Avslöjande

Istället för en sotsvart fågel.
Tur med solljus och upplättning av skuggpartierna i bildredigeringen skapar nästan en ny art. Men det är samma gamla svarttärna.

Så här de annars oftast ut, i alla fall i mina bildmappar. En kväll såg jag 9 individer på samma gång. En kollega berättade att han hade räknat in 15. Kanske ett bra år för för dessa fåglar, 2019?

Mot slutet

Tyckte att en lätt softad miljö kring den här unga damen kunde vara passande. Förvisso var det kväll och ljuset silades ändå genom trädkronorna runt omkring.
Hade just skjutit på en grupp kronhjortar som vadade runt i raps på skogsåkern när den här figuren upptäcktes, stilla stående mitt på vägen. Cool som gurkan lät hon fotografen ta en lång serie bilder innan hon klev ur scenen mot höger. Min bil skymtas till vänster. En underbar skogspromenad gick mot sitt slut.

Känslolägen

Passion,

Nä nu jäklar...

Sk_tförbannad.

Lättläst hanfågel. Eller hur?

I de långa skuggorna

Fotade denna i skugga under lövträd.
Tror inte jag stött på den tidigare. Någon som vet vad för slags fjäril vi pratar om?



Däremot vet jag att kronhjortarna har det bra ute i rapsfältet. Tre kvällar av tre under senaste veckorna har de stuckit upp sina bastade horn och jag hunnit föreviga dem i den positionen.

Förmodat mindre störda av insekter och kanske de något äter av växtligheten därunder?

Diverse

Senaste tiden har det varit ganska besvärligt att få fåglarna att göra det jag vill de ska. Med denna lätt själviska start på inlägget bjuder jag på några som i alla fall försökte. Först fågeln med de fantastiska benen.

Sen den skygga buskskvättan som hatade mig hela tiden jag försökte föreviga fågeln. Vågar inte tänka på vad kunde ha hänt om den kunnat växa ut till tiodubbla storleken...

Några motiv från sjökanten följer.

Slutar med den modiga - ja, faktiskt - kråka som dök in buskaget proppat med ruvande skrattmås, svarttärnor och fiskdito. Efter ha tagit emot ett par rejäla rundpallar fiskade den upp ägget. Och försvann med bytet i mun, förföljd av forne ägaren.

Regnig morgon...

...och brushanarna har gjort entré. Väl synliga från vägen och hyfsat nära, till på köpet. Har en idé om det är just lite försämrade väderförhållanden som ofta lockar fram dessa fantastiska skapelser.

Utan dominanter på plats tog alla för sig av honornas gunst. Ett hejdlöst uppvaktande, flera utfall hanarna emellan tog därefter vid. Till dess....

...att de flög bort för denna gång.
Det var knappast övertecknad som åstadkom detta. En bil hade smugits upp intill min. Dieselavgaser och motorslammer täckte plötsligt in området. Inte konstig de drar, suck.

Motsatser

Stridsfågel?
Nja, med hängande vingar har den kanske råkat ut för något annat tråkigt. Men onekligen ser storken aggressiv ut. Kan säkert rejält lappa till oönskat sällskap eller så verkar bilden på mig. Dess motsats?

Måste bli andungen ovan. Som äter hela tiden och här klättrat upp på näckrosbladet för att bättre komma åt. En scen av blidhet och lätthet över ett försvarslöst djur. Enda överlevande försäkringen är mamma och pappa. Det verkar inte ungen just nu fundera så mycket över.

Naturgodis

Vad kunde bli mer skånskt?
Eller, när jag tänker på det, vara mer svenskt?
Raps mot blå himmel, en gök i mellanlagren.

Senare, på kvällen, en bock som försöker gömma sig i skogens skugga.
Inga dåliga tider vi lever i.

Lite av varje

Ett smakprov på senaste veckans bildmässiga fångster.
Det har förvisso varit bittert kallt, på sina håll med inslag av snö. Men det är ljus canvas, inte snötäckt mark på några av bilderna.
Sista bilden är solen redan långt under trädlinjen, ljus sipprar fram mellan kronorna.

Från parning till dunboll...

...tar det inte lång tid. Kanske tur för planeten att vi människor inte är lika snabba.

Helt oemotståndligt resultat blev det i alla fall här. Redan sticker de små på egna uppdrag en lite bit bort från föräldrarna. När fara hotar är de väldigt snabba att fly tillbaka dit, gömma sig under vuxna vingar.