En vipas bekännelse

På senare tid har skräpmatsindustrin flyttat fram sina positioner.
Olyckliga fåglar orkar inte längre flyga.
Allt började med fotografens egna fröblandning...



H.-hi. Jag bara skojade.
....

Ja, imorgon är förste april. Ni blev varnade här först.

Mera vilt, tack!

En positiv sak med dessa tider är att arbetsschema och gryningsräder i markerna börjar sammanfalla. Om man orkar. Kanske det kan bli lite mer fyrbent vilt i spalterna framöver. Här från en ljuvlig morgon med praktfullt rapsfält i bakgrund.

Födosök och lite till

Samma glada i en och samma sekvens. Den gör en 90-graders vänstersväng och det är därför himlen ändras i varje bild. I luftrummet mellan mig och fågeln fanns ett (1) träd och självklart flög den på låg höjd längs just den linjen, fattas annat. Avstånd till motiv c:a 20 m i sista bildruta. Den är formidabel flygare och fullständigt ljudlöst närmar den sig sitt mål. Skulle inte heller förvåna om en del är så streetsmarta att de använder oss fotografer för att murbräcka fram maten; påfallande ofta flyger just gladorna längs mina promenadstråk.

Vinterbadare?

Mitt i smällkalla februari kanske det är svårt att hitta vatten att plaska i, men den såg verkligen nybadad ut. Eller det kanske är vinden som leker bland fjäderpennorna? Eller det är min hemmagjorda fröblandning som är skyldig en förklaring? När jag nu matar ut det sista i frötunnan kan jag konstatera att de äter 1/3 av vad som gick åt under den kallaste delen av vintern. Kanske privatekonomin hinner komma i balans vad det lider?

Sagodjuren

Gängledaren betraktar dig med avmätt intresse. Du är nu medlem i flocken och måste besvara hans ställda frågor. Du känner värmen från hans kropp, andedräkten mot ditt ansikte. Det är som ur en saga från barndomen och bilden är ur denna serie.

Nog så nära man kan komma...

...ett vilt djur fritt i naturen utan kamouflage eller gömsle. Jag gick längs en skogsväg och bara 20 steg in i skogen låg han. Övertygad som jag är om att åtminstone "mina" dovhjortar gillar att sola sig hade han nog tagit sig en ofrivillig slummer. Jag väckte honom med mitt vackra slutarljud, tog ett 40-tal bilder och när jag gick därifrån låg han kvar på samma ställe. Imorgon kommer närbilden!

Om fotografi och konst (2)

Så frustrerande. Här är 14 grader i skuggan, sol och fantastiskt ljus. Och jag måste j o b b a!! Shit happens, men det här är väl ändå att gå för långt? Varje fiber i kroppen skriker ut och fotografera. Och visst, jag slutar ju jobbet. Lagom till mörkret infaller. Ridå.
För att inlägget ska bli begripligt hänvisar jag till rubrikens version 1, december 2011.
Om det inte heller hjälper beror nog sakernas tillstånd på att här är 14 grader i skuggan och fantastiskt ljus. Och jag måste ...

Härligt!

Försommardagen började med tre havsörnar däruppe i skyn. Jag såg bofink, (möjlig) lövsångare och nötväcka. Transträcken avlöste varandra, deras läte skapade ett mäktigt eko i skogen. Dessutom hela gäng med vithindar, som vanligt samlar man ihop sig denna tiden på året. Och var är bilderna? Ge mig att 800 mm tele, så kanske det gått. Hjortbilden ovan blev en av de märkligare jag gjort. Djuren betade i skulptörens trädgård och konstnärens alster fick agera förgrund. Varför jag skriver detta inlägg? Jo, jag försöker intala mig själv att att även utan de bra bilderna har dagens utflykt varit lyckad. För så känns det.

Ormvråk i två akter

Det blåste hårt den där dagen. Fåglarna höll sig gärna kvar på marken. På dessa bilder kan man se hur klorna griper tag om underlaget - annars kanske den blivit ofrivilligt luftburen. Snällt satt den kvar under flera minuter alltmedan slutaren rasslade. Ljus och tryck i färgerna mycket ovanliga för att vara i Skåne under vintern. Bilderna togs från bil. Fortsättning följer.

Storspoven vandrar runt på den vattendränkta ängen. Här råder tillträdesförbud för oss tvåbenta som inte kan flyga. Verkar som en del fåglar förstår att dessa ängar är en liten privat oas där man kan verka utan att störas, för att travestera familjen Wallenbergs motto. För fotografen är den lilla vägen som går rakt igenom området ett eldorado att jobba från; flera fåglar låter sig tack och lov fotograferas från bara ett par meters avstånd. Ju mindre storlek desto närmre. Mycket praktiskt. Serien ovan togs från kanske 15 meter. I alla fall tillräckligt nära för att få god skärpa och tonalitet.