett pris man får vara villig att betala. Eller stanna hemma.

Fler småfåglar !

Jag är en tuff en i lyxförpackning...

... men se på denna fågels undermåliga bordsskick. Hua !

Blåmes tycks i alla utföranden alltid bli bra rent fotografiskt. Snårigt eller i mörkaste dunkel hävdar den sig i alla positioner.

 

Hallå ! Inga småfåglar på bloggen utan mig !! Här landar den så fint på trävirket.

Småfågel !

Så himla trevligt att åter kunna presentera skäggmes från hemmavattnet ! Det är många månader sen det senast begav sig.

Kungsfågel, samma område. Hart när omöjlig att få att sitta stilla. Den här gav mig någon sekund.

Betydligt mer samarbetsvillig är gärdsmygen som t o m poserar därute i skogen.

 

Här behövs hjälp för fågel ID. Sångare, kanske löv- ? Orädd i alla fall och trevlig bekantskap.

Rödhaken, kanske den tuffaste av dem alla. Inga som helst problem att fotografera. Inte ens inramad av trävirket.

Tyngdlag i praktiken

 

Ägretthäger flyger in...

... och vill illustrera det vi elever i skolan en gång fick lära oss om tyngdlagen kanske inte var helt sant : Se, jag kan visst stå på vattnet !

Kolla nu ! För varje nedåtriktad kraft måste lika stor uppåtriktad dito tillföras, inte sant ? Gäller visst för alla utom ägretter ! 

Havsörn utan kommentar

 

Bilderna föreställer flygande havsörn. Finns inget mer att skriva om ? Nä, just nu kan jag inte komma på något särskilt spirituellt. Viss, de är fina fåglar, imponerande med sin storlek. Tysta, man hör aldrig dem komma förbi. Eller över. Det man hör är gässens oroliga uppflog när en havsörn kommer glidande. Kanske hundratals skränfåglar lyfter samtidigt, efter ha vilat ut på sjön. Allt medan den stora rovfågeln majestätiskt glider förbi utan att ägna uppfloget det minsta intresse. Eller så ser det ut. Bilderna från i somras men vintern bjuder oftast på de bästa fotomöjligheterna.

Diverse, igen

Några nytagna rovfågelsBIF:ar. Sjön vimlar av fiskgjusar nu och har gjort en tid. 

 

En och annan kärrhök dyker också upp. Här ett juvenilt exemplar (tror jag ).

Märkligt nog tycks rovfåglarna dyka upp från höger mot vänster i detta inlägg. Smällar man får ta. Man kan istället köra iväg mot skogen och kolla om någon brölande kronhjort där hörs?  Det är ju härligt med den valfrihet som nu sköna september månad erbjuder.

Det inträffade nu inte alls. Istället uppenbarade sig ett sagodjur. På lite distans, nyfiket spanande mot vad som står därborta i skuggan. Ett träd eller en fotograf ? Bäst jag går lite närmre.

Tornfalk, igen

Jag tror mig ha nämnt att 2025 för min del så här långt blivit ett falkarnas år. Gäller framförallt för tornfalk men även lärkfalk i våras. Som kan ses på bild ovan går det bara inte att stoppa rovfåglarna i år. De huserar överallt...

På rätt ställen räcker det med att se sig runt om på himlen. Oftast finner man en ryttlande falk, inte sällan ganska nära. Så har det inte alltid varit, nu gäller att passa på.

Tacksam att fotografera och trots all vanlighet upplever jag fågeln som ganska vacker. Ingen favorit, kanske. Men ingen kan beklaga artens bussiga inställning till fotografer.
 

Istället för...

Som så många gånger tidigare får man fototillfällen på helt annat än vad som var tänkt. Medan kronhjortarna höll till långt ute på brunstfältet, oemottagliga för min uppvaktning, presenterar sig istället dovviltet. De här kalvarna med dunighet i behåll.

Bakom rejält snår hade något senare dessa fina djur stationerat sig. Avståndet var gott och de brydde sig inte stort över min närvaro. Kvällsljus på dessa, sen återstod den långa promenaden hem. En bra dag, trots allt.