Den tiden på året nu...

Skrattmås med sin unge. Ja, det fanns fler gömda i bobygget á la stratovulkan

På tal om höjder. Kanske just dessa knipaungar kastat sig ut från sitt bo i hålträdet. Nu tryggt simmande på vattenspegeln.

 

Små, men stora nog att försvara sig? Honan fick sju ungar i kullen och hittills har allt gått bra.

Gärdsmyg smyger och sjunger

Inne bland skuggor och punktvisa högdagrar pilade en liten varelse från gren till gren. -Stanna, stopp! Så hann jag tänka medan slutaren arbetade på ynka 1/125 sekund. 

Och se ! Gärdsmygen valde att stanna upp på ett solbelyst ställe och försäkrade mig om ett par skarpa bilder. 

Och sen...

...drillade den på som aldrig förr. Wagners mästersångare har funnit sin like! 

Sommaren är här - till sist !

Svartvit flugsnappare poserade elegant där den flög fram och tillbaka på inhägnaden.

Tydligen inte så himla hungrig; den här gången slapp flugan undan...

Vacker fågel i inte lika vacker dammmiljö. Vi människor hade säkert dött av en kallsup i den här soppan.

 

Till sist några svarttärnor som kanske eller kanske inte häckar i sjön. I alla fall har de varit osynliga för mig, sedan flera veckor. Trevliga och god omväxling till alla skriande skrattmåsar. De häckar i sjön, minsann. Det går inte att ta miste på.

Dessa fantastiska fåglar !

Vad ska man säga? Det värmer i hjärtat att få se flygande färgklickar som biätarens. Dessutom - och nog så viktigt - var de denna dag på sprudlande humör. Uppe ofta och länge, ibland nästan stillastående i luften. Annars är de nog så kvicka... Dessa bilder togs utanför boet som är öppningen just bakom fågeln. Egentligen tagna med för mycket brännvidd påskruvad och hur ofta kan man säga så!? 

Mer kommer senare.
 

Borta - hemma

 

Tagit en minisemester till danska kusten. Då kan man få se dessa små dunbollar och andra fåglar.

Väl hemma igen till de vanliga motiven. Fast rätt bra ändå, tycker jag. 

Alltid sevärda

För några veckor sedan landade den fina svalan mitt framför näsan på mig där jag satt och spanande i bilen.

Nästan på samma ställe placerade sig hämplingen. Min bil tycks på intet sätt skrämma bort de bevingade motiven. Jättebonus att hoppas på när man byter kärra.

 

Hemmavid finns ett litet kärr med en del att titta på. Gråhakedopping simmar fram.

Massor med lärkfalkar !

Har aldrig sett något liknande. Först var de tre, fyra stycken som jagade över sjön. Bara det är ovanligt. Sen fylldes antalet lärkfalkar på och senaste dagarna har de opererat i grupper om tio till femton, ja, t o m upp till trettio individer rapporterade på samma gång. Och de är hungriga. Se bilden överst och den talar om bytestagning på myggliknande insekter om någon kalori stycket.

 

Synen är inget mindre än sensationell, ingen nyhet där. Jag har hittills aldrig noterat att när de väl attackerar de har missat bytet. Igår upptäckte jag första sländan. Mycket mer mat. Så snart övergår väl falkbonanzan till normalitet.

På vägen hem från rovfåglarna en bonusbild. Inte den vackraste dräkten men så här kan de ju se ut om våren. Snällt stannade dovet upp, betraktade mig med sina stora, fina ögon.

Större strandpipare !

Kul liten fågel som på pigga ben knatar runt på stranden. Snäll och foglig därtill eller m a o en fotografens superstar !

Med vind i fjäderdräkt blåses fåglarna upp, blir dubbelt så breda. Kanske den var rädd för mig ?

 

Men här stolt som tuppen. Med så många uttrycksfulla poser en favorit bland strandfåglar som dessutom stort imponerade på mig. Vi ses kanske senare ?

Farliga tider

Nu lever små dunfågelungar farligt. Här har en brun kärrhök förberett en "hämtning" i naturens skafferi.

 

Här blir en annan artfrände bortmotad. Många fågelföräldrar väljer att heroiskt försvara sin familj.

Hur många  av dessa dunbollar får överleva ? Mitt värsta minne i denna fråga är en genuint elak knölsvan som dränkte gässlingar framför ögonen på föräldrarna. Ibland vill man bara spy...

Supereleganta !

 

Högresta, långbenta. Uppfyller de flestas krav på modellstringens. Dessutom utomordentligt lättfotograferade - för det mesta. Åtminstone i mina trakter. Många fler platsar på listan. Inte minst styltlöparen som jag i år ännu inte haft turen att träffa på. Men den finns där ute i det höga gräset, alldeles säkert.