Skäggmesar !

Det här vad jag mest haft för mig under senare tid. 

Hårdbevakat de små juvelerna nere vid sjön. Just nu gör fåglarna det rätt lätt för fotografer. Annars kan man få vänta ut dem länge, länge. Om man har tålamodet.

 

När de väl visar upp sig är de ofta nog lättfotograferade. Stannar snällt på sitt vasstrå. Konsten är att nå dit. Annars kan man nöja sig med deras hemtrevliga pingande från långt ner i vassen. Inte alls så illa, det heller.

Mufflonfår !

Kanske jag haft turen på min sida. Eller kan det ha inträffat att fåren blivit fler. Klart är att mufflonfåren synts till mer ofta på senare tid.

 

Baggen med sina grandiosa horn vilar på stubbåkern. Skulle vilja säga att de kan vara rätt sällskapliga. Men det gäller bara så länge man sitter kvar i bilen...

Varg har siktats, t o m i pluralform. Kanske dessa lata stunder snart är minnen blott.

Ser rätt välnärda ut, eller hur?

Diverse

Inget. speciellt. Bara fåglar från mina trakter.

 

Vilken dag !

Vilken dag!

Först rördrommen där den satt i vassen - något jag aldrig dittills haft förmånen få se. Från tornet syntes den ljusa, tjocka halsen tydligt. Är det... tänkte jag. Och det var det.

Sen sjappade den. Det blåste kraftig motvind och jag fick flera bra skott på fågeln när den bara skulle korsa viken. Mer om det i senare inlägg.

Inte nog med det. På väg till parkeringen ringlade sig över stigen den näst största snoken i mitt liv. Näst största? Ja, ingen tror mig ändå, så vi lämnar det området. Det här fina exemplaret var meterstor och tre centimetrar tjock. Helt orädd. Och var kvar i gräset när jag gick därifrån. Vilken dag!
 

Substitut

Spanade efter de större rovfåglarna. Utan tur denna gång. Men ett gäng steglitser höll mig sällskap. Inte så illa, egentligen.

 

Färger lyste upp i solljuset och de - fåglarna - kivade som vanligt om vem som hade rätt till vilken gren.

Träsittare...

 

Härligt nu om hösten när de stora rovfåglarna gör sig mer fotograferbara än tidigare. 

Små, söta fåglar

Tar väl priset som sötaste fågeln, tror jag många med mig tycker. Satt i tornet, tittade på en grupp kronvilt alldeles för långt borta. Ett välbekant surrande läte bakom och det var bara att vända sig om. De är snabba, det visste jag. Så de fotograferades med hjortinställningarna och i mörkret inne i buskagen blev exponeringstiden något lång.

 

Även denna fina exponent för småfågel fotograferades i djupt skogsmörker. Men med turen att ljusstrimman upplyste fågeln och brunnslocket den stod på.

Tranor !

 

Härliga fåglar, sköna sommarminnen.

Tar stöd

Hur skulle det gå utan grenar, skyltar, pålar att slå sig ner på. Skåda fåglarnas bästa vän ! Ta en extra titt på kvällsbilden ovan. Visst är det en gök? I skånska skogen nionde september. Bör väl vara rätt sent på hösten för dem?

 

Kronviltbrunsten fortsätter...

...och jag med den. Här en grann hjort fotograferad på ganska nära avstånd. Såklart upptäcktes jag direkt men den förhöll sig lugn.

 

Här kan man studera djuret lite närmre. Eller jag tänker på det kraftiga, men glesa hornet. Tittar man riktigt noga upptäcker åtminstone jag sex (6) små, små krontaggar i toppen. Tillsammans gör det en tjusig artontaggare. Kan mycket väl vara platshjorten vi tittar på här.

Samme kille, här på språng efter fertila hindar. 

De lär ha mycket god syn och luktsinne. Kanske en brunstig hind just nu passerade förbi? Måste i så fall undersökas. För kronhinden brunstar enbart en enda dag i sänder så för hanen gäller att vara på tå.