Fåglarna kommer !

Trots några bakslag är vädret mestadels vårligt, ljuvligt. Med det susar flyttfåglarna in. Alltid lika roligt när de första av kommande paletten visar upp sig. Bilden på större strandpiparen på lååångt avstånd.

Som brukligt är tofsviporna först på plan, storspoven följer snart.

Rovvisarna stannar kvar över vintern, bidar sin tid. Mat tycks alltid finnas.

Bobyggartider betyder täta besök i vegetationen, just det här exemplaret av stjärtmes har placerat boet i enkel grenklyka.

Mar tycks alltid finnas, ja. Här har gladan just slagit en groda.

 

Tranorna hälsar våren välkommen med musikala fanfarer, fantastiska fåglar !

En lömsk en ...

 

Antagligen sista besöket runt min fågelmatning för detta år. Jag får sparvhöksbesök varje år och har - som tur är - bara en enda gång sett den ta småfågel. Med det enda förbehållet annars en välkommen syn. Inte minst då den poserar som i ovanstående bildserie.

Fotograferades genom fönsterruta.

Svart sork

  Fotograferad på min tomt genom fönstret hoppas jag i alla fall på sork... Varelsen kom upp ur ett hål i marken, mitt på blanka dagen. Flera dagar i sträck. Sen hoppas jag grannkatten tog den. Eller någon av alla de rovfåglar som patrullerar omgivningen. 

Kanske någon av dessa båda läckergommar ?

Fåglar om våren (17 )

 

Rubriken till trots - börjar med en vinterfågel. Även om den fotograferats förra veckan. Välkommen tillbaka i höst !

Fler vinterfåglar.  Hade turen att få några nära bilder från gömslet efter att det varit översvämmat under flera veckor. Deras snälla utseende verkar matcha dess humör. I alla fall har inte jag sett dem bråka. Någonsin. Välkommen tillbaka nästa vinter!

Bråkstake # 1 på ängarna. Räds inget på två ben. Kan t o m mota bort knölsvanar. Om så skulle behövas. 

De kanske mest eleganta fåglarna vi har i vår landsände. Så länge det nu varar. Snart är de på väg mot norrländska myrarna. Därför spanar jag varje dag efter tranor på mina ängar. Som dessa två. Behöver jag fler bilder finns alltid Pulken med dess sex till sju tusen fåglar att tillgå. 

Hackspettar !

 

I skogen smattras det på lite överallt nu. Bobyggartider råder. Har alltid gillat det där speciella, mjukt hamrande ljudet som vittnar om vårtider och levnadsoptimism. På bild den större hackspetten.

Under senare år har den lilla skogen vid sjön begåvats med ett eller flera par av de inte så vanliga mindre spettarna. Här hade jag turen att hanen landade på trädstammen bara tio meter bort. Låg vårsol på motivet som inte nämnvärt brydde sig om min närvaro. Alla som läser denna blogg vet vad sådant betyder för mig.

Småfågel !

 

Nog märks våren är på väg. Inflödet fåglar allt större, mer varierat.

Tänk att en så liten fågel kan avsätta så mycket känsla ! 

Varfågel hukar i blåsten, gärdsmygen spanar in över sina sjövinningar ( översätts som översvämningar ). Ännu råder rekordhöga vattennivåer härnere.

Några vårtecken + ett sparvhöksbesök

Härligt vårtecken och sånglärkan ger mig ett nådigt ögonkast. Egentligen jagade den sin moatjé men gav mig någon sekund för tagning.

Lika välkommen syn på marken.

Alltid en av de första bland flyttfåglar att ta ängarna i anspråk. 

Med argan list lyckades det för sparvhöken att denna gång sno med sig gråsparven och kanske det var därför den kom tillbaka redan nästa dag då dessa bilder tog. Fotograferad genom treglasfönster är jag nöjd med hur rovfågeln kom ut.

Fler rovfåglar !

Vintertid är rovfågeltid. Går inte en dag utan att man åtminstone på håll noterar deras närvaro.

Som t ex den här duvhöken. Flög lågt över ängarna och därnere är det mörkt, här något förstärkt. Uppe i trädet en helt annan sak.

 

Hane av tornfalk ser jag långt ifrån lika ofta som fästmön. Här figurerar en på nytagen bild, kalasar på sork. 

Rovfåglar på stolpe

Bland de vanligare motiven härnere, åtminstone vintertid. Glada poserar så vackert.

Ljus ormvråk småfryser på sin stolpe i snögloppen som just där och då drog fram. Alla bilder tagna från bilen.

Hej! Jag heter Orban !

Vanligast är nog just ormvråken och allra vanligast de i sina mörka dräkter. Kanske t o m några på samma trästolpe? I alla fall från samma ängar. Alla bilder från 2024.
 

Skilda världar !

Ibland kan man undra om vintrar är största faran för rovfåglar. Faran att svälta ihjäl, menar jag. Mellan de två första och den sista skiljer bara några veckor. I snön har bytesdjur säkert svårare att hålla sig dolda, att kunna freda sig.

 

Vilken fågel kan få ut något av denna avätna rest, kan man undra. Inte desto mindre dök gladan ner på marken, plockade upp och flög iväg med den osannolika "maten".