Småfågel !

 

Nog märks våren är på väg. Inflödet fåglar allt större, mer varierat.

Tänk att en så liten fågel kan avsätta så mycket känsla ! 

Varfågel hukar i blåsten, gärdsmygen spanar in över sina sjövinningar ( översätts som översvämningar ). Ännu råder rekordhöga vattennivåer härnere.

Några vårtecken + ett sparvhöksbesök

Härligt vårtecken och sånglärkan ger mig ett nådigt ögonkast. Egentligen jagade den sin moatjé men gav mig någon sekund för tagning.

Lika välkommen syn på marken.

Alltid en av de första bland flyttfåglar att ta ängarna i anspråk. 

Med argan list lyckades det för sparvhöken att denna gång sno med sig gråsparven och kanske det var därför den kom tillbaka redan nästa dag då dessa bilder tog. Fotograferad genom treglasfönster är jag nöjd med hur rovfågeln kom ut.

Fler rovfåglar !

Vintertid är rovfågeltid. Går inte en dag utan att man åtminstone på håll noterar deras närvaro.

Som t ex den här duvhöken. Flög lågt över ängarna och därnere är det mörkt, här något förstärkt. Uppe i trädet en helt annan sak.

 

Hane av tornfalk ser jag långt ifrån lika ofta som fästmön. Här figurerar en på nytagen bild, kalasar på sork. 

Rovfåglar på stolpe

Bland de vanligare motiven härnere, åtminstone vintertid. Glada poserar så vackert.

Ljus ormvråk småfryser på sin stolpe i snögloppen som just där och då drog fram. Alla bilder tagna från bilen.

Hej! Jag heter Orban !

Vanligast är nog just ormvråken och allra vanligast de i sina mörka dräkter. Kanske t o m några på samma trästolpe? I alla fall från samma ängar. Alla bilder från 2024.
 

Skilda världar !

Ibland kan man undra om vintrar är största faran för rovfåglar. Faran att svälta ihjäl, menar jag. Mellan de två första och den sista skiljer bara några veckor. I snön har bytesdjur säkert svårare att hålla sig dolda, att kunna freda sig.

 

Vilken fågel kan få ut något av denna avätna rest, kan man undra. Inte desto mindre dök gladan ner på marken, plockade upp och flög iväg med den osannolika "maten". 

Fem nassar små

 

Fortfarande råder bildtorka från mina jaktmarker, i inlandet som de är belägna. Någon gång kan något ovanligare dyka upp. Som de i bilden ovan. Hade vi i fågeltornet varit mer fältmässiga kanske vi fått bättre, närmare bilder. Nu fick detta duga.

Lite senare patrullerade gladan över samma område.

Jag väntar på våren.

Småfåglar !

December och januari har alltid varit svåra månader för mig. Jag menar fotografiskt. Som tur är finns fortfarande kraft att hämta ur småfåglars leverne.

På intet sätt skygga finns goda möjligheter till närbilder, eller åtminstone nära bilder. Bilden på talgoxen ovan krävde att jag backade någon meter.

Snön lyser fortfarande upp motiven som  t ex gråsiskan ovan. Mörk fågel längst ner på marken vid en kolsvart bäck är ju annars knappast optimalt. Undrar också vad blåmesen tänker på där den står framför porten mot ljuset ?
 

Havsörn !

Havsörnen. Alltid sevärd.

Alltid förföljd av kråkfåglar. 

 

Tålamodet kan väl nån gång tryta men visst finns tillfällen kråkor, korpar, råkor förutan. Utan byte, då förstås. Nu är tiden på året de lättast kan fotograferas. Snötäcket ligger kvar, isarna decimetertjocka. Ängarna lockar allt fler...

Vila i frid, Ewa

 

Du borde haft många år till, så tragiskt. 

Hoppas du mår bättre nu.

Vila i frid!

Det nya året...

...får inledas med dovhjortar från Ölands södra udde. Underbart höstväder, fina bakgrunder.

Har jag rätt för mig importerades dovvilt en gång för kungens privata nöje, ingen annan fick skjuta. Hungersnöd rådde, folk tog saken i egna händer och de allra flesta djuren strök nog med. Men det var då.

 

I skåne kan man istället få sådana här bilder. Helt annat ljus men hyfsat bra fototillfälle ändå. Tycker jag själv. Ängsblommorna i full prakt.