På glid...

Med många rovfåglar delar gladan sina fina flygegenskaper.

Till synes utan ansträngning cirklar de runt, runt sitt jättelika matbord. Rätt som det är ställer de om till störtdykning mot inte ont anande villebråd. Men det är en annan historia.

Blogger vs lärka

Att använda Blogger är verkligen en prövning dessa dagar. Förra veckan snoddes bilder som ersattes med en oval med minustecken i. Minus för otillräcklig ? Eller vad? Idag gick det först inte att ladda upp vare sig text eller bild. Tryckte man på den knappen hamnade man - åtminstone i mina datorer - istället på inläggshistoriken. Nu tycks det i alla fall fungera igen, Men kanske man framöver ska försöka vara lite snällare mot Blogger. Allt är ju gratis.

Nå, försöker med nytagna lärkbilder där de gamla kidnappades. Samma ängar, kanske rentav samma fåglar? Oblygt sitter de helt nära vägen och låter sig med uppfordrande min förevigas.

Vad de försöker sig på här blygs jag för mycket för att berätta mer om, använd er fantasi...

Om jag måste gissa blir det sånglärkor för hela slanten. Kanske någon annan vet bättre? Under alla omständigheter har de den lilla fågelns uppkäftiga attribut. De tycks fort som attan glömma bort att nyss tvingade en större fågel dem att maka på sig, säkert för fler än en handfull gånger under dagen.

Herrklubben sammanträder...

Hann bara ta steget ut på stycket när jag såg dessa fina djur. Och blev i samma ögonblick själv upptäckt. Stora avståndet till trots gillade de inte vad de såg och drog iväg på momangen.

Och inte mig emot. Närmre, närmre en mycket bättre bakgrund. Nu har de stannat vid åkerns slut. Nytt sammanträde. Varthän? Beslöts följa stenmuren till höger.

Där! I det lilla gapet mellan murarna drog de sen iväg. Sen kvällssol förgyllde fonden som jag bättrat på genom avlägsnandet av några elledningar. 

Färgglatt!

Blogger lär väl inte ge tillbaka mina bilder. Så jag prövar med några nya, färgstarka saker. Kanske de fungerar på bloggen, kanske inte. Först storspoven mot eldig bakgrund en sen kväll på ängarna.

Följd av en annan signaturfågel, gulärlan. De har nyss landat och känns mer mättade i färg än någonsin.

Vår kanske mest färggranna fågel hittas inte på ängarna. Den här fotograferades på supernära avstånd - höll faktiskt på att först köra över den - inne i ett skogsparti. En färgexplosion för ögat!

Hej! Kan någon hjälpa mig?

Behöver hjälp nu.
Varför försvinner en del bilder på bloggen?
Hur kan jag se om utrymme eventuellt överskridits? Har inte fått felmeddelanden.

Vad kan göras???

Illusioner

Sånglärka placerad i vacker omgivning. För ovanlighetens skull inte med grästovor i bakgrunden. Jo, de är som bekant duktiga på att skydda sig från predation.

Det är lätt att fantisera om en mycket större fågel mot stranden av en sjö när det bara handlar om den lilla lärkan på en tova vid minsta pölen. Kameran, som bekant, ljuger dock aldrig. Eller hur?

Naturlig glädje

Med värmen kommer leenden. Tycker mig se viss förnöjsamhet också hos rovfågel som sparvhöken. Åtminstone glädjestund för alla de djur som överlevt regniga, blåsiga vintern.

Än mer påtaglig glädje bland skogsdjuren. De njuter av inneboende krafter som skjuter dem framåt och uppåt. Det är härligt att vara vild och vacker! Ibland t o m härligt få vara fotograf och uppleva saker tillsammans.
Bilderna några veckor gamla, men här i Skåne ligger vi ju lite före resten av landet...:)

Bedrövad gjuse!

Tänk er själva. Hela afrikaresan tur och retur.

Bara för att mötas av detta haveri till bo.
Ett tag satt den kvar och begrundade ödet. Sen stack den. Får jag någonsin se den igen?

Huller om buller

Några av favoriterna på ängarna just nu.

Kanske inte direkt favoriter, ej heller från ängarna...

Men dessa är. Bofinken togs förstås strax intill. Är väl bäst att meddela. Storken är fortsatt glupsk på grodor. Många, många stryker med under en "arbetsdag".

Flockar sig

I gruppen finns tryggheten. Vilken predator vågar utmana en militärt formerad styrka som den i bild ovan?

Även däggdjur söker sig till varandra. Kanske mest nu på vårkanten då vinterns grepp sakta börja lossna och ljusare framtid väntar. Men militär formering? Knappast.